fredag 11 mars 2016

Salongen, revisited


När man bor i ett hus som byggdes för över 160 år sedan och användes som skola kan man, utan att skämmas, få ge sina rum gamla och anrika namn. Vår "hall" på övervåningen har tidigare använts som slöjdsal. Idag är det ett litet rum som vi fyllt med vackra möbler och hög mysfaktor. Jag kallar det för salongen.


På den här bilden finns det bara fyra saker jag köpt helt nya, fågelburen med ljusen i, den hängande fågelmataren
som jag har ett ljus i, fällen som en gång låg i Isabels barnvagn och nallen på resväskan som jag fick av Tim innan Isabel
föddes. Allt annat är köpt på loppis. Speciellt lycklig är jag över sekretären och taklampan som jag fått köpa av en fb-vän
som hade sett bilder på vårt hus och tyckte de skulle kunna passa in hos oss.

Det finns egentligen inget naturligt ljus i denna salong. Dagsljuset som kommer in gör det via de två rummen till höger. Det fönster som finns är dolt bakom pärsponten bakom soffan. Det är ett litet fönster med krysspröjs. En dag kanske vi kan öppna upp där eller ännu hellre, sätta ett fönster i det lutande taket. Tills vidare nöjer vi oss med att njuta av detta rum under mörka vinterkvällar.

Sekretären var inte riktigt i bästa skick när jag tog över den. Kanske är det just därför jag älskar den lite extra mycket.
Det pyttelilla soffbordet såg inte heller mycket ut för världen när jag hittade den på loppis men den är så vacker nu där
den står. 

Salongen är egentligen ganska representativ för hela vår renovering av detta hus. Allt har skett i etapper. Det är lite drygt ett år sedan vi beslutade oss för att röja ur rummet och börja måla pärlsponten vit. Innan vi gjorde det, gjorde vi också den upptäckt som för mig var störst hittills i detta hus, nämligen det vackra trägolvet som låg dold under ett fult, snett och skevt laminatgolv av billigaste sort. Jag kommer aldrig glömma känslan när vi insåg vilken skatt det fula golvet dolde. Mer om den resan och exakt vad vi gjorde med golvet hittar du i detta inlägg.


Det tog några timmar... okej, dagar, att måla väggar och tak. Att bredspackla väggen som då var tapetserad i två lilamönstrade tapeter tog också tid liksom att slipa, betsa och vaxa golvet. Ofta tror man att det är de riktigt stora momenten, som att tapetsera, som tar mest tid men man glömmer gärna de tidsödande detaljerna. Det tog en hel arbetsdag att bara måla de tre spegeldörrarna som vetter in mot detta rum, och ytterligare ett antal timmar att måla alla socklar.

Isabel har använt sekretären en hel del sedan vi flyttade in,
speciellt innan vi fick ordning på vårt arbetsrum. Allis har använt stolen och legat på. 



Ljusstaken har jag fått av far min som tänkte slänga den. I sin glans dagar var den blänkande silverfärgad men tiden har gjort den
svart och inget silverputs i världen kan få den glansig igen. 

Efter det stora renoveringsarbetet har rummet genomgått flera förvandlingar, möblerats på olika sätt och vi har nog egentligen varit ganska nöjda varje gång.


Ännu ett litet loppisfynd som passar in perfekt. Jag upphör aldrig att förvånas över hur en persons skräp kan vara en skatt för en annan.

I somras tog dock en tanke form i mitt huvud. Jag hade alltid velat ha rokokomöbler, en soffa och fåtölj i något rum men aldrig riktig haft plats för det. Nu visste jag plötsligt att detta var rummet för det. Märkligt nog fick jag med Tim på tåget men tyvärr lyssnade jag lite för mycket på hans åsikter och den röda soffan jag sett framför mig blev istället en i guldgult. Jag får ärligt erkänna att hade jag vetat om att det var dessa möbler som skulle stå i detta rum så hade vi nog valt en helt annan tapet och andra färger på socklar och lister.

Även de här ljusstakarna har jag fått köpa av min snälla fb-vän. de har fått lite guldfärg på sig för att passa in perfekt. 

Men detta är också det typiska för vår renovering. Även fast vi oftast har en plan så är det sällan så slutresultatet blir. När man väl börjar händer saker, det är som om huset har en egen vilja och vi blir tvungna att avvika från det vi planerat. Som väl är blir slutresultatet oftast bra, fast kanske med lite extra jobb.

 

Tapeten är Duro Gammalsvensk och heter Liljesal. Den är så enkel och ändå så vacker i mitt tycke. 

Den här lilla byrån står längre bort i den smala delen av hallen. Ännu ett loppisfynd som fått lite kärlek och förvandlades
till en favoritmöbel. Det finns självklart fler bilder tidigare i bloggen. På Instagram styled.by.moma finns dessutom en
steg för steg med filmer på hur jag gjorde när jag målade den. 

Inga kommentarer: