fredag 30 december 2011

Jul för Manor House

Jag vet inte hur ni har det men jag har alltid lika svårt att hålla koll på just julbilderna, vissa julbilder blir scrappade genast medan andra får vänta på nästa års julppapper vilket innebär att de hinner bli ett år gamla. Det innebär också att jag inte riktigt vet om just den här bilden redan blivit scrappad eller inte. Just den här bilden har nog inte blivit scrappad, den är från förra julen och är sådär stämningsfull som en julbild ska vara.

Papprena är underbart vackra The Scrap Cake, tyvärr hade jag dock lite svårt för dem av någon anledning vilket gör att resultatet blev lite... knepigt.

De söta små barnen är utskrifter från The Graphics Fairy


Framsidan av ett nothäfte, också detta hämtat från min favorit site the Graphics fairy. Jag har mistat lite ovanpå hela layouten när den blev klar vilket fick en lite vintrig, frostig effekt.

Jag är kär i alla dessa blommor från Manor House!

Kvisten med vitt, spiralen och bladen hör ihop med den stora rosa blomman till höger i bilden.

Lite grann syns glittereffekten här.

onsdag 28 december 2011

Mer Elsa


Detta med julgran är ganska spännande, det hänger en massa saker på den som kan röra sig, frågan är vilket som är trevligast, att ligga på det varma elementet eller själva julgransprydnaderna.




tisdag 27 december 2011

Julens höjdpunkt


Äntligen fick vår nya familjemedlem komma hem till oss! En liten Elsa som föddes den 3 oktober och som den 26 december var exakt 12 veckor gammal och alltså gammal nog att flytta hem.

Elaka tungor säger att hon mest liknar en fladdermus, orsaken till det är förstås att hon är av rasen Cornish Rex, färgen är sköldpaddsmoke.

Anledningen till att valet föll på just en sådan katt är att min sambo är allergisk. Rexkatten har en aning mindre päls än andra katter och bara en slags päls. Att den skulle vara en allergikatt dementeras dock, men vi hoppas på att T ska klara den bättre än vår kära perser som sedan länge jagar på de sälla jaktmarkerna. Efter nästan ett dygn här hemma verkar det fungera bra.


 Så här stolt kan en lillmatte se ut.

 En julkatt måste förstås ha ett julband på sig. Inte så poppis förstås. 

 Kärlek vid första ögonkastet. Ja det kan man lugnt påstå. De två är helt oskiljaktiga även om Elsa just för ögonblicket sitter i mitt knä medan jag skriver detta.

Ja, lite lik en fladdermus är hon nog, men söt på sitt sätt med de alldeles för stora öronen.

fredag 23 december 2011

Julen är snart här

Jag börjar detta inlägg med att visa några julfoton. Med dem vill jag önska er alla en riktigt god och skön jul med nära och kära, god mat, skön värme och härlig kvalitetstid med familj och barn. Lite längre ner kommer några reflektioner jag inte kan låta bli att dela med mig av så här inför jul.


På väg till Stockholm för att se på julskyltningen.

Granen står så grön och gran...



Hann du med julstädningen eller fick du ta hjälp av Rut?
Julskinkan har inte rymt från detta bord, dock ser den lite annorlunda ut kanske.

Så här mysigt hade vi det i Sälen, så här skulle man fira jul, inte med det snöslask som väntar imorgon.Detta var utsikt från stugan.

Vad vore julen utan blommor?



Tiden fram till jul har gått oerhört fort i år tycker jag. Vi hann knappt komma hem från Egypten så var december här och jag förundrades över den milsvida skillnaden mellan Jungle Aqua Parks pooler och de svenska juldekorationerna på Drottninggatan. Det är knappt man kan begripa att de två till synes skilda värdarna kan existera parallellt och samtidigt på samma jord.

Vill man se skillnader behöver man tyvärr inte åka till Egypten mitt i vintern. Jag ser skillnader dagligen och förundras över att de förekommer i vårt samhälle. 

