onsdag 9 september 2015

Salen i ny skepnad


Under sommaren hände det mycket i vår gamla skola. Vi hann kanske inte med alla fönster och absolut inte måla farstun men mycket annat.

Det fula furuskåpet jag köpte för att ha i köket fick några lager färg och står nu i hörnet av salen där det tidigare stod ett fult gammalt hörnskåp som tidigare ägare fått ärva från något hotell. Sådana här skåp är fula i furu men vilken skillnad med lite färg! Fast man ska inte underskatta det där med "lite färg". Det gick åt en hel del färg och tålamod innan jag var klar.


Jag tröttnade också på den gamla hörnsoffan som var så nedsutten att man ganska snabbt fick ont i rumpan av att sitta på den. En del av skatteåterbäringen fick helt enkelt gå till IKEA och vi kunde släpa in en Ektorp med två fåtöljer till slut. Nya kuddfodral i rosa, trots de blåa tapeterna, och filtar som skydd mot min smutsiga familj. Faktiskt är vi nog alla smutsiga hela tiden nu när renoveringen pågår som bäst.

Någon kommenterade mina vimplar i en FB-grupp. "jag förstår inte vimplarna, har ni haft fest?" frågade hon.

Äh... nej, vimplar ska man nog inte ens försöka förstå. Antingen tycker man om dem eller så gör man det inte. Kan ni gissa vad jag gör?



Ibland undrar hur rummet skulle se ut med vita tapeter och ljusare pärlspont men så tänker jag att vi börjar lite lätt med taket...


Med de nya sofforna fylldes rummet upp lite mer. De tar helt enkelt mer plats. Jag har faktiskt inte bestämt mig för om jag gillar det eller inte. Bordet är praktiskt att ha utdraget med plats för sex personer men kanske att vi ska ta bort uttdragsskivan för få mer plats i rummet. Vi får se.


Är du nyfiken på hur det såg ut när vi köpte huset?
Lite annorlunda skulle jag vilja påstå.



4 kommentarer:

Monnah sa...

Mycket bättre på förebilden... Ha! Skojar bara! :D Vad duktiga ni är.

Annette sa...

Så fint ni fått det! Och så personligt med den svarta griffelväggen. Jag gillar att ni bevarat ursprungstanken, men satt er (din?) personliga prägel på rummet. Jag tycker att det är otroligt fint med den så kallade ateljéstilen, där man blandar och mixar gammal och nytt och där allt inte är helt perfekt färgmatchat. Allt i vitt ger ett nervöst intryck enligt mig, som att man väljer den säkra vägen för att man inte vågar blanda färger. Och apropå det tycker jag att de rosa kuddöverdragen blev helt perfekt mot den blå väggen. Den litet dova väggen lyfter fram de romantiska kuddarna, det tycker jag är otroligt vackert. Det ser ut som ett rum man trivs i, inte ett litet museum där man bara får vara när det är middagsbjudning. Inspirerande, helt klart! Måste kika vidare i bloggen efter mer tips.

Monika Martinson sa...

Annette jag tycker de helvita hemmen är otroligt vackra men har alltid tänkt som du skriver, att det ser ut som om innehavaren är rädd/osäker på sin smak och tar det säkra före det osäkra. Jag älskar hem där stilarna och färgerna blandas men det ändå finns någon röd tråd genom det hela. Det är det jag hoppas skapa även om det mesta går i ljust. Svarta tavlan var det största köpargumentet för oss. Vi ville ha den, vi ville ha ett hus med en tydlig historia att bygga vidare på. Vi hoppas att vi bevarar husets själ men gör det funktionellt och trivsamt att bo i.

Monika Martinson sa...

Haha Monnah. :) Sitter här och ler. Tror nog du menar allvar...