onsdag 27 januari 2016

Lärarinnans rum anno 2016


Sedan vi köpte huset för ett och ett halvt år sedan har lärarinnans rum haft främst två funktioner - att vara gästrum och arbetsrum vid diverse projekt så som fönsterrenovering och målning av möbler.

När vi nu flyttade in som fast boende fick rummet bli gäst-/arbets-/pyssel-/allrum.


Rummet var inte i störst behov av renovering. De gråa tapeterna är visserligen ganska illa åtgångna men studerar man dem inte allt för noga funkar de. Däremot hade det brunfernissade golvet fått en hel del stryk och inte blev det bättre av att vi droppade färg på den. När köksgolvet skulle slipas beslöt vi att även låta slipa detta golv och efter mycket funderande fick det bli vitmålat. Väggarna väntar på nya tapeter, taket på vitare färg och den frilagda väggen på bättre finish medan socklarna ska få bli gammaldags höga. Men under tiden är detta kanske vårt allra mysigaste rum.


Från början hade vi tänkt ha ett gemensamt arbetsrum på övervåningen men av flera anledningar beslutade vi slutligen att gå skilda vägar, mannen och kvinnorna i huset. Tim får behålla sin lilla grotta på övervåningen för sig och sina datorer och jag och Isabel håller till i lärarinnans rum med vårt pyssel. Eftersom Isabels rum är ganska litet är detta också hennes "lekrum". I den mån en 11-åring nu leker.


Eftersom rummet fyller många funktioner krävdes mycket förvaring. Här ryms inte bara våra pysselsaker utan också ytterkläder som inte används och skor, fast förstås inte i hurtsarna utan i de stora skåpen.


Av samma anledning, samt för att rummet är det första man ser när man kommer in, så ville jag ha så lite pysselsaker som möjligt liggande framme och "stöka" samtidigt som vår arbetsplats ska vara funktionellt. Saxar och pennor utgör ett av de få undantagen som ligger framme.


Det mesta som jag fortfarande använder i pysselväg har fått flytta in i enhetliga lådor från IKEA, i skåpen och i hurtsarna. Resten som jag inte använder och inte tror att jag kommer använda har antingen sålts, skänkts bort eller ligger i sina kartonger i förrådet. Det jag har kvar är fortfarande lättillgängligt men tar inte upp plats här. Numera håller jag mig till PL och då oftast digitalt.

De fina rosa lådorna är förresten ett riktigt kap på IKEA och dessutom utgående så köp snabbt om du vill ha dem.


Som du ser har också jag en Råskog. I den har jag samlat det mesta jag använder när jag håller på med fysisk Project Life. Skulle andan falla på är det lätt att dra fram vagnen till min plats som är längst in i hörnet.

Om du nu tycker att vagnen ser ovanligt lite fylld beror det på att jag när jag gör PL-sidor vill ha platta dekorationer och på sin höjd några blommor. Mina dekorationer ryms därför i en (okej, de bästa av dem) EU pärm där jag satt in helt vanliga 10x15 fotofickor samt visitkortsfickor. På det viset är allt samlat, jag kan lätt bläddra igenom dem och hitta det jag vill ha.

Mina blommor har jag lagt i en av de rosa platta "a4" kartongerna som är fiffigt utrustade mes 12 st små fack som håller isär småsaker.


Eftersom vi gjort ett hem av nästan två så har jag ganska mycket inredningsdetaljer. Telefonen och skrivmaskinen ovan är några av mina favoriter. Än har skrivmaskinen inte hittat sin plats och står därför på golvet.


När vi köpte huset var min första tanke att den här raden av krokar måste målas. Sedan tittade jag närmare på den och insåg att den förmodligen hängt här sedan huset var en skola. Det finns ett antal namn ditkladdade eller inristade. Just nu får den tjäna som en tavellist.


Vardagsrumsbordet från Södertälje slapp bli utslängd eller ens såld. Den fick hänga med hit och jag älskar det. Ljusen har Isabel valt och köpt för sina egna pengar, detta är ju vårt gemensamma rum.



Gamla böcker hör liksom till en gammal skola och har blivit ett genomgående tema i vår inredning. Den antika hästen passar perfekt in och är min absoluta favorit någonsin. Jag kanske har ett speciellt förhållande till gunghästar, även om jag inte direkt älskar de riktiga.


Ursprungligen hade varje rum i huset någon form av eldstad. I salen finns idag en kamin, i gången mellan salen och köket finns en gammal kamin som fortfarande funkar, troligen var det här barnen kom in och hängde av sig. I köket finns en vedspis som ger god värme och på övervåningen finns en kakelugn som är i vårt sovrum som vi eldar i kalla vinternätter, där uppe finns även plats för en kamin i allrummet. Här i lärarinnans rum har det funnits en kamin eller kanske en mindre kakelugn. På sikt kommer vi också att ha något där men idag får vår gamla skorstensfria spis duga.


Och så sist, men absolut inte minst..... Lådan i mitten är förmodligen husets allra vackraste inredningsdetalj. Den har Isabel gjort i träslöjden och den förtjänar hedersplatsen.

fredag 1 januari 2016

Gott nytt år!

Jag inleder med att önska alla mina läsare och vänner ett gott nytt år.
Hos oss har det nya året firats in med diverse utmaningar som renovering och flytt kan ge upphov till. Småsaker som en inte ansluten avloppspump, åtta timmar i en bil, vakna 28 timmar i ett sträck för att hinna lasta allt och sådana mindre detaljer. Som väl var har vi snälla grannar som förbarmade sig över oss och bjöd hem oss för några timmars lugn och ro under årets sista timmar.

Skulle jag nu såhär första dagen på det nya året summera det år som gått skulle det nog bäst göras genom frasen "det var förutbestämt".

Jag tror stenhårt på att människan själv formar sitt öde genom de beslut hon tar men om jag ser tillbaka på de stora händelserna i mitt liv under det senaste året, eller ett och ett halvt, så har varje större beslut och händelse i sig bidragit till att jag just nu sitter på övervåningen i mitt hus i Värmland och kan kalla mig värmlänning.

Under våren 2014 satte vi ut vår gamla stuga till försäljning. ingen av oss trodde väl egentligen på att vi skulle sälja den på riktigt. Många av stugorna i området hade varit till salu i flera år. Det var inte utan att vi med viss misstro och en stor portion förvåning åkte hem den där kvällen vi lämnat ifrån oss nycklarna till stugans nya ägare. Vi hade knappt hunnit lämna gatan där vi gjort upp affären förrän vi tittade på varandra och sa; men ska vi inte se oss omkring efter en bättre stuga?

Sagt och gjort. Under början av sommaren tittade vi i rask takt på en massa små stugor. Många av dem idylliska vid fina badplatser. Men när vi såg bilderna på vår skola var vi fast. Om sanningen ska fram hade vi knappt behövt åka för att titta på den. Vi var så säkra på att detta var vårt hus. Att det sedan var 140 kvm, byggd 1860, med ett visst renoveringsbehov och inte alls med egen strand gjorde plötsligt ingenting.

Vi köpte huset, flyttade in på sommaren 2014 och njöt av en helt enastående sommar, varmare än någonsin.

Under hösten renoverade vi en fasad och installerade luftvärmepump, fixade med alla eldstäder och när julen kom tillbringade vi den där. Förmodligen mitt livs bästa julhelg.

Våren 2015 kom och det började bli stå klart för mig att jag nog skulle bli uppsagd från mitt jobb. Faktiskt var det en lättnad, i alla fall så här efteråt, då jag och den nya chefen inte haft samma syn på kommunikation vilket gjort det omöjligt för mig att arbeta med kvalificerad kommunikation, det vill säga vad jag var anställd för och det hela hade fått mig att må ganska dåligt.

Sommaren kom och trots att den var ganska usel bodde vi i huset och låtsades att det inte bara var en sommarstuga men ju längre tiden gick desto mer undrade jag varför vi inte skulle kunna stanna kvar där. För gott.

I september blev jag arbetslös och Tim gick på intervju för ett nytt jobb. I Karlstad. Och plötsligt hade alla pusselbitar fallit på plats. Vi skulle flytta in i den gamla skolan och bli Värmlänningar på riktigt.

Och nu sitter jag här. I allrummet. I det som en gång var vår sommarstuga, som nu är vårt hus. Där vi ska leva i många år förhoppningsvis. Och kanske var det bestämt av en högre makt, redan från start. Eller kanske var det bara en undermedveten dröm som blev sann, men nog fick vi hjälp att fatta beslutet, kanske det största beslut i våra liv. Och nog är det sant, att allt är möjligt om man bara vill.