fredag 9 februari 2018

Fler sidor i fotoboken 2017


Det har blivit ett antal uppslag till fotoboken och nu är det inte många sidor kvar. Dock har arbetet stått stilla större delen av det nya året då jag haft annat att göra.



Katterna får givetvis ett eget litet kapitel i boken. Alma är en kattunge fortfarande och så tacksam att fotografera. Det skulle säkert gå att fylla en hel bok med bara bilder på henne.


Jag försöker att få lite liv i sidorna och inte föra allt i samma stil även om jag tycker det är svårt. Efter så många år av skapande har jag nog kört in i ett spår som är svårt att avvika ifrån.




Det här fotot på Isabel och Alma är säkert en av favoriterna. Svarta tavlan i bakgrunder är perfekt för porträttfoton.Det här skulle kunnat vara ett studiofoto. Däremot är jag inte förtjust i svart som bakgrund på layouter, det gör att skuggor inte syns vilket i sin tör gör dekorationerna plattare.


Jag skulle önska att jag tagit fler foton i julas, men tiden försvann med att se till att alla var mätta, nöjda och glada. Men framför allt gick tiden åt för att umgås med dem jag älskar mest.

Det här uppslaget har jag gjort med material som till merparten är egen design. Det är ett litet minikit som snart kommer finnas att hämta gratis via bloggen eller min fb-sida: https://www.facebook.com/scrapbymoma/


tisdag 6 februari 2018

Nu har turen kommit till skolsalen - Spännpapp, tapeter och masonit

Vi fortsätter att renovera också. Vi bygger inte bara nytt. Eller så skulle man kunna säga att på sommaren bygger vi nytt och på vintern renoverar vi. Denna vinter har vi legat på latsidan en del. Det beror dock bara delvis på att vi är lata. Delvis beror det på att det inte alltid är helt enkelt att renovera ens ett ytskikt i ett hus byggt 1860.

I den gamla skolsalen har vi ett relativt nytt och fräscht laminatgolv som ska få ligga kvar. Vi har en bröstpanel som säkert är lika gammal som skolan och målad med hundra lager färg som flagar. Det ska bara målas i en ljusare kulör och kompletteras med golvlist på ett ställe. So far so good. En herrans massa jobb med att slipa, tvätta och måla två gånger, men inte någon hjärnkirurgi direkt.

En gammal bild på salen. Numera har vi bytt ut fåtöljerna till en tresittsoffa med scheslong.
 Sedan kommer vi till väggarna. De flesta menar att tapeten, som går i mörkblått med någon typ av medaljonger i en färg som skiftar beroende på hur ljuset faller, är vacker. Annorlunda, fin... "den behöver ni inte byta" heter det. Problemet är att jag inte gillar blått, inte den mörkblåa. Jag gillar inte de optiska illusionerna mönstret skapar. Jag gillar inte hur den mörka färgen stjäl allt ljus i hörnen. Ett ljust rum blir med dem mörkt, murrigt. Året om.



Men det är också här som problemen börjar. Vid väggen. Om jag förstått det hela rätt så har vi ett hus byggt av liggande timmer. Detta timmer är förmodligen lerklinat som isolering. Det är helt ok och normalt för 1800-talets byggnadskonst. Sedan är det oklart vad som sitter på timmerväggarna som ger en slät yta att fästa en tapet på. Det är inte gips, så det kan vi utesluta direkt. Det kan vara masonit, tretex eller rent av papp. Det kan vara så att väggarna är pappspända. En gammal metod för att få släta väggar, som jag avser att använda mig av i lärarinnans rum.

Att pappspänaa en vägg är i sig inget problem, inte heller att klä den med masonit eller annat liknande. Men med åren har pappen eller masoniten blivit lite lös, och ett par av de släta ytorna har börjat bukta inåt. Det är förmodligen inte helt onomalt heller att det sker med åren, huset har ju trots allt stått här i 170 år snart. Men det ger oss en del huvudbry. Vad gör vi med väggen som buktar inåt? Struntar i det och tapetserar om och stör oss på det i år framöver? River ner allt och... ja då är det ju kanske lika bra att sätta dit ny isolering och hur gör man det? Det är ett större jobb än någon av oss har lust och ork att göra just nu. Eller ska jag göra en kvick fix som är helt ovetenskaplig? Slå i några spikar så att den buktiga väggen håller sig mot timmerväggen och sedan lägga på spännpapp att tapetsera på? Eller ska vi ha hit en snickare som sätter upp renoveringsgips?

Inget av alternativen är klockrena. En del av dem kostar mer och andra mindre.

Men oh well, vad vore livet utan lite huvudbry? Just nu väntar vi på att snickaren ska höra av sig och säga sitt. Sedan fattar vi, läs mestadels jag, beslutet.


Att välja tapet är inte helt enkelt heller i vår familj. Vi vill gärna ha något tidstypiskt, och jag vill ha blommigt. I söndags lyckades vi faktiskt enas om denna. Låt gå för att jag fick göra en deal med Isabel för att hon skulle gå med på det, men ändå. Att enas om en blommig tapet var en bedrift. Vi har ju redan det i köket. Den här tapeten kommer från Boråstapeters Falsterbo 2 och heter Lilacs. Hela boken andas svensk kultur, lantligt, gammalt. Jag är ganska säker på att när den här tapeten sitter uppe, alla bröstpaneler är vitmålade, taket och murstocken likaså, nya taklister uppsatta och kristallkronorna hänger från vackra takrosetter så kommer rummet andas "dagen före skolavslutningen, fågelkvitter, bisurr, solsken och lätt sommarbris i de vita linnegardinerna"- hela året om.

