fredag 1 januari 2016

Gott nytt år!

Jag inleder med att önska alla mina läsare och vänner ett gott nytt år.
Hos oss har det nya året firats in med diverse utmaningar som renovering och flytt kan ge upphov till. Småsaker som en inte ansluten avloppspump, åtta timmar i en bil, vakna 28 timmar i ett sträck för att hinna lasta allt och sådana mindre detaljer. Som väl var har vi snälla grannar som förbarmade sig över oss och bjöd hem oss för några timmars lugn och ro under årets sista timmar.

Skulle jag nu såhär första dagen på det nya året summera det år som gått skulle det nog bäst göras genom frasen "det var förutbestämt".

Jag tror stenhårt på att människan själv formar sitt öde genom de beslut hon tar men om jag ser tillbaka på de stora händelserna i mitt liv under det senaste året, eller ett och ett halvt, så har varje större beslut och händelse i sig bidragit till att jag just nu sitter på övervåningen i mitt hus i Värmland och kan kalla mig värmlänning.

Under våren 2014 satte vi ut vår gamla stuga till försäljning. ingen av oss trodde väl egentligen på att vi skulle sälja den på riktigt. Många av stugorna i området hade varit till salu i flera år. Det var inte utan att vi med viss misstro och en stor portion förvåning åkte hem den där kvällen vi lämnat ifrån oss nycklarna till stugans nya ägare. Vi hade knappt hunnit lämna gatan där vi gjort upp affären förrän vi tittade på varandra och sa; men ska vi inte se oss omkring efter en bättre stuga?

Sagt och gjort. Under början av sommaren tittade vi i rask takt på en massa små stugor. Många av dem idylliska vid fina badplatser. Men när vi såg bilderna på vår skola var vi fast. Om sanningen ska fram hade vi knappt behövt åka för att titta på den. Vi var så säkra på att detta var vårt hus. Att det sedan var 140 kvm, byggd 1860, med ett visst renoveringsbehov och inte alls med egen strand gjorde plötsligt ingenting.

Vi köpte huset, flyttade in på sommaren 2014 och njöt av en helt enastående sommar, varmare än någonsin.

Under hösten renoverade vi en fasad och installerade luftvärmepump, fixade med alla eldstäder och när julen kom tillbringade vi den där. Förmodligen mitt livs bästa julhelg.

Våren 2015 kom och det började bli stå klart för mig att jag nog skulle bli uppsagd från mitt jobb. Faktiskt var det en lättnad, i alla fall så här efteråt, då jag och den nya chefen inte haft samma syn på kommunikation vilket gjort det omöjligt för mig att arbeta med kvalificerad kommunikation, det vill säga vad jag var anställd för och det hela hade fått mig att må ganska dåligt.

Sommaren kom och trots att den var ganska usel bodde vi i huset och låtsades att det inte bara var en sommarstuga men ju längre tiden gick desto mer undrade jag varför vi inte skulle kunna stanna kvar där. För gott.

I september blev jag arbetslös och Tim gick på intervju för ett nytt jobb. I Karlstad. Och plötsligt hade alla pusselbitar fallit på plats. Vi skulle flytta in i den gamla skolan och bli Värmlänningar på riktigt.

Och nu sitter jag här. I allrummet. I det som en gång var vår sommarstuga, som nu är vårt hus. Där vi ska leva i många år förhoppningsvis. Och kanske var det bestämt av en högre makt, redan från start. Eller kanske var det bara en undermedveten dröm som blev sann, men nog fick vi hjälp att fatta beslutet, kanske det största beslut i våra liv. Och nog är det sant, att allt är möjligt om man bara vill.

2 kommentarer:

Mahlin78 sa...

Jag kan bara instämma i att människan mycket väl formar sitt egna öde! Du och din familj är ett levande bevis för det <3 Så kul och följa er på den här resan som jag är så imponerad över att ni gör. Stort lycka till med allt! Kram

Monnah sa...

Glad för er skull! Och så fint det blir!