Modebloggen gör come back

Kommer ni ihåg mina utsvävningar i modevärlden för ett tag sedan? Faktum är att enligt statistiken får jag fortfarande flest besökare på mina inlägg om badkläder och att det än idag trillar in ett antal kommentarer varje vecka. Så vem kan motstå dessa bevis på popularitet? Inte jag. Därför tänkte jag försöka blåsa lite liv i modebloggen för kärringar och  börja skriva mina svamliga inlägg igen kring saker jag egentligen inte vet speciellt mycket om.

I detta första inlägg tänkte jag göra ett par planlösa spaningar i modevärlden.

Det är snart jul igen, inte något man kan kalla trend men ett ganska så regelbundet fenomen som envisas med att dyka upp varje år, punktligt på dagen i december. Förra årets julklapp var One Piecen. Jag vet att jag formligen fick slåss för att få tag på en till vår (mode)medvetna 7-åring. Detta plagg var möjligtvis en trend för tre fyra år sedan då hon först såg den på Arlanda flygplats och utbrast ”titta mamma, han har en sådan där flygardräkt på sig”, nu är det definitivt så otrendigt bara tre år gamla trender kan bli. Ett säkert tecken på det är när du möter grannen i trappan i en One Piece. Jag tror faktiskt att breda axelvaddar och helpermanent har större chans att bli inne nu än One Piecen har. 

Modebloggens trendiga julklappstips är alltså att skippa One Piecen till och med om den ser ut så här.

Och på tal om trender som snabbt håller på att dö ut… Kommer ni ihåg H&Ms satsning på en annan målgrupp eller vad man nu ska kalla deras samarbete med berömda modeskapare och plagg som bara skulle finnas i utvalda butiker under begränsad tid? En aning fantasilöst tog Lindex till sig idén och tapetserade hela Stockholm med bilder på samma tre klänningar skapad av Missoni. Inte föga oväntat dog alla av tristess, för vem vill gå klädd i samma klänning som inte bara finns på varenda reklampelare utan också på Körslagets Gry Forsell. I det sistnämnda fallet skulle kanske Gry investerat lite av sin tid i att titta sig i spegeln och välja en modell som inte fick henne att mest påminna om min salig farmor i 80-årsåldern som aldrig varit speciellt smal.