Nästa huvudbry i denna renovering är taket som givetvis är spännpappat och i riktigt fint skick, bortsett från en knappt synlig spricka och den tråkiga färgen. Att måla om ett spännpappstak är tydligen inte så bara det heller vad jag förstått. Gör man fel kan man riskera att pappen slpper och börjar bukta sig den med. Eller att färgen lossar. Men efter att ha läst på lite och frågat några personer på Stuvbutiken så började jag måla. Med helt vanlig oljefärg. Jag valde alltså bort linoljefärg och även limfärg, som rekommenderas av byggnadsvårdare. När man har ett tak på ca 40 kvm kan man få vara lite bekväm tycker jag. Dessutom är det en inte helt föraktlig ekonomisk aspekt också. Vet ni vad linoljefärg kostar? Det vet jag.



I lördags och söndags hann jag måla halva taket, det är också ungefär så långt tre liter färg räckte. Än så länge ser det lovande ut. Pappen sitter kvar som det ska och färgen täcker bra. Tyvärr inte så bra att det inte ska behöva strykas en gång till. Och det är väl då jag ska börja oroa mig för att allt rasar ner.


söndag 4 februari 2018

Make-over av ett sminkbord

 

För några veckor sedan bestämde jag mig för att jag måste ha ett sminkbord. Man kan nog inte påstå att jag sminkar mig speciellt mycket, inte ens nu när jag faktiskt investerat i lite nytt smink och tar mig tid att ibland göra något som skulle kunna kallas för make up. Inte för att det har någon effekt direkt... Men hur som helst. Ett sminkbord behövde jag. Helst i samma stund jag tänkt tanken. Kanske inte för att sminka mig mest utan för att få måla den.

 

Några dagar efter att jag tänkt tanken dök det här söta sminkbordet upp på Blocket. Lagom litet för att både rymmas i min bil och i vårt sovrum, för att inte nämna min budget. Det var väl kanske inte lika romantiskt och gammaldags som jag hade hoppats på men priset var perfekt och jag slog till.



Jag visste också att det stod en gammal rokokostol ute i ladan som jag nog hade glömt bort, med lite tur, vilket jag tydligen hade denna dag, så var den inte allt för ranglig utan tillräckligt stadig för att inte ens jag ska behöva oroa mig för att ramla ner i en hög, förmodligen också tvärs igenom golvet ner till salen, givet husets ålder.



Stolen fick också sig en make-over, i samma nyanser som resten av mitt sovrum. Och eftersom den redan från början var utrustad med sniderier så behövde jag inte otåligt invänta leverans av dito från Ali.



Däremot var, som du såg på före-bilden, inte resten av sminkbordet utrustat med några extra krusiduller alls. Det var ganska gulligt tyckte jag, liksom less is more. Men som ni ju säkert vet vid det här laget tycker jag att lite lagom more is more, helt enkelt.



Jag älskar de här ornamenten som på Ali Express kallas onlays. De finns i mängder av olika former och storlekar. Jag beställde självklart flera och hade planerat att använda ett par med rosor, men eftersom de fortfarande är ute på sin långa färd på kamelrygg och roddbåt från Kina har de ännu inte dykt upp. Möjligtvis står de på Arlanda i väntan på att posten ska orka bemöda sig. Tålamod är inte min starka sida, så jag tog helt enkelt de första som anlände i min brevlåda.



Ornamenten är omålade i trä när de kommer så dessa har fått ett lager grundfärg, två lager svart färg och två lager brunt. Sedan har jag slipat fram det svarta så gott jag kunnat.



När jag nu hade ett så här fint sminkbord var jag också tvungen att hitta lämpliga förvaringsbyttor att ställa på det. Jag inser att det kanske blev lite overkill men just nu får det vara så här.



De här söta burkarna köpte jag för att ha hyacinter i på julbordet. De kommer i sex-pack från IKEA och är egentligen konservburkar med metallspänne och gummipackning. Jag tog bort allt det där och tänkte sätta tillbaka dem när jag målat klart men ganska snabbt insåg jag att glaslocken funkade perfekt utan alla de andra delarna.


Jag har faktiskt hällt över både ansiktskräm, handkräm och ögonkräm i burkarna. De här är bra mycket sötare än originalburkarna som också är fina enligt Isabel. Men helt klart betydligt modernare i sin stil. För att kunna hålla isär vilket som är vilket fick jag gräva fram mina gamla dies och stansa ut några söta etiketter.
Note to self: Stansa ut ett gäng att ha till burkarna i skafferiet. Varför har jag inte tänkt på det förrän nu?



Det var fantastiskt roligt med decopage insåg jag när jag började. Jag råkade dessutom använda en oljefärg som var liksom lite kladdig väldigt länge, det gav mig idén att sätta fast servetten medan det var lite kladdigt och det i sin tur gjorde att servetten skrynklade sig minimalt. Annars brukar den alltid lägga sig i veck eftersom det tunna pappret sväller lite när det blir fuktigt. Nu gäller det bara att komma ihåg denna smarta metod, den går säkert använda med vattenburna färger också, för oljefärgen slängde jag direkt. Jag hatar oljefärg!