fredag 12 april 2013

Morgontankar

Sitter på tåget och funderar över hur "fantastiskt" Sverige är egentligen.

Igår mötte jag en kvinna som arbetar med energieffektivisering. Hon lever alltså med att tänka på miljön varje dag. Hon har ca 6 mil till sitt jobb och enligt tidtabellen och i teorin utmärkta tågförbindelser. Hon väljer att ta bilen för "sin mentala hälsas skull".

Jag förstår henne. Jag tar bilen till stationen av samma anledning. Hade jag möjlighet skulle jag ta bilen hela vägen. Det finns inget säkrare sätt att få en människa fullständigt sinnessjuk som genom att ständigt och utsätta henne för en lagom dos av osäkerhet.

Kommer jag till jobbet idag? Hur länge kommer jag behöva jobba över för att kompensera förseningen? Jag kan inte jobba över för jag har barn att hämta. Hur länge kommer arbetsgivaren vara tolerant? Kommer jag hinna hämta på dagis? Hur länge får jag jobba i natt, hemma för att kompensera att jag missat några timmar pga sena tåg....

Och så vidare. Frågorna ser lite olika ut beroende på livssituation och jobb.

Vi lever i ett fullständigt u-land avseende allmänna kommunikationer och några vägar bygger vi inte på grund av miljön.

Lösningen är antingen att vi lär oss att teleportera oss eller att alla bor på ett stenkast avstånd från sitt jobb. Jag undrar hur verklighetsförankrat någon av lösningarna är. Mest av allt undrar jag om det finns någon politiker som ens funderat på en hållbar lösning?

Inga kommentarer: