Vänner och läsare med gott minne kommer ihåg att jag för en tid sedan gick vidare i Spellbinders dt-uttagning. Jag har inte visat någon av mina tre alster så i bristen på nytt att visa tänkte jag visa ett av dem nu.
Inför andra omgången var uppgiften för mig att skapa något altrat. Det var ganska klurigt för mig som inte direkt är vare sig duktig på, eller förtjust i att altra saker. Jag ser liksom ingen mening i att vika en fotpall och dekorera eller liknande av papper bara för att visa att jag kan för att sedan slänga bort det. Detta är en trend inom scrapbookingen som jag definitivt inte kommer sakna när den dör ut. Sorry, men där drar jag helt enkelt gränsen även om jag beundrar folk som gör allt från luftballonger till sagoslott.
Jag valde att klura ut något jag faktiskt kan använda, och som jag slipper skämmas för. De här två lamporna kan jag lätt gömma bakom sovrumsgardinerna och de fyller sin funktion där. Själva foten och skärmen är från Rusta, den billigaste lampan de har, skärmarna är i släta, vita och i tyg vilket gjorde dem lätta att mista på.
 |
Typiskt nog hade jag sidenband i en svagare nyans som skulle passat bättre, men tyvärr inte tillräckligt mycket. Samma sak gäller spetsen som egentligen är närmare 4 cm bred, jag fick helt enkelt vika in den bakom skärmen. När lampan lyser syns det igenom och det är en ganska fin effekt faktiskt. |
 |
Jag räknade nog inte helt med hur mycket färgen skulle flyta ut men
effekten blev faktiskt riktigt bra efter jag fyllt i konturen av
fjärilarna med en vänlig tuschpenna. |
När jag var klar med lamporna var jag ganska tveksam till om jag ens skulle skicka in dem eller fundera ut något nytt. Jag var definitivt inte nöjd. Detta var i mellandagarna i julas så tid hade jag egentligen, men mitt tålamod hade tagit slut så jag bestämde mig för att det var kul att vara med till andra omgången, det fick räcka så för jag skulle ju inte gå vidare med detta. Så jag skickade in EN bild på lamporna, för en bild var det enda man fick skicka. Sedan tänkte jag inte mer på det... eller ja, visst låter det bra? Fast det är klart jag tänkte på det, hela tiden. Och just när jag inte trodde att jag ens skulle få ett tack för visat intresse kom ett mejl, sent en söndag kväll som talade om att jag gått vidare!