lördag 7 maj 2016

När man väntar på något gott väntar man alltid för länge


Känner ni igen det där?
Jag bestämde mig för att jag ville ha ett exakt sådant här skåp redan i julas. Jag var ganska nära att ge upp men plötsligt så hittade jag den. Och ni kommer inte tro mig, men jag vann skåpet på en Traderaauktion för hela 58 (FEMTIOÅTTA) kronor!!!

Min lycka var fullständig.



Mannen var kanske inte fullt lika lycklig då han insåg hur mycket skåpet vägde. Men till slut lyckades vi bära in den, nästan utan att döda varandra, och jag kunde äntligen börja måla! Och måla fick jag göra ganska länge, för skåpet är större än det ser ut och den mörkbruna betsen vägrade sluta lysa igenom, trots Zinser spärrgrund.



Jag grundade som sagt med spärrgrund och målade sedan med Beckers Elegant Aqua antikvit, och dito "Bergsklippa". Båda glans 0 dvs helmatt.

Schablonen jag använde är från Wintage Paint, Jeanne D´arc living.


Sambon var snäll och installerade belysning i den. Det fina med min sambo är att han älskar belysning så jag behöver faktiskt sällan tjata för att få ljus. Ibland kan det förstås bli lite väl mycket ljus men det är en helt annan historia.


Matsalsstolarna passar nu perfekt ihop med skåpet, samma färger och samma nätta stil även om jag inte är tillräckligt bra på möbelstilar för att bedöma om det verkligen är ett rokokoskåp eller något helt annat. Vad det än är så är jag ganska nöjd.

måndag 2 maj 2016

Ny hall och nytt objektiv


Våren är alldeles runt hörnet. Det kanske ni märkt? Bilden ovan är tagen för några veckor sedan när jag just hade fått mitt nya vidvinkelobjektiv. En av de där vackra tidiga vårkvällarna som man bara vill ska vara för evigt.



Ungefär samtidigt som bilden ovan började vår lilla hall så sakteliga bli klar. Jag skulle ju egentligen bara slänga upp ett par våder tapeter, måla lite färg på väggen och sedan skulle det vara klart. Jo men visst. Tjena.

Att måla lister, skrapa färg och framför allt, att fundera över nytt eller gammalt golv tar en herrans massa tid. För att inte tala om hur lång tid det tog för gubben att få upp listerna!


Jag gissar att många av mina läsare tror att det mestadels är jag som står för inredningen här hemma. Många av er har rätt, i väldigt många fall. Men så är det ibland som på triss ni vet. Plötsligt så händer det.


Denna gång var det faktiskt sambon som valde både tapeter och färger. Det var han som åkte till IKEA för att köpa ny hatthylla och medan han var i farten svängde han förbi Rusta för att köpa en spegel. Dessutom var han inne på Stuvbutiken ock fotade entrémattor och tog med sig mängder med golvprover hem. Själv fick jag måla, tänka på de små detaljerna och fundera ut mer förvaring för att en så här liten hall över huvudtaget ska kunna funka som annat än ett enda kaos av kläder och skor.


Som ni säkert förstår har vi betydligt mycket fler kläder och skor än så här. Vår lösning blev till slut att sätta igång och renovera den andra hallen direkt efter att denna blev klar. På det viset kunde vi köpa en rejäl garderob dit och förvara alla kläder som inte används just idag. Hittills har det funkat ganska väl men det betyder inte att det inte blir rörigt när vi har besök. Jag kan inte komma på så mycket mer att göra åt det. Även om jag plockar bort alla skor från skohyllan gissar jag att gästerna kommer ställa sina skor innanför dörren = rörigt. Om jag kunde trolla med knäna skulle jag trolla hit mer utrymme, en enorm garderob, rutigt marmorgolv och ett runt bord i mitten av hallen. Bara därför att. Fast då skulle jag förstås behöva bygga ett mer herrgårdsliknande hus runt hallen. Å well... Det blir nästa projekt.



Och apropå min sambos talang för heminredning. Det var han som tyckte telefonen skulle stå i hallen, för det gjorde de väl förr?




Vän av ordning funderar förstås på om jag verkligen ska låta dörrarna se ut sådär. De andra dörrarna är ju alldeles nymålade och vackert vita. Inte kan vi ha det så där slitet?

Egentligen hade vi faktiskt köpt en burk färg i egen grå kulör till dörren men det var innan sambon påstod att jag inte kunde måla trägolvet som ligger under plastmattan för i så fall skulle det snabbt bli slitet. Jaså säger du det, tänkte jag i mitt stilla, envisa sinne.  Ja i så fall kan vi inte måla dörrarna ljusgråa heller, för det blir snabbt slitet när alla ska gå ut och in. Minsann. Det var det svaret han fick när han frågade när jag tänkte måla dörrarna. Sedan dess har det inte hörts ett knyst om att måla dörrarna. Och ju mer jag tänker på det, desto mindre lust har jag att måla dem.