tisdag 24 oktober 2017

Vedspis i köket


Min blogg har varit sorgligt försummad i år. Efter 17 år av bloggande har jag tröttnat lite om jag ska vara helt ärlig. Någonstans har jag alltid trott att om jag bara visar fina bilder, skrivet lite trevligt och kanske ibland lite roande så kommer nog folk börja kommentera. Så har det inte blivit. Jag vet, det kan ju tyckas ganska korkat att det ska ta mig 17 år att förstå att jag inte är tillräckligt intressant för att lämna en kommentar men somliga har helt enkelt en längre startsträcka helt enkelt.

Så vad har då detta med min vedspis att göra? Inte mycket. Mer än att jag plötsligt insåg att jag inte ens visat den minsta lilla bild på vår kanske mest efterlängtade renovering. När vedspisen gick från att vara ett område jag helst inte tittade på till detta. Komplett med fungerande vedeldad bakugn.


Egentligen hade jag tänkt att göra en qick fix för vi hade verkligen inte råd att ta hit kamin-Conny, men så bestämde vi att ta in en offert och höra hans åsikt och när han väl var här så fanns det ingen återvändo. Självklart, precis som alltid när jag budgeterar går budgeten nästan jämt ihop. Om man lägger på ganska exakt 100 procent. I det här fallet gissade jag, efter att sett ett avsnitt av "Det sitter i väggarna", att det nog kan finnas en bakugn gömd bakom det vansinnigt fula spacklet som satt på väggen. Och Conny höll med mig. Så vi tog bort "lite" av murbruket och se, där var en helt äkta bakugn.

Eller ja... lite är väl kanske årets underdrift.

Jag var på tvådagars planeringskonferens i Sunne när jag fick den här bilden och förstod att jag hade haft rätt. Märkligt nog blev mina kolleger inte alls lika exalterade som jag. Hade jag vetat hur mycket extra det skulle kosta att laga bakugnen hade jag nog inte blivit hälften så lycklig.



Ja som sagt... det var inte ett litet jobb att laga bakugnen. Eller att riva bort den illa gjorda putsen med signatur Bobby. Ja den före detta ägaren, tillika blinda snickaren som "renoverade" vårt hus hette faktiskt så. Jag kan än idag inte förstå hur en människa med en så allvarlig synskada kan ha varit snickare till yrket. För jag utgår ifrån att han använde vit käpp för att hitta hem, att döma av hur han tapetserat, målat, kaklat och allt annat som är så snett och skevt att man blir sjösjuk. Och då har inget av det att göra med att huset är gammalt och har sneda väggar ändå.


Som sagt. Det blev inte ett litet arbete. Och inte tog det kortare tid för att Conny tog semester mitt i. Men slutresultatet är värt varenda krona. 



Nyfiken på hur det såg ut innan? Den snygga "bänken" med röret i är Bobbys verk så klart. Han måste dock ha en eloge för att ha lyckats göra en bänkyta som lutar åt precis alla håll samtidigt, det kan inte vara många som klarar det konststycket.


torsdag 7 september 2017

En ny hobby



Under våren gick jag en ganska dålig kvällskurs för att lära mig dreja. Trots att kursledaren inte var speciellt bra på att lära ut så fastnade jag för leran. Efter lång tids sökande på blocket lyckades jag hitta en tusen år gammal ugn som såg hyfsat fräsch ut och inte kostade skjortan.

Vad jag däremot inte hade en aning om var hur mycket det kostar att installera trefasuttag och köpa sladdar och liknande eller vad elektrikern skulle ta för kalaset. Inte visste jag vad en ugn väger heller och att vi inte skulle kunna frakta hem den själva. I det stora hela så spräckte jag budgeten men ca 100 procent... Med andra ord, ganska likt alla andra projekt vi håller på med.

Hur som helst så står nu ugnen i garaget och jag har både testat den och lyckats ha sönder värmesensorn, men trots det så verkar den funka. I början av sommaren hittade jag dessutom en manuell  drejskiva som jag tränat på många varma sommardagar. Ja ända tills jag insåg att det börjar regna varje gång jag sätter mig där. När jag begrep det så köpte jag ett partytält att ha den i och överlistade på så vis det svenska sommarvädret.


Efter allt tränande på drejskivan fick jag till slut till fyra stycken ganska så lika kattskålar. Kattskålar är för övrigt det absolut lättaste att dreja.


Vad jag inte heller visste när jag började med denna hobby, och fullständigt fastnade... var just hur vanebildande det är. Och hur dyyyyrt det är!



tisdag 15 augusti 2017

PL och scrap

Årets fotoalbum har inte precis gått med rekordfart och det är inte länge sedan jag gjorde första layouten. Men den som väntar på något gott ni vet...
Tanken är igen att göra en fotobok. Därför är det betydligt fler dubbeluppslag det här åter än förra året. Eller, ja... det är målet i alla fall.


Isabel på sin skolavslutning. Jag är väldigt förtjust i att få med många foton och ändå få en ganska ren layout. Jag är fortfarande envist förvissad om att det är bilderna som ska vara i fokus, inte en massa dekorationer.  (jag vet, så var det inte förr)



lördag 29 juli 2017

Mitt sommarparadis



Förra sommaren fick vi för oss att vi skulle bygga en pool. En liten en. En rund. 

Det var inte precis så att vi saknade projekt att lägga pengar och tid på. Men det kan ju inte skada med ett projekt till. Så vi började med markarbetet och Tim och grannen började gräva, släta till och fixa. För varje dag som jag kom hem från jobbet blev den tillplattade marken större och större. Och den tilltänkte poolen växte från blygsamma ca 12 kubikmeter till... tja, nästan det det tredubbla. 

När så poolen äntligen var fylld med vatten vid slutet av sommaren så började vi fundera på att bygga ett däck runt den. Här var aldrig tankar på något litet och blygsamt. Stort skulle det vara. Så vi sålde Porschen, vår kära "lilla" pärla, och började planera för ett däck. Som blev så stort att vi var tvungna att lämna in bygglovsansökan. Jag tänkte att det här fixar jag... och det gjorde jag! Gubben fixade resten och byggde och byggde, och byggde lite till. 





Gubben håller fortfarande på att bygga, därav allt stök och byggmaterial här och var. Under däcket är det ett isolerat teknikrum och på andra sidan ska det bli ett förråd. Däcket ska naturligtvis kläs in på sidorna och någon form av luftigt räcke ska komma till. Apropå räcken så kan man ju tycka att det är en liten småsak i det stora hela. Då kan jag meddela att det inte riktigt är så. Behöver man närmare 40 meter räcke á 900 kr/m så blir det... dyrt. Det blir nästa års projekt.


Ett spabad har stått högt upp på min önskelista länge. Vårat är en av de uppblåsbara varianterna som inte kostar skjortan. Sambon som fått smak på att snickra har snickrat ihop en både snygg och praktiskt kant till den.


Eftersom vi vuxna i familjen båda är badkrukor av stora mått så satsade vi på poolvärme som håller vattnet runt 32 grader. Det gör att vi badade ända in i oktober förra året. Årets sommar har inte precis varit någon höjdare värmemässigt men vi har badat nästan dagligen.


Egentligen skulle jag helst inte vilja ha något räcke alls. Jag gillar hur däcket liksom har kontakt med resten av trädgården.



torsdag 27 juli 2017

Kom in i mitt skafferi


Facebook påminde mig i dagarna om att vi nu haft huset i tre år. Jag var tvungen att kolla efter i bloggen om det verkligen kunde stämma. Kändes snarare som sju år, men det är tydligen den 11 juli 2014 som vi fick nycklarna till huset. Det som från början skulle vara en enkel sommarstuga som tre år senare är vårt högt älskade hem.

