tisdag 6 december 2011

My grown up Christmas wish


Jag tänkte faktiskt göra ett djupt och eftertänksamt inlägg. Berätta för er kära läsare vad min vuxna julönskning är, men sanningen är den att jag inte tror att någon kan ge mig det jag önskar så jag låter helt enkelt bli, för allas vår skull.

Istället kan jag tipsa om de bästa julklapparna man kan ge, både till sig själv och sