onsdag 4 mars 2015

Det trista allrummet får nytt liv



I vår gamla skola finns bland annat ett litet allrum på övervåningen. I skolans glansdagar lär det ha varit en slöjdsal. Någonstans på vägen har salen delats upp och idag finns två sovrum, ett allrum utan fönster och ett oisolerat förråd där. Jag vet inte säkert men troligtvis var vårt sovrum, som finns på andra sidan av den vägg du ser på bilden, aldrig del av slöjdsalen för i det finns en kakelugn samtidigt som det i slöjdsalen idag finns en tom plats där en kamin en gång stått. Men detta är bara gissningar från mig.

Så här såg rummet ut när vi flyttade in.

Vi tog bort den fula mattan och lät sängen och det shabbiga skrivbordet stå kvar. Men sambon retade sig i det oändliga på det fula, oavslutade taket och laminatgolvet som sett sina bästa dagar för många år sedan.


Någon gång strax efter jul beslutade vi oss för att sätta igång med renoveringen. Vi inledde med att fatta beslutet att laminatgolvet skulle bort. Vad som fanns under det var vi inte säkra på. Det såg dock ut som det skulle kunna vara ett trägolv. Vilket skick det var i vågade vi inte ens gissa på.


Vi började med att måla tak och panelväggar. Eftersom allt var av obehandlat furu, fullt med kvistar, skulle det tagit en mindre evighet att kvistlacka allt. Vi valde därför, efter råd från Stuvbutiken i Karlstad, att använda en vit sealer som vi penselmålade med två gånger. Gissa om jag hade ont i armarna efter det?

Tanken med att använda en sealer var att slippa måla med vanlig färg. Det skulle helt enkelt bli vitt ändå. Men när vi var färdiga med två lager tyckte ingen av oss att det täckte riktigt, dessutom var sealern väldigt matt och nästan lite kalkig i sin struktur. Vi valde därför att även måla ett lager med lackfärg i nyansen äggskal. Båda färgerna var oljebaserade och luktade ganska starkt. Jag kan meddela direkt att detta är första, enda och absolut sista gången jag använder oljebaserad färg inomhus.


När så taket var färdigmålat var vi dödsnyfikna på vad som låg under laminatgolvet. Vi tog upp några bitar, och så några till. När vi kommit så långt som bilden visar ställde vi oss upp, stirrade på golvet och funderade på om den galne snickarwannabeen som hade renoverat huset inte behövde spärras in för sitt och omgivningens eget bästa. Golvet vi hittade var näst intill perfekt som det var. I alla fall om man betänker att det legat där i 160 år. Och i merparten av dem används dagligen.

Vi funderade länge på vad vi skulle göra. Skulle vi låta det vara, slipa lätt för hand och måla, hyra slipmaskin och sedan måla, ta in en hantverkare? Det enda vi visste var att golvet skulle vara ljusgrått. Vi hade faktiskt redan köpt ljusgrå färg.

Det var då vi tog en paus. Satte oss med var sin dator och googlade. Men det var inte förrän vi stod i färgbutiken i Forshaga som vi beslutade oss för att våga oss på att slipa golvet själva. Eller ja... Tim slipade. I ungefär sju timmar tills han nästan fick en astmaattack. Men när han var klar var vi ungefär lika lyckliga som små barn på utflykt.

Vi beslutade oss för att strunta i den gråa färgen och istället betsa golvet vitt med en fantastisk produkt som heter Zar. Bets är som bekant lite svårt att lägga på eftersom det omedelbart går in i träet och för varje strykning där man stryker dubbelt lämnar märken, ja det är i alla fall min begränsade erfarenhet. Zar är oljebaserad och ger aldrig ojämnt resultat eftersom det tar så pass lång tid för betsen att sugas upp av träet. Lättast att applicera är genom att doppa en liten frottéhandduk i betsen och stryka ut på samma vis som när man stryker ut en hudsalva.


Jag behandlade golvet två gånger för att få den så vit som vi ville ha den. När det torkat i tre dygn, vilket för oss innebar två veckor, lade vi på två lager med sidenmatt Ronseal hårdvaxolja. Jag strök på den med hjälp av en roller. Det är förmodligen inte rekommenderat att göra det utan ska helst strykas på med mjuk pensel, men när man har ganska breda springor i sitt golv som vi har så är det omöjligt att inte med penseln dra upp en massa damm och partiklar från springorna. Det blir definitivt ännu sämre kan jag meddela.


När golvet så var färdigt var det dags att tapetsera. En helt egen historia som skulle kunna bli hur lång som helst om jag berättade för er hur svårt det var att enas om en tapet i rätt prisklass och vad rätt prisklass faktiskt betyder, hur jobbigt det var att spackla och slipa väggen och exakt hur roligt det var att tapetsera.

Jag ska bespara er de detaljerna.

Vi enades slutligen om en tapet från Duros kollektion Gammalsvenska 2011 med namnet Liljesal.


Jag behöver kanske inte säga att jag är förälskad i den? Min lite galna plan är att hitta ett gammalt månbord eller något i den stilen, måla den i liljornas blåa färg och ställa här, mot just den här väggen.


Innan vi tapetserade, målade, självklart jag, alla lister med Nordsjö Ambiance Superfinish i nyansen Glowing Le Havre. En nyans vi båda trodde var grå och som vi valde när vi planerade att måla väggen grå. Den visade sig ha en vacker gråblå ton som passade perfekt till tapeterna.



Taklisterna fick nyansen äggskal av samma färg. Dörrarna till de båda rummen var tyvärr i ganska dåligt skick. Eftersom huset inte stått uppvärmt under vintrarna hade mycket av färgen börjat flaga och spricka så det var bara att skrapa, slipa och måla. Jag målade först med lackfärgsgrund och sedan med samma färg som listerna. Färgen är matt och ger en helt perfekt finish där du knappt kan ana penseldragen. Det förutsätter förstås att du har en kvalitetspensel att måla med.



Allt som nu återstår är att köpa soffor till skolsalen på nedervåningen så att hörnsoffan som står där nu kan flytta upp hit. Dessutom ska en kamin installeras här också eftersom röret i skorstenen funkar perfekt.


1 kommentar:

Monnah sa...

Jag har sett mina syskon renovera sina gamla hus och vet hur mycket tid och uppoffringar det kräver att jobba med istället för mot huset. Ni har min största respekt! Vad fint det blir.