fredag 11 april 2014

Project life - avskalat



Mina två första sidor i "rätt" storlek, med "riktiga" plastfickor blev avskalade och väldigt enkla.Jag lade mest (läs mycket) tid på att redigera fotona och ingen tid på att dekorera, bortsett från andra sidans journaling-card som jag gjort digitalt.

Dels var det faktiskt så att det stora formatet och de många fickorna plötsligt skrämde mig och alla idéer jag hade på hur jag skulle göra gick upp i rök. Men framför allt beror det på att jag hade så många foton att det hade blivit väldigt rörigt om jag hade dekorerar en massa. Det hade dessutom krävt att jag skrivit ut fotona i ännu mindre storlek för att få plats med dekorationerna och för mig är det då viktigare att se fotona än se dekorationerna.

Förr i världen, precis innan digitalkameran tog över, kom kameratillverkarna på ett nytt format på film, en jätteliten rulle som gjorde att man kunde köpa kameror som var nästan lika kompakta som dagens digitala eller våra telefoner. I de här kamerorna kunde man ställa in om man ville att fotona skulle ha standardformatet, vara lite mer avlånga eller ganska mycket mer avlånga. Jag kommer ihåg hur roligt det var att titta på dessa foton som nästan var som förstoringar och som levererades i snygga pappersaskar som såg ut som böcker nästan.

Vissa av företagen man skickade in den vanliga filmen till hade erbjudande på att framkalla fotona i extra stort format. Istället för 10x15 kunde man välja 13x18. Vilken lyxig känsla det var att få sina foton så stora, så blanka och fina! Lite av den känslan vill jag behålla i mina album. Jag vill kunna se detaljerna i fotot, jag vill se en hel bild. I alla fall av de foton som faktiskt är fina och inte tagna med mobilkameran. Sedan finns det naturligtvis bilder som inte behöver vara så stora, som man kan nöja sig med att se i pytteformat för att komma ihåg en händelse, men när det gäller ansikten, miljöer och landskap vill jag inte förminska ner dem.


Journalingen skrev jag i datorn och dekorerade med digitala element, sedan skrev jag ut kortet på samma fotopapper som de övriga fotona. I de blanka plastfickorna blir ju det mesta ändå blankt så det blev bättre än förväntat. När jag stoppat i kortet i fickan kom jag på att jag kanske hade en hjärtstans jag skulle kunna använda och på så vis titta igenom till pappret som ligger under och som råkade ha precis de rätta färgerna för att passa ihop med dekorationerna.

Inga kommentarer: