Modeskaparen Isabel

Medan jag ritar teckningar som barn kan rita bättre än jag har min dotter ägnat sig åt seriöst modeskapande. Ett tips till modeebloggens läsare, håll utkik efter Isabels design, för hon kommer att bli berömd en dag!

Här ser ni den lite mulliga modellen Puh som visar en jeansväst med stjärnknappar. Tillhörande accessoar är ett handgjort halsband.

Björnen Fidde, Fiddelina, bär en väst och matchande klänning undertill. Specialkomponerad halsband kompletterar det sofistikerade intrycket. Det här är ett plagg som kan bäras både till kontoret och på shoppingrundan.

Vi bad Fidde att ta av sig västen för att få se hela klänningen i all sin prakt. Märk den vackra, personliga dekorationen på klänningen.

Baktill, en prydnad som är lika dekorativ som praktisk.

Manga igen. Försök nr 2

Jag fortsätter med att försöka rita Manga. Jag har faktiskt lärt mig en hel del nu. Som till exempel att YouTube kan vara en förträfflig källa till mer eller mindre bra lärare. Dessutom börjar jag inse att det helt klart kan vara vanebildande att rita med copics. De är nästan lika roliga att rita med som Distress Markers, fast mycket mer färgstarka.

Det jag inte riktigt får ihop med ritandet är nyttan med det hela. Jag vill ju gärna att det jag skapar ska kunna användas till något, att bara skapa för skapandets skull har aldrig lockat mig, det är därför jag sällan altrar saker eller bygger små hus av papp. Att skapa för att det är kul bara är liksom lite... slöseri med tid. Fast jag får nog helt enkel lära mig att det är okej att ha kul bara för att det är kul.

Manga, Copics - första försök

Mitt första försök att teckna mangafigurer kan säkert vara skrattretande för er som har talang och kan rita. Själv tycker jag mest det är kul med utmaningar. Och utmaning var det. Jag tänkte i min naivitet att "hur svårt kan det vara?", men det är faktiskt svårt. Bara en sådan sak som att få till en frisyr som ens är presentabel är en utmaning som jag fick kämpa med länge. Inte blir det lättare av att jag tycker att det ska vara lätt...

Och så detta med Copics. Hur svårt kan det vara att färglägga tecknade gubbar med tuschpennor? Hur svårt som helst. Nu börjar jag åtminstone mentalt greppa vad som händer om man gör vissa saker, men från det till att konsekvent, i rätt sammanhang omsätta det till praktiken är inte helt enkelt. Än är det några hundra års träning kvar innan jag börjar närma mig de där människorna som verkligen kan färglägga och få färgerna att flyta ihop till mjuka övergångar utan kanter. Men träning är väl just nyckelordet och om semestervädret fortsätter att vara så här perfekt så lär jag få just det. Träning.

Men tacka vet jag mina Distress Markers...

Pegasos Royal med Nazar

Som en del av er vet har vi just kommit hem efter en vecka i Turkiet. Vi bokade vad vi trodde skulle vara ett femstjärningt resort, all inclusive, med mängder av rutschkanor och hamnade på ett hotell som jag på sin höjd skulle kalla för trestjärnigt. Snacka om felaktig marknadsföring på gränsen till lögn av Nazar! Jag skulle skämmas för att kalla mig "specialist på exklusiva och all inclusive hotell".

Hotellet var gammalt, slitet, saker var trasiga - allt från poolerna till mattorna i korridorerna, saker var smutsiga och dåligt underhållna, rummet illa städat, om man nu ens kan prata om städning när ett soffbord inte dammas under en hel vecka och skräpet inte tas ut, maten var enformig och fikat tog slut om man inte ställde sig i kö innan utsatt tid, för att inte ens gå in på den trista, på gränsen till otrevliga hotellpersonal som mötte oss nästan undantagslöst under hela veckan. Detta är förstås bara några exempel på detaljer som jag inte förknippar med ett femstjärnigt hotell som en resebyrå påstår vara ett av deras bästa, jag skulle kunna fortsätta länge till. Kanske ska vi vara glada för att vi slipper se de andra hotellen Nazar inte kallar bäst.

Nazar var för oss en ny upplevelse. Bortsett från den gravt felaktiga marknadsföringen måste jag dock även nämna de positiva upplevelserna. Till skillnad från Fritidsresor hade de faktiskt personal på plats som tog emot, följde med till hotellet och som under hela vår vistelse faktiskt syntes på hotellen. Åker man på charter som vi ju gjorde är det liksom lite av vad man förväntar sig, även om det tyvärr inte uppväger känslan av att ha blivit lurad.

Det ovan nämnda till trots hade vi en skön semester, tack vare vädret och oss själva så klart. Jag tänkte bjuda på en del bilder, främst för att jag vet att mamma gärna vill se!

Isabel fånar sig i poolen med sin pappa. På bild ser det idylliskt ut men poolområdet var smutsigt och Isabel fiskade upp mängder av små mosaikbitar ur vattnet som lossat från poolen. Tittade man såg man det begynnande förfallet.

Hon inte bara ser rolig ut i de där, hon låter rolig också.

Hotellet har, om jag räknat rätt 17 vattenutschkanor för barn i alla åldrar samt tre stora egna poolområden. Vattnet är självklart så varmt att man knappt vill gå upp. Dessutom finns två andra systerhotell intill vars anläggningar vi kunde nyttja.

Utsikt mot havet  från rutschkanorna.

Utsikt mot andra hållet och de andra hotellen.

Den privata stranden. Vattnet i havet var oftast varmare än i poolerna men Isabel var inte så förtjust i att det var så salt.

Om man ber min sambo att ta kort får man oftast sneda och oskarpa bilder... efter sisådär en kvart eller så. Tur att Photoshop finns.

Sista kvällen i matsalen. Jag scrappade ett hårband till henne som passade klänningen perfekt, men jag tror vi måste börja jobba på hennes hållning.

Den magiska timmen...

Strandpromenad efter solnedgången.

Av någon märklig anledning fick man inte gå ut på piren efter klockan åtta. Undrar om det hade att göra med sköldpaddorna som simmar in under skymningen?

Hotellet hade både bowling och spelhall.

Kvällspromenad igen.

Allt har ett slut...

Manor House släppte nya blommor i början av juni. Jag tror kanske att dessa är de absolut vackraste jag sett. Här har jag frossat i dem och ni kommer nog snart se vilka som är mina favoriter om ni inte redan nu kan gissa förstås?

Fotot är på Isabel med sin nyfunna bästis. På kort tid har dessa två blivit praktiskt taget oskiljbara och det roliga är att de både är lika mentalt och utseendemässigt. Dessutom har den nya vännen en riktigt trevlig mamma som snabbt blivit god vän till oss vuxna också. Tyvärr är det ju inte alltid det klaffar lika bra mellan föräldrarna som mellan barnen men jag tycker det ger en viss trygghetskänsla när det gör det. 

It´s a Picnic

Today I´m blogging at Spellbinders so if you want to see the full post and how to create this laout, please go visit me there. And… Please leave a comment if you feel like makeing me happy.

Photos

Det är ett tag sedan jag visade foton på Elsa. Här har hon just jagat livet ur ett antal myror, bin, getingar och flugor. Hon älskar landet, även om allt är lite läskigt och lite skrämmande. Fast på ett roligt sätt.

Mitt vackra, perfekta barn på väg till äventyret. För första gången så vitt hon han komma ihåg, och andra gången i sitt liv, ska hon bo några dagar hos mormor och morfar, helt själv utan mamma och pappa. Hittills, vi är inne på dag två, tycker hon jag är mest löjlig som saknar henne, hon har ju bara varit borta två dagar.

Jag tror det blir en liten konstnär av mitt vackra barn. Hon kommer att bli florist, frisör eller något annat skapande. Så här vackra arrangemang skapade hon helt själv på midsommardagen. Sedan fortsatte hon att helt utan instruktioner göra en egen krans.

"Jag gömmer mig lite så kanske hon slutar jaga mig med den där svarta saken."