Varje arbetsdag kliver jag av pendeltåget på Centralen och ofta tar jag vägen under marken nu när det är kallt, genom tunnelbanan och upp vid Sergels torg. Jag går i min egen bubbla med mysig musik som gör mig glad eller bara lugn inför den kommande dagen, jag ser de stressande människorna runt mig och försöker undvika att krocka med någon, jag drar ut på lugnet och låtsas att det är en verklighet jag inte är del av, bara en åskådare i. Alla omkring mig är lika stressade, målmedvetna och på väg mot en ny dag. Igår var det fler än vanligt som redan så tidigt drog på sina resväskor. Resväskorna gissar jag var fyllda av fyllda av julklappar och presenter och människorna av förväntan och förhoppningar inför en fridfull jul med familj, nära, kära, mat och värme. 

Samtidigt, i samma tunnelbana, samma station finns en hiss med glasväggar. I den sitter en utslagen kvinna och försöker behålla värmen i den isande kylan. Hon har ingen resväska, inget mål, ingen familj som väntar på hennes presenter. Allt hon har bredvid sig som håller henne varm är en flaska eller kanske är det något annat, värre. Ingen frågar efter henne, ingen förväntar sig att hon ska dyka upp. Hon ser inte världen omkring sig, hon har ingen musik i öronen, ändå  befinner hon sig i en helt annan värld. 

Jag fortsätter vidare mot mitt jobb, jag arbetar hela förmiddagen och på lunchen stressar jag ut på en drottninggata som nu är full av turister med sina kameror och mindre målmedvetna steg, full av stressande lunchmänniskor som passar på att handla julklappar på sin korta timme, och full av… nå ja kanske inte full men jo, av ett stort antal tiggare. 

På min korta promenad till Hötorget möts jag av ett antal tiggare som står, sitter, knäar på den kalla gatan. Ingen av dem ser svenska ut, ingen av dem verkar vara bosatta i Stockholm. Jag har gått denna gata fram och tillbaka ett antal gånger och känner igen deras ansikten. Jag slås av tanken att de nu blivit fler inför jul, att det tillkommit nya ansikten. Jag frågar mig återigen om de rest hit för att tigga? Jag kan inte låta bli att fundera på livsödena bakom dessa ansikten. Vad är det som får en människa att sjuka så lågt? Finns det inget annat alternativ? Är tiggeri också ett jobb som vilket som helst? Och en del av mig undrar också varför vi inte har någon slags lagstiftning som förbjuder tiggeri, i alla fall dessa människor som uppenbart kommer hit för att försörja sig genom att spela på våra dåliga samveten, som efter stängningsdags försvinner från gatubilden för att klockan tio dagen efter återigen dyka upp likt gatumusikanterna.


lördag 17 december 2011

Julstämning

Ute snöar det, inne är brasan på för fullt. Vi har just ätit ett jättelass med våfflor. Snart dags för skidbacken igen.

söndag 11 december 2011

Meloner


Jag är fantastiskt stolt och glad över att få designa för Manor House, just den här gången är jag lite extra glad för Manor House sponsrar organisationen World Vision. För dig som inte vet  World Vision är så är det en kristen hjälporganisation som arbetar med barn och deras familjer. Genom att köpa just de här blommorna som finns på den här layouten, bidrar du med en summa pengar som går till barn som drabbats av svälten i Afrika.

 Fotot är taget i somras i en turkisk saluhall.
De stora blommorna har jag mistat lite, inte för att de behövde det egentligen utan mest för att jag tyckte det var kul.

Inte vet jag vad vattenmeloner har för blommor, om de ens blommar men de här små gröna är definitivt melonblommor från och med nu.

Chipboardekorationen fick också en dusch med mist, den blev lite svagt guldglittrande. Väldigt vackert tyckte jag.

Min käraste dotter älskar att dra ut "dralappar" jag försöker skriva något litet på dem, det är inte alltid det lättaste, men när man om några år bläddrar igenom albumet är det alltid lika kul att läsa det som står.

tisdag 6 december 2011

My grown up Christmas wish


Jag tänkte faktiskt göra ett djupt och eftertänksamt inlägg. Berätta för er kära läsare vad min vuxna julönskning är, men sanningen är den att jag inte tror att någon kan ge mig det jag önskar så jag låter helt enkelt bli, för allas vår skull.

Istället kan jag tipsa om de bästa julklapparna man kan ge, både till sig själv och sina nära och kära. Du hittar dem här, i denna butik. Själv skulle jag bli tokglad över den handvirkade nallen, i alla fall tror jag det, för jag förutsätter att den som virkat inte är ett kinesiskt litet barn som måste försörja sin familj genom att arbeta hela dagen. 186 kronor av nallens pris går till Unicef vilket nästan räcker till fyra sagoböcker och 450 påsar näringspulver. Tänk att en enda gåva kan ge något till så många fler än den som får gåvan!

Innan jag slutar med att vara just det jag inte skulle tänkte jag citera några ord från ett blogginlägg:


Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.

I jul kan du publicera årets viktigaste bloggpost. En bloggpost som ger fler barn chans att överleva och utvecklas. Då gör du nämligen inte bara fler uppmärksamma på att barn dör i onödan utan du ser även till att re:member skänker sex påsar nötkräm. Nötkrämen skickas till de barn som behöver det mest. Vi hoppas att du vill hjälpa oss att få ihop så många påsar nötkräm som det bara är möjligt.

Nej, jag skulle ju inte göra något djupt inlägg. Jag skulle visa bilder på mina vackra adventsdekorationer och blommor, men plötsligt känns det helt irrelevant och jag vill hellre visa bilder jag hittat här. Fast.. när det väl kommer till kritan fegar jag. Jag väljer att inte publicera vackra men känslomässigt starka bilder som får mina ögon att tåras. Jag låter mina heminredningsbilder vara kvar och tröstar mig med att jag gör vad jag kan, jag är världsförälder och jag bloggar. Om det räcker eller bara räcker för att stilla mitt samvete vet jag inte. Men om jag känner efter, så är just detta min vuxna julönskan. Publicera den här bloggposten du också!



söndag 4 december 2011

Manor House

Det här var faktiskt den första layouten jag gjorde för Manor House, av någon anledning föll den i glömska och jag har inte visat den förrän nu. Kanske för att jag faktiskt inte är speciellt nöjd med layouten. En bidragande orsak till mitt missnöje är självklart fotot. Jag gör mig helt enkelt inte på bild. Det är slöseri med tid att scrappa mig själv.


Jag har sytt med maskinen fast utan tråd, sedan har jag fyllt i hålen för hand med broderigarn. 
Jag tänker alltid på min farmor när jag syr för hand, det är tack vare henne som jag har garn att sy med, massor av garn, i alla de färger. Det var hon som köpte dem för säkert 30 år sedan.

 Glittrigt papper med riktigt glitter som jag stansat ut för rubriken. Innan jag fick min BS körde jag pappret i Gazellen. Jag kan inte rekommendera den övningen till er som har en Gazell. Kniven gillade inte alls glittret.

 Tja... vad ska man säga. Det är bara en siffra. Ingenting annat.


Fantastiskt vackra rosor från Manor House.

lördag 3 december 2011

Pysseltips


Som ni säkert redan vet finns årets juligaste och pyssligaste kalender att hitta på Allt om Scrap. Själv fick jag, eller snarare tog mig, äran att inleda kalendern med att visa hur man kan använda papperslera för att göra egna ljusdekorationer.


Vill ni se hur man gör klickar ni er vidare till till mitt inlägg. Med papperslera kan man också göra mycket annat skoj som går att använda på sina layouter. Vad sägs till exempel om dessa blommor?