The end of December Daily - Project life

This is the end

Hold your breath and count to ten

Feel the earth move and then…

Well, maybe not really. But this is definitely the end of my December daily. Im very pleased and a little bit surprised that I actually managed to finish this project. I´m not sure that doing a project life on day to day basis is my thing but looking in this album is quite fun so maybe…

Do you know which song the lyrics are from by the way?

The text on the blue card is the words of a famous swedish poem about Christmas Eve.

All papers are from my Christmas freebie kit that you can down load from this blog and my Facebook page.

One of the things I like the most with this size of album is the possibility to add really big photos to a spread. Like this one. The size is 6x8.

I know I have said it before, but that is what I like about Project life, the focus being on the photos and not on all the thousands of decorations you are supposed to add to a page where the photo is only a necessary evil.

As you might have noticed, I usually blur the text. In this case there is a reason. I managed to print the card without noticing I missed the most important word on it. But I am sooo not going to print it again J 

Mer digitalt

När man väl börjar med något är det liksom svårt att sluta. Jag slängde ihop 3 layouter till den där helgen när skrivarfärgen tog slut. Nu har min beställning med färger kommit men tror ni jag hunnit/fått tummen ur att skriva ut något?

Nej, det tror inte jag heller faktiskt. Å andra sidan har vi varit i stugan hela helgen och på vardagarna blir det inte så mycket pysslat. Min energi går åt till att ta mig fram och tillbaka till jobbet, jobba, komma hem och vara lite social med familjen. Sedan är det liksom slut på dagen.

Ibland... ganska ofta undrar jag faktiskt vad vitsen är med att leva på det viset, bara stressa till jobbet, stressa hem och varken hinna eller orka annat. Nej, livet skulle vara mer som den här layouten, fylld av värme, vänner och frivilligt pyssel.

Digital scrapbooking Project life... sort of

När jag skulle sätta mig ner och göra klart min December Daily tog naturligtvis bläcket i skrivaren slut. Utan foton - ingen pl för mig. Jag klarar inte av att dekorera tomma plastfickor utan bygger allt mitt skapande på själva fotona.

Nöden är uppfinningarnas moder och jag satte mig framför datorn för att göra några digitala sidor. Jag fick sådan fart att det blev hela sex stycken innan veckan började och orken och kreativiteten tog slut.

Den översta layouten bygger på en template som jag gjorde för ett tag sedan när jag var inne i en digital period. Jag har aldrig testat den på riktig men den verkar faktiskt fungera.

Fotona på den här sidan hade ganska spretiga färger. Jag valde att tona ned dem en aning för att få det lite mer enhetlig.

Det sista jag gör på en digital layout är att dra i skuggorna. Först lägger jag på samma droppskugga på nästan alla element men eftersom papper och dekorationer sällan ligger helt platta och perfekta på en layout så gör ju inte skuggorna heller det. Därför använder jag funktionen warp i Photoshop och drar lite i skuggorna så att de får lite mer liv. Dessutom kan de behöva få lite mer suddiga kanter eller ljusas upp. Leka med skuggor skulle jag kunna göra hur länge som helst men ibland får det helt enkelt duga som det är.

Vintage roses

Det slog mig att man faktiskt kan återanvända inte bara sina saker utan också sina kunskaper. Så jag ägnade några timmar åt att damma av mina något ringrostiga sockerblommekunskaper och bestämde mig för att göra rosor i lera.

Leran är från Slöjdetaljer och faktiskt nästan lika trevlig att jobba med som riktigt bra Flowerpaste. Skillnaden är att leran känns lite mer stadig och kanske mindre kladdig. Den här är vackert vit och lufttorkande. Jag antar att man skulle kunna spraya på lite klarlack för att få en mer glansig yta men jag tycker om dem precis som de är, lite vintage, lite som keramik.

Eftersom jag bara ville testa som hastigast så blev det bara tre rosor denna gång men självklart ska de bli fler. Jag såg genast ett enormt behov av dem. De är vackra i ett ljusfat eller i denna söta fågelbur, eller varför inte på mitt vackra tårtfat eller kanske bara liggandes på det gamla skåpet i stugan. Ja, jag tror jag ska börja massproducera dem helt enkelt. Jag kanske rent av kan ta några beställningar.

Ja, det där sista sa jag lite ironiskt. Det är ju nämligen så att när jag visar mina alster i FB-grupperna för pyssel och DIY så får jag inte en endaste liten gilla eller kommentar. Andra alster, sådana man ser sju dussin av varje dag... ja de får en himla massa gilla och kommentarer. Så jag antar att jag är ganska ensam om att tycka att det jag målar och skapar är fint. Å andra sidan så delas vissa av mina alster ganska flitigt på Pinterest och sybordet i tidigare inlägget delades till och med av några färgbutiker.

Oh well. Huvudsaken är ju att jag är nöjd även om jag nu råkar vara den enda. För det är ju inte precis så att mina alster drar ner några jätteovationer här hemma heller. Gubben skulle kunna snubbla över något jag skapat hellre än att uttala sitt gillande.

Bitter? Skulle jag?
Nej då. Vad är väl lite beröm? Du ska inte tro att du är något heter det ju, inte helt utan anledning.

Annie Sloan och Beckers rosa dröm

Det var väldigt länge sedan, mer än ett år faktiskt, som vi åkte på just den här Blocketutflykten. Jag tror vi var i Tyresö eller liknande. Jag hade hittat det här söta lilla sybordet och jag visste genast att det skulle vara perfekt att måla om. Det dröjde dock ganska länge innan jag var lika säker på vart den skulle stå och hur den skulle målas. 

 Jag förstår att många av er tycker jag är rent ut sagt dum som målade om det vackert målade lilla skrinet på sina svarvade ben. Faktiskt är det så att jag själv börjat gilla det med sina handmålade blommor. Men inte tillräckligt mycket för att det skulle få stå kvar i ett hörn och inte passa in i vårt hem, vare sig här i stan eller på landet.

Missförstå mig rätt. Vissa gamla möbler är så vackra i sig att de passar in nästan i vilket rum som helst. Som till exempel det här vackra skåpet. Det här sybordet kanske är just en sådan möbel, men trots det köpte jag den för att just måla om den. Ingenting annat. Dessutom anser jag att om valet står mellan att inte användas eller målas om så bör man måla om. En vacker gammal möbel förtjänar ett bättre öde än att hamna på tippen eller på vinden.

Jag valde att måla med Beckers Elegant Lackfärg i nyansen Dimrosa. Eftersom bordet redan var målat så hade jag behövt slipa ner det helt för att få ett slätt resultat, alternativt grundmålat ett antal gånger och slipat dess emellan. Jag valde att grundmåla en gång och sedan gå direkt på med lackfärgen. Resultatet blev att penseldrag och mönster blev synliga som en svag relief.

 Eftersom jag ändå planerade att gå ganska hårt åt färgen med sandpapper så gjorde det inte så mycket. Tvärt om blev det en fin effekt här och var.

 När jag slipat och kände mig nöjd med det tog jag fram Annie Sloan Dark wax och penslade på här och var med en rund, kraftig pensel. När man tar vax på lackfärg går den in direkt i färgen där man slipat mycket, men där ytan inte är ruggad går den att torka bort igen tills den härdar vilket tog cirka ett dygn i det här fallet. Det gjorde också att jag hann få lagom mycket vax överallt.

Använder man Annie Sloan Chalk Paint som underlag bör man först ta ett lager ljust vax och sedan lägga på det mörka för att man ska ha lite kontroll över slutresultatet. Ett bra tips är att alltid testa på en dold yta först.