Under de här tre åren har vi renoverat nästan överallt och dessutom byggt både pool och däck. Ändå ledsnar jag aldrig på att starta och genomföra ett nytt projekt. För några veckor sedan, strax innan jag skulle börja min semester insåg jag med viss sorg och vemod att jag faktiskt inte hade planerat något semesterprojekt, ingen endaste tapet skulle upp. Ända tills jag gick in i skafferiet, som också används som utgång till altanen, och slogs av att jag bara inte kan ha det så här längre.



Vi måste göra om i skafferiet! Som du ser ovan, som vilken människa som helst borde förstått för länge sedan, att så här... kan man bara inte ha det i ett skafferi. Inte när det på dörren utanpå hänger en söt liten skylt som vittnar om att något mysigt och praktiskt döljer sig bakom.

Så med detta sagt, och nästan gjort, var semesterns första halva räddad. Här skulle målas och förpackas. Det skulle bli ordning och reda och praktiskt. Inte sött och puttenuttgulligt. Men... ja, ni känner ju mig vid det här laget.


Det fick bli en kompromiss helt enkelt. Både sött och gulligt och praktiskt. Så länge ordningen nu varar.




Jag har alltid älskat gamla plåtburkar. De här är faktiskt inte gamla men de var sorgligt undangömda sedan de förlorat sin plats i vitrinskåpet som åkte ut i samband med att vedspisen renoverades. Nu har de sin egen hylla. Saftflaskan var det min sambo som insisterade på att köpa, själv har jag alltid tyckt de var lite för dyra. Nu ska ni inte förhasta er och tänka att oj vilken inredningsintresserad sambo hon har... Pytt! Nej, han skulle bara ha den till att servera sangria i på poolpartyt. Men jag fick välja och valde denna modell som är både gammaldags och praktisk med sitt ställ som gör det lätt att fylla på glasen.

gardinstyg, tilda, panduro



Jag hade lite svårt att bestämma mig för gardinen men eftersom detta var ett Tilda-tyg jag hade hemma så fick det bli den.

burkar från dollarstore

Jag har faktiskt alltid fnyst lite åt de där söta skafferierna på Pinterest - för vem sjutton orkar packa om alla torrvaror i snygga glasburkar? Sådär skulle jag absolut inte ha det! Så jobbigt och opraktiskt!

Jo tjena!


Japp... till och med saften dekanterades och fick sig en snygg etikett i matchande färg.


Plastlådorna hade jag sedan förut, de fick ett turkost papper för att matcha in. De är bra mycket mer stabila än de snygga pappkartongerna från IKEA. De fick lite blommor från tapeten som jag tapetserade pallen och frysen med. Tapeten från Rusta. Sååå fin!


Vår "logga" fick hänga med på golvet. Jag har skrivit ut bilden, kalkerat med penna och kalkeringspapper och fyllt i med en Poscapenna. Golvfärgen gjorde det lite svårt för pennan att fästa så det blev några lager med klarlack ovanpå bokstäverna.


Pallen fick som sagt också lite tapeter på och några lager klarlack för att hålla. Det hade jag förresten även på frysdörren så att den ska tåla att tvättas av. Självklart måste man ha en burk med reservetiketter, spets och snören till hands när man nu valt att roa sig med att packa om torrvaror. Dessutom är det bra att ha lite hyllplatser över och extraburkar. Vissa saker går nu ändå inte att packa om i glasburkar. Dem har jag i plastlådor som enkelt kan tas ner så att vi ser vad som står längst bak på hyllorna.


söndag 19 mars 2017

Påskpyssel


Egentligen är jag urusel på att påskpynta. På sin höjd att jag har några kvistar inne och köper lite blommor så att man får lite vårstämning. Men ibland har jag stora planer som aldrig direkt genomförs.



I år var det, inte helt otippat, små lerfigurer jag fick för mig att göra. Och till min förvåning lev de ungefär så som jag föreställde mig när jag fick idén.


Jag har aldrig varit särskilt förtjust i påskfjädrar men i fjol hittade jag prickiga fjädrar som jag inte kunde motstå. Jag hittade liknande på samma ställe i år med. I butiken säger de att fjädrarna är slakteriavfall. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det stämmer.



lördag 11 mars 2017

Den färdiga fotoboken från Photohome

För en dryg vecka sedan kom min efterlängtade fotobok! Det var ganska nervöst att öppna paketet och se hur det färdiga resultatet skulle motsvara mina förväntningar och krav. Som ni kanske vet vid det här laget är jag perfektionist och kontrollfreak. Att lämna bort mina älskade layouter för print var inget jag gjorde med lätt hjärta. Nu är dock boken klar. Jag blev i det stora hela nöjd, men också lite besviken.

Vill du veta varför så kommer här en liten film om boken.
När du sett filmen och känner dig sugen på att kanske vinna en egen fotobok (med dina lyouter och foton) så kan du gå in och rösta i tävlingen Årets fotobok, där min fotobok är en av finalisterna under temat årsböcker. Rösta på bok nr åtta för att vara säker på att vinna. Välj dessutom två böcker till bland finalisterna :)

Rösta här: http://www.photohome.se/omrostning/arsbocker


torsdag 16 februari 2017

Fotobok 2016 via Photohome - plus och minus

Ni som följer min blogg har fått se de flesta sidor jag gjort till min fotobok. Tidigare år har jag printat ut varje sida allt eftersom men i början av 2016 beslutade jag mig för att prova på att spara layouterna och istället beställa en fotobok. Jag var ganska säker på att jag inte skulle klara av denna uppgift, att tåla mig med utskrift nästan ett helt år! Men det visade sig gå ganska bra faktiskt. När jag blev sugen på att se bilderna var det ganska enkelt att gå tillbaka till min Facebooksida och ta upp bilderna på skärmen. Dessutom innebar detta att det blev ännu enklare att inte layouta bilderna kronologiskt utan snarare utifrån vad jag själv hade lust med för stunden. Det berodde förstås på att jag hann bygga upp ett lager av foton innan jag började på 2016.

Här kommer den digitala versionen av boken. När jag får den fysiska boken så kommer ett nytt inlägg. Jag vet att många är nyfikna på kvalitén.


Innan jag bestämde mig för Photohome som tillverkare av boken var jag inne och tittade på flera andra alternativ men de flesta stupade på att jag ville ha en bok i storleken ca 30x30 cm, layflat-sidor och sidenmatt eller obestruket papper. 

Jag tog kontakt med Photobox, som också har ett samarbete med Ica, och ställde frågan om jag kunde få denna kombination på min bok hos dem. Till svar fick jag: "ja formatet 30x30 är kvadratiskt"! Jag kände inte direkt för att nyttja deras tjänst som kostar ungefär lika mycket som Photohomes. På det sistnämnda företaget kunde jag inte chatta med kundtjänst, men jag fick inom en timme svar via mejl, från en person som hade exakt koll på alla alternativ och möjligheter och som lämnade korrekt svar. Under proceduren att sätta samman boken och beställa den råkade jag på flera frågor som jag inte orkade leta efter svaret på. Jag fick till och med svar på kvällstid av Photohome. 

Kostnaden för min bok, som slutligen landade på 48 sidor, storlek L (27x27 cm) och extra allt, blev dryga 1000 kr inklusive frakt. Dyrt kan tyckas men å andra sidan kostar fotopapper och bläck till skrivaren också. Faktum är att om jag skulle ge en kvalificerad gissning så är nog den kostnaden den dubbla mot fotoboken. 

På minussidan är dock att jag inte får min utskrift direkt och jag har ingen kontroll över att slutresultatet blir så bra som när jag skriver ut själv. Photohome har visserligen färgprofiler att ladda ner men de är endast för tryck och visar alltså inte resultatet för skärm, i alla fall lyckades inte min it-sambo klura ut det. De har också en testutskrift att beställa vilket jag gjorde och utifrån den kan man antingen kalibrera sin skärm halvbra eller helt enkelt gissa sig till hur boken kommer att se ut jämfört med skärmen. I mitt fall stämde färgerna hyfsat överens men utskriften jag fick var mycket mörkare än min skärm. Jag ljusade därför upp alla mina foton på ett ungefär. Här hade det förstås varit jättebra att kunna göra några testutskrifter och se hur mycket jag faktiskt behöver ljusa upp bilderna men en kvalificerad gissning måste alltså duga. Just för det valde jag tillägget "förhandsgranska" vilket innebär att en van person på Photohome kommer granska mitt tryckoriginal innan det trycks. 

Photohome har ett layoutprogram som är nedladdningsbar. Jag har bara lagt in mina pilder, från kant till kant, som högupplösta jpg. Det var enkelt och smidigt. Hur det är att arbeta med en layout i nämnda program kan jag alltså inte svara på. 

Ett slutgiltigt omdöme återkommer jag med när jag har min bok i handen. 


tisdag 31 januari 2017

Mitt i naturen


Jag älskar mitt hem. Jag älskar att bo på landet. Har jag nämnt det?
Jag älskar möjligheten att få söndagsgäster som dessa. Som kom, åt och tackade för sig. Det var inte många ord som utväxlades men jag tror de var nöjda med den lilla mat vi kunde bjuda på.



onsdag 18 januari 2017

Skönheten bor i detaljerna


Julen dansas inte ut i småskolan. Här tar vi julen på största allvar och det var med sorg i hjärtat vi bar ut, den kanske vackraste i mannaminne, granen som vid tjugonde dag Knut var ganska... snustorr. Dock fällde den inte ett endaste barr, varken vid utbärandet eller under tiden den prydde vår skolsal.

Jag drog mig till minnes första julen vi firade i vårt hus. Den julen bar vi ut granens grenar och stam väl separerad från själva barren som nogsamt förpackades i egen papperskasse. Vilken miljövårdare som helst hade kunnat vara stolt över den sorteringen, om nu det skulle visa sig att det finns vinster med att göra den typen av sortering.


Eftersom jag verkligen hade förälskat mig i vår underbara gran, dess vackra ljus och årets ganska minimalistiska (för att vara mig) dekorationer, så var det verkligen en svår skilsmässa för mig. Jag var helt enkelt tvungen att go all in på nästa fas av året, den då vi påstår att det är vår men i själva verket är det bara drivhusodlade tulpaner som är det enda tecknet på att så skulle vara fallet.

Jag köpte inga låtsasvårtulpaner. Ja köpte en miniorkidé, murgröna och en mängd andra blommor och krukor för att pryda köksfönstret med.

Här går det bra att starta en vadslagning om hur länge de kommer att överleva min glömska.


Jag sydde också nya gardiner. Jag medger att jag faktiskt blev ganska nöjd med dem, även fast det är ett mindre mirakel att det blev något tyg kvar efter alla felplaneringar och ändringar jag gjorde.




Och jag medger också... Jag är lite lätt putt på att någon snodde min idé med lampa av durkslag, fotade och lade ut i flera inredningsgrupper på fb och lät påskina att det var hennes egen idé. Och fick hundratals kommentarer och gilla om det! Jag råkar ju veta att det var min idé eftersom jag lade ut det på både fb och instagram flera veckor innan. Utan att få speciellt mycket uppmärksamhet.

OCH.... jag är medveten om att det är ganska barnsligt att sura över det. Lägger man ut en bild får man räkna med att idén stjäls och används och att bilden kanske stjäls den med. Men lite barnslig får man väl vara?



Sista bilden och vi är tillbaka där jag startade detta inlägg. Vid jul. En ensam överlevande - en sockertoppsgran från IKEA. Vet ni om att den klarar -14 grader? Undrar lite stilla vad som händer när den utsätts för -15 grader?