söndag 20 november 2016

Vintage Christmas - in my kitchen


Det är snart ett år sedan vårt kök, större delen av det i alla fall, blev klart efter renoveringen. Ändå känns det fortfarande som nytt och inte färdigt och det har inget att göra med att det bara är några veckor sedan jag äntligen fick målat fönsterkarmarna vita istället för blåa som de var när vi köpte huset. Jag vet inte riktigt varför det fortfarande känns så nytt, men det är en bra känsla. Jag älskar mitt kök. Mitt hus faktiskt. Trots att det återstår så mycket arbete. Men det är mitt hus. Vi får bestämma hur det ska se ut. Och vi gör det tillsammans. Även om jag inte är så mycket för att snickra och gubben inte så mycket för att måla och sy.


Jag har tänkt länge att ja ska fota köket ordentligt. Du vet sådär fint som i mäklarbilderna. När var sak står på sin plats och allt ser ut att vara kritvitt och gnistrande nytt.

Det är sällan var sak står på sin plats i vårt kök. Det är inte så att det är uppenbart stökigt och berg av disk på bänkarna, även om det också förekommer ibland. Det är mer som att jag städar undan allt och tänker att nu kan jag fota, går och hämtar kamera och stativ och ser man på... Någon har ställt en kaffekanna på bänken. Någon annan har lämnat en kniv efter sig...


För ett år sedan pågick renoveringen här för fullt. Det var 16 grader varmt och ett helt kök väntade på att skruvas ihop. Och ett helt kök tar ganska mycket plats. Lägg därtill att inte en enda vägg eller golv var helt rak från början och att golven i både lärarinnans rum och köket behövde slipas så börjar ni kanske ana vidden av renoveringen. Och som om inte det räckte var det någon som kom med snilleblixten att mitt i allt det där också frilägga väggen ni ser och även tegelväggen på bilden nedan.

Det var inte så mycket renovering som ett nybygge. Även fast golvet fortfarande lutar.


Ett tag levde vi i allt det där. Tim gjorde det hela tiden, plus började ett nytt jobb och roddade dessutom i installationen av vår sprillans nya vattentoa. Jag beundrar att han orkade.


Så här efteråt är det förstås väl värt mödan. Vi har ett kök som är mer än jag någonsin vågat drömma om. För första gången på många år har jag med glädje sytt julgardiner.


Allt är förstås inte klart. Blir det någonsin det i ett 160 år gammalt hus? I köket återstår hörnan med vedspisen. Den ska få ny puts och kakel. Låter enkelt men tyvärr inget arbete vi känner oss speciellt trygga med att påbörja eftersom ingen av oss kan det minsta lilla om vare sig puts eller kakel. Men det ska bli gjort. Så klart. Som allt annat.

Vill du se hur köket såg ut innan vi började renovera?
Observera speciellt skåpet bredvid spisen och tänk er att det mesta lutade på samma vis.



söndag 13 november 2016

Bullet journal - What is that?


Ni som troget besöker mig har sett den här bloggen gå från scrapbooking, stämplar, till tårtor, till heminredning, foton och nu... Tadam: Bullet journal.

Vad är nu detta kan man fundera på? Jo, enkelt uttryckt är det att skapa sin egen kalender, komplett med dagliga anteckningar, planering och inte minst; listor på saker man inte vill glömma och "trackers" på sådant man vill se ett mönster i eller påverka.

Jag har under långa perioder skrivit dagbok, vika scrapbookingen har jag dokumenterat vårt liv så gott ja kunnat och jag har alltid (i perioder) älskat att rita och kladda. Tror att det är något jag hållit på med så länge jag kan minnas. En boullet journal, eller bujo, kombinerar allt detta i en enda liten bok.



Som alltid när jag gör något, gör jag inte som alla andra. Jag har inte fasta veckouppslag och ja planerar inte mina veckor i boken, jag gör det i outlook som enligt mig är oöverträffbart kalenderverktyg. Däremot dokumenterar jag det som hänt. Vad har jag gjort idag? Känslor och tankar kommer med i mån av tid. Det gör att jag inte kan ha fasta gränser för en dag utan skriver så mycket eller litet jag behöver.


I en bullet journal kan man också skapa listor och avdelningar för sådant man behöver komma ihåg. Eftersom jag inte hittade rätt avseende bok så har jag nu två böcker. I den ena tänkter jag ha mina listor, i den andra mina dagliga anteckningar. Mina listor skapar jag i en anteckningsbok med prickar och 120g papper från Nuuna. Mina dagliga anteckningar finns i en bok som heter Leuchtturm.

Man behöver givetvis inte dekorera sina böcker. Det fina med en bullet journal är att allt du behöver är en penna och en anteckningsbok. Kanske en linjal också. Sedan är du redo att starta. För mig är detta ett sätt att få vara kreativ förstås och jag har därför skaffat en uppsjö av pennor och gjort en inventering av de anteckningsböcker som finna på marknaden. Mer om allt detta längre fram. Jag vill dekorera mina sidor, det gör mig glad och det är min avkoppling på kvällarna. Men en bujo blir precis vad du gör den till. Vill du se mer om vad man kan göra så finns det massor med inspiration på YouTube, Pinterest och Instagram. Här finns en film som väldigt bra förklarar vad det är.

söndag 6 november 2016

Digiscrap

De här bilderna tog jag runt den 13 september. De enorma spindelnäten brukade bädda in hela skogen vid vår förra stuga, här har jag knappt sett dem men så en morgon var alla granar inklädda. Spindelnäten försvinner på eftermiddagen och de syns bara ett par dagar, max en vecka om hösten. 

 Det är ett tag sedan jag bloggade mina alster så jag tänkte lägga upp en drös idag.
Jag har äntligen fattat beslutet att göra en fotobok. Det var inte helt enkelt att komma fram till det och fortfarande har jag vissa betänkligheter, jag förlorar all kontroll över färgåtergivningen och det kan innebära att jag lägger ut en massa pengar och får en bok jag inte ens vill titta i. Jag är perfektionist på det området. Det hela blir heller inte lättare av att jag just bytt dator och bara där har färgåtergivningen förändrats.

Vi var på utflykt innan hösten hade satt fart, men jag fick i alla fall några fina bilder. 


I samband med att jag bytte format på mina alster så jag haft svårt att hitta en stil jag gillar. Dessutom har jag fotat betydligt mindre i år än tidigare så det har inte blivit särskilt många PL-stilslayouter. Denna blev jag ganska nöjd med. Ju mer jag skapar desto mer tycker jag om det stilrena och enkla och visst hjälper PL-stilen till att hålla en sida enkel och ordnad.


Här har jag faktiskt använt mig av en template från Becky Higgins. Jag har lite svårt med templates eftersom jag tycker de begränsar mig snarare än hjälper men om man ska göra PL-stil är det utan tvekan enklare att bara dra in fotona än att själv beskära dem. Dessvärre funkade inte denna template tillsammans med min fotoficka, så till slut fick jag ändå flytta på alla rutor så enda vinsten blev nog att jag fick alla hörn rundade på ett enkelt sätt.

lördag 5 november 2016

Ekorrn satt i granen...


De senaste veckorna har fått mig att fundera extra mycket på livet, på hur saker och ting händer, hur skört livet är och hur otroligt tacksam jag är över mitt liv. Tacksam över att få leva mitt liv här, nu och med de människor som finns i mitt liv. Jag har aldrig egentligen vantrivts med någon del av mitt liv. Aldrig känt ett enormt behov av att jag måste förändra något men jag kan inte heller komma ihåg att jag så starkt känt att jag just nu befinner mig precis där jag vill vara. På alla punkter.

En av de punkterna är vårt hus och det faktum att det ligger på landet, nära naturen men inte för långt ifrån staden. I stillhet och avskildhet men nära nog till de mest fantastiska grannar man skulle kunna önska sig. Nyligen gick det runt ett antal frågor på FB som man skulle ställa till sina barn, de gick nog mest ut på att se hur väl de känner sin mamma/pappa. På frågan vart reser din mamma helst svarade Isabel utan minsta tvekan; hem. Och hon har helt rätt. Att få vara hemma gör mig lycklig.


Men ibland är det faktiskt lite mer magiskt att bo på landet än jag ens kan beskriva. I förmiddags tittade jag ut genom vår 160 år gamla sovrumsfönster och tyckte mig se något i trädet andra sidan vår väg. Alltså ca 10-15 m bort. Hade det inte varit för att det bestämt såg ut som ett äpple, i en björk, hade jag kanske inte ens reagerat. För er som aldrig sett ut genom ett 160 år gammalt, handblåst fönster, kan jag berätta att det inte alltid är den bästa genomsynligheten, ens när fönstret är nytvättat. Och hemma hos oss är ingen speciellt road av fönstertvätt, delvis just på grund av fönstrens ålder.
Ekorren satt och smaskade på sitt äpple i sådan ro att jag hann springa nerför trappan, berätta både för Isabel och Tim och dessutom byta optik på kameran. Jag tror bestämt att nästa investering ska bli ett bättre zoomobjektiv.