Det kan mycket väl vara så att naturen är som allra vackrast just nu. Det är som om en skicklig målarkonstnär gått lös på landskapet och målat allt i olika nyanser av skimrande guld, koppar, mässing och andra ädla och mindre ädla metaller.
Hösten är för mig det vackraste som finns. Men också på sitt sätt sorgligt och vemodigt. Allt tar slut, allt börjar om, men än är det långt kvar till våren. Jag tycker iochförsig kanske lika mycket om de där underbart vackra, krispigt vita vinterdagarna då allt är så stilla i väntan på att börja om och visst är våren vacker med sin skira grönska och blomsterprakt. Men jämfört med hösten är det allt lite... Pråligt.
Vi var i stugan i helgen. Jag passade på att fota en del men tyvärr har jag nog tapat min foto-mojo för jag saknade, trots skönheten, inspirationen. Och fotona blev därför ganska oinspirerade.
Självklart är just detta det allra vackraste i naturen. Min underbara, vackra och intelligenta dotter. På den här bilden var motljuset ganskta starkt och hennes ansikte hamnade i skugga men det är inget som inte går att rädda när man fotar i RAW. Gör du inte det kan jag verkligen rekommendera det.
Här sitter hon på bänken vid ladan. Det var inte speciellt varmt just denna dag, mulet och grått var det. Men vi hade just hjälpts åt att bära in rejält med ved så vi var ganska varma.
Kanske mitt favoritfoto från helgen. Löven utgör en fantastisk bakgrund.
Om jag ska vara helt ärlig så har inte mitt humör varit på topp denna höst. Men den här lilla tjejen ger mig alltid hopp, för varje gång jag räknar upp allt som inte är bra slutar det med att jag kommer på hur lyckligt lottad jag är ändå. Jag har ju henne!
På vägen till stugan mötte vi en älg som stod och roade sig med något mitt på vägen. När vi skulle åka hem bestämde vi oss för att ta en liten utflykt och prova en annan väg. Här mötte vi en av våra grannar, glatt viftande på svansen gick han fram och tillbaka på vägen. Han gjorde sig inte större brådska än att jag hann få upp kameran och byta till teleobjektivet. Tyvärr var inte fösterrutan direkt nytvättad.
En bit från vårt hus rinner ett vattendrag. Så idylliskt. Jag kom att tänka på Nalle Puh och pinnleken. Kommer du ihåg den?
En bit efter Filipstad, mitt ute i ingenstans finns denna sjö. Ja, den är faktisk turkosblå i verkligheten också. Den är det på grund av att man utvinner kalk i närheten som spolas ut här och färgar sjön turkos. Kalken används bland annat till att rädda sura sjöar.
1 kommentar:
Vilka underbara bilder! Så ser inte hösten ut här i Göteborg än...
Skicka en kommentar