söndag 20 november 2016

Vintage Christmas - in my kitchen


Det är snart ett år sedan vårt kök, större delen av det i alla fall, blev klart efter renoveringen. Ändå känns det fortfarande som nytt och inte färdigt och det har inget att göra med att det bara är några veckor sedan jag äntligen fick målat fönsterkarmarna vita istället för blåa som de var när vi köpte huset. Jag vet inte riktigt varför det fortfarande känns så nytt, men det är en bra känsla. Jag älskar mitt kök. Mitt hus faktiskt. Trots att det återstår så mycket arbete. Men det är mitt hus. Vi får bestämma hur det ska se ut. Och vi gör det tillsammans. Även om jag inte är så mycket för att snickra och gubben inte så mycket för att måla och sy.


Jag har tänkt länge att ja ska fota köket ordentligt. Du vet sådär fint som i mäklarbilderna. När var sak står på sin plats och allt ser ut att vara kritvitt och gnistrande nytt.

Det är sällan var sak står på sin plats i vårt kök. Det är inte så att det är uppenbart stökigt och berg av disk på bänkarna, även om det också förekommer ibland. Det är mer som att jag städar undan allt och tänker att nu kan jag fota, går och hämtar kamera och stativ och ser man på... Någon har ställt en kaffekanna på bänken. Någon annan har lämnat en kniv efter sig...


För ett år sedan pågick renoveringen här för fullt. Det var 16 grader varmt och ett helt kök väntade på att skruvas ihop. Och ett helt kök tar ganska mycket plats. Lägg därtill att inte en enda vägg eller golv var helt rak från början och att golven i både lärarinnans rum och köket behövde slipas så börjar ni kanske ana vidden av renoveringen. Och som om inte det räckte var det någon som kom med snilleblixten att mitt i allt det där också frilägga väggen ni ser och även tegelväggen på bilden nedan.

Det var inte så mycket renovering som ett nybygge. Även fast golvet fortfarande lutar.


Ett tag levde vi i allt det där. Tim gjorde det hela tiden, plus började ett nytt jobb och roddade dessutom i installationen av vår sprillans nya vattentoa. Jag beundrar att han orkade.


Så här efteråt är det förstås väl värt mödan. Vi har ett kök som är mer än jag någonsin vågat drömma om. För första gången på många år har jag med glädje sytt julgardiner.


Allt är förstås inte klart. Blir det någonsin det i ett 160 år gammalt hus? I köket återstår hörnan med vedspisen. Den ska få ny puts och kakel. Låter enkelt men tyvärr inget arbete vi känner oss speciellt trygga med att påbörja eftersom ingen av oss kan det minsta lilla om vare sig puts eller kakel. Men det ska bli gjort. Så klart. Som allt annat.

Vill du se hur köket såg ut innan vi började renovera?
Observera speciellt skåpet bredvid spisen och tänk er att det mesta lutade på samma vis.



Inga kommentarer: