fredag 18 mars 2016

Påsk snart


Påsken närmar sig. Som vanligt går det mycket snabbare än jag tror och det som nyss var en månad bort är plötsligt en vecka bort. Kan det bero på åldern? För inte beror det på att mina dagar är fyllda av stressigt jobb, massa barn att skjutsa hitan och ditan eller egna fritidsaktiviteter. Om man bortser från hallen som jag håller på att måla, tapetsera och lägga nytt golv i, blommorna jag just planterat och städningen som väntar... eller den där påsktårtan, påskmiddagen, påsk....

Påsken är för mig kanske den slappaste högtiden på året. Så tillvida att jag inte alls känner samma krav som inför julen, jag har inget behov av att påskpynta eller stressa upp mig på annat vis. Visst är det mysigt att träffa resten av släkten men på det hela taget är påsken ganska kravlös avseende ganska precis allt.  Det lilla jag pyntar inför påsken handlar nog mest om att skapa en vårkänsla.



I veckan hade jag ärenden till Karlstad inte mindre än tre gånger. Det är ganska märkligt. På sätt och vis inser jag att Karlstad är den stora staden för en lantis som mig nu. Men än är inte Södertälje längre bort än att det känns som jag åker in till byn varje gång jag åker till Karlstad. Och ändå blir jag varje gång precis lika överraskad över att det finns en parkeringsplats just precis där jag har ärenden, det kostar inte skjortan och ska jag till två olika ställen, på vardera sidan om staden så tar det inte mer än fem minuter med bil. Oavsett när och vart jag ska. Följden blir förstås att jag, precis som vilken bondlurk, som helst är 30 minuter tidig till varje möte jag har. Och med det menar jag inget negativt om folk som i likhet med mig bor på landet.

När jag nu ändå var i Karlstad så många gånger denna vecka hann jag givetvis göra av med en rejäl summa pengar, allt för att göra min plikt mot landet och se till att skatteintäkter rullar in till staten i form av moms. Eller arbetsgivaravgifter. I onsdags var det Solareturen som fick ett besök och jag fyllde snabbt en hel korg med jättefina saker som någon annan tokig människa hade slängt. Så fina att jag nästan ångrade mitt besök strax innan på Boulevard där jag denna gång visserligen bara köpte fejkblommor, men där varje liten sak kostar 23 gånger så mycket som på returen och inte ens alltid är så mycket finare. I alla fall inte om man lägger lite kärlek på det man köper på returen.

Skålen och de små söta salt- och pepparkaren fick följa med hem från Solareturen denna gång.
Förra gången följde den gamla silverbrickan med. Jag vet, jag är lite svag för gamla brickor.
Salt- och pepparkaret har två kompisar, ingefära och kanel.
Penséererna lär väl inte överleva här inne särskilt länge men de får bidra till vårkänslorna så länge de kan.


Jag har försökt blåsa ut vartenda ägg jag använt de senaste veckorna. Den här söta dekorationen är en av idéerna jag har inför påsken.
Det återstår att se hur mycket jag hinner förverkliga med tanke på hallen som just nu ser ut som en bomb slagit ned och väntar på att jag ska ta tag i det. 

Allt kan man förstås inte köpa på Solareturen och det handlar ofta om att komma vid rätt tillfälle, innan de bästa sakerna försvinner. Och försvinner gör de snabbt så det gäller att vässa armbågarna och inte dra sig för att knuffa undan små äldre, vithåriga, damer i hatt.

Ja... jag hoppas att ni förstår att jag skojar och överdriver? Det skulle aldrig falla mig in att knuffas.... såvida det inte gällde något jag verkligen vill ha. Som till exempel Lindas brudbukett för  cirkus 15 år sedan. Som värsta atlet slängde jag mig fram för att ta buketten. Och även om det kanske var lite pinsamt att vara så angelägen så var det en sak som var riktigt bra med den händelsen. Jag är fortfarande inte gift vilket torde bevisa att vidskepelser och gamla skrönor sällan är sanna.

Så vad har detta att göra med loppiset? Absolut ingenting.

Apropå de äldre damerna... det finns inga äldre, vithåriga damer i hatt numera. De gamla tanterna har varken hatt eller vitt hår, istället har de smartphones och cykel. Just sayin...


Inga kommentarer: