onsdag 31 oktober 2012

Klematis at Momas


För er som inte följer min lilla shops blogg så är detta en av stämplarna som jag färglagt. Jag har utökat shopen lite med digitala stämplar vilket blir billigare för kunden. Jag hoppas att de kommer att gilla det.

Färglagt har jag gjort med Distress Markers som jag verkligen älskar. Det är svårt att misslyckas med dem. De vackra bakgrundsdiesen kommer självklart från Spellbinders.



This is one of my stamps in the shop. I have expanded the shop a bit and this stamp, like al the others, are now available as digital stamps. That cuts the cost a bit.

I have colored the flower with my Dristress Markers. I have discovered that the trickiest part is to leave the highlights white, but here I have actually succeed.





måndag 29 oktober 2012

Allis Bengalis trappkatt

Bengalkatt
Allis måste vara den sötaste katten jag känner. Här har jag fångat henne på en av stolsryggarna i hobbyrummet. 

Bengalkatt
Här är det hon som försöker fånga något, vad vet jag inte. Eller om det är klappar händerna hon gör? Trappan är annars en plats där man ofta hittar Allis, speciellt på dagtid då hon har all möjlig bus för sig just där. 

Bengalkatt

Bengalkatt
Vår älskade Cornish Rex Elsa hittade vi ofta på elementet där hon satt och njöt av värmen. Här är det Allis som ligger första och enda gången. 

Bengalkatt
I trappan igen. Nu på väg att hoppa ned.

Bengalkatt

Bengalkatt
Bengalkatt i påse. En alldeles lagom påse som husse hade med sig blommor till katten... eller var det matte?

måndag 22 oktober 2012

Momas tar form



Min lilla shop börjar så sakteliga att ta form. Nu är shopen klar men inte öppen eftersom jag ännu inte fått stämplarna, det finns en fin liten blogg och så en Facebooksida. Jag har också så sakteliga börjat visa lite tjuvtittar på stämplarna. Jag hoppas att ni kommer att gilla dem. Här är en av mina favoriter. Magnolian är inte precis den vanligaste vårblomma här i Sverige, men definitivt bland de vackraste.


lördag 20 oktober 2012

Virkning pågår

I helgen är det Syfestival på Stockholmsmässan. På deras hemsida står det att det är femte året i rad de är där? Helt otroligt, det betyder att det är så länge sedan jag var där sist för när jag var där så var det i Solna eller Kista eller någonstans väldigt långt bort från all ära och redighet.

Jag har inga som helst planer på att gå, mitt minne av det hela är att allt var dyrt, det var för mycket folk och jag kände inte jag gick därifrån med ett enda bra köp. Men det var som sagt ett tag sedan.

Det betyder förstås inte att jag inte handarbetar. Min, i mitt eget tycke, underbara filt blev klar för någon vecka sedan, den jag kämpat med i nästan ett år. Mormorsrutor är underbara men ganska tråkiga att virka, med alla garnbytan och trådar som ska fästas varje gång blir det inte så produktivt tycker jag.  Inte ens om man fäster alla trådar medan man fortsätter virka och virkar ihop i farten. Det kan kanske bero på motivationen sjönk mot slutet då varje rad tog för lång tid och gjorde för liten skillnad.


Jag trodde när jag äntligen virkat runt kanterna på mormorsrutefilten att jag nu aldrig skulle ta i en virknål men den ambitionen saboterade Maria effektivt. Hon visade en så vacker filt på FB, en babyfilt virkad med sick-sacmönster. Jag blev så såld att jag till och med tvingade mig själv att lista ut mönstret genom att faktiskt LÄSA det!

Min filt kommer inte att bli någon babyfilt även om det faktiskt mycket snart väntas tillökning i familjen (nej inte av mig så klart!). En helt äkta baby som ska bli en liten kusin till Isabel.

När jag startade detta projekt för några veckor sedan var jag väldigt sugen på just att virka en babyfilt men eftersom min virkproduktivitet inte är speciellt jämn vågade jag mig inte på det projektet. Istället valde jag att i lugn och ro virka en filt till sovrummet. Än är det långt ifrån klart men jag är förvånad över hur långt jag hunnit och hade det varit en babyfilt hade det ju faktiskt varit klart nu.

tisdag 16 oktober 2012

Det händer saker... sneak peak


Snart... kanske mycket snart kommer en helt ny stämpelbutik väldigt nära dig att slå upp portarna. Det blir inte vilken butik som helst utan Momas lil´shop och horrors... äh, nej, jag menar stamps.

Till att börja med kommer det bara att finnas blomstermotiv i butiken. Stämplarna kommer att vara rött gummi och helt omonterade. Detta av flera anledningar, på det viset kan du förvara många stämplar på liten yta, bestämma själv hur du vill montera dem och sist men inte minst så håller gummi längre än clear stamps. Jag hoppas att du kommer att besöka min lilla butik.




Soon, perhaps very soon, there will be a brand new little shop of stamps very close to you. It´s not going to be just any shop, it’s going to be Momas lil´ shop of horrors… eh, no, shop of stamps I mean. 

For now there will only be flower motifs in the shop. The stamps will be made of red un mounted rubber for several reasons. This way you will be able to store many of them, decide yourself how you will mount them and last but not least, I have been told that rubber has a longer life than clear stamps.

fredag 12 oktober 2012

Moma för Spellbinders


Igår var det min tur att blogga på Spellbinders. Denna gång var utmaningen att visa vad man kan använda sin
Grand Calibur till utöver det uppenbara. Eftersom jag faktiskt bara äger ett konkurrerande märke så valde jag att använda mina dies till något man sällar ser på Spellbinders, nämligen det jag alltid gör - att skapa en layout. Det som är annorlunda med just denna layout är att jag faktiskt bara använt mina dies till att skapa alla dekorationer.

Titta gärna in på Spellbinders för att se hela layouten och hur jag har gjort.

fredag 5 oktober 2012

För Mollys och så lite djupa tankar


Vår kära lilla Allis är inte direkt den som vill fastna på bild. Oftast blir det ett enda sudd av henne när hon far förbi. Det kanske därför jag råkat scrappa samma foto två gånger. Men det gör kanske inte så mycket för hon är ju så söt på de här fotona just. Jag har alltid varit svag för jordtoner även om viltmönster aldrig direkt tilltalat mig måste jag säga att hennes päls är helt makalös och jag är fullständigt galen i den.

Om Allis päls har minsta likhet med ett riktigt vilddjurs päls så förstår jag att det finns människor som fullständigt saknar alla andra mänskliga känslor än just habegär för dessa djurs pälsar. För saknar man sådana mänskliga känslor samtidigt som man också saknar all moral och sunt förnuft så kan man säkert mörda för att få äga päls, elfenben och andra delar av vilda djur.



Bengalkatter är framavlade från vilda afrikanska katter. Kvinnan som kom på denna tanke resonerade som så att om man ägde en katt med samma teckning som de vilda djuren skulle man kanske bli mindre benägen att fånga in dem för sitt nöjes skull eller skjuta dem för sin päls.

Har ni förresten sett bilderna på noshörningarna som någon ideell djurskyddsorganisation har en kampanj med? Jag får så ont i magen varje gång jag ser de bilderna och plötsligt har jag bara lust att gråta. Jag kan inte förstå att den mänskliga rasen verkligen inte kommit längre än så här??? Jag trodde i mitt stilla sinne att vi människor blivit avsevärt mer sofistikerade i våra metoder att utrota jorden och naturen som finns på den! Allt för att vi ska få en pryl mer att skryta över! När jag ser de bilderna skäms jag om möjligt ännu mer över att vara människa än när jag läser att smarta kommuner numera planerar nybyggnationer utifrån att vattennivån kommer att höjas och vi kommer att drabbas av fler stormar och väderkatastrofer i framtiden. Man planerar alltså för de skador vi åstadkommer genom miljöförstöring istället för att planera för att inte åstadkomma skadorna!!!

Missförstå mig rätt. Jag tycker det är klokt att planera. Vi kommer tyvärr inte kunna rädda världen hur mycket vi än försöker om Sverige ensamt ska vara jordens samvete, ett jobb vi numera inte ens lyckas halvbra med. Trots det finns det länder där miljöförstöringen är avsevärt större än här hos oss. Men vi måste ju börja någonstans och vart kan vi annars börja än med oss själva?

Nu menar jag för den sakens skull inte att vi ska sluta tända belysningen, använda vatten, se på TV eller köra bil. Vi ska inte sluta bygga vägar i hopp om att folk kommer teleportera sig själva till jobbet. Däremot behöver vi som konsumenter börja ställa krav på beslutsfattare och tillverkare. Herregud, vi lever 2012! Nog måste det finnas tekniska möjligheter att ta fram fler bilar, till överkomligt pris, som inte går på bensin eller diesel! Nog måste vi kunna producera tillräckligt med förnyelsebar och ren energi för att vi ska kunna fortsätta att värma våra hus och se på TV! Nog måste vi kunna ha en industri som producerar de produkter vi vill ha utan att förstöra miljön, använda barnarbete eller utrota regnskogar!

Herregud, vi lever för sjutton 2012! Kom igen nu! Hur svårt kan det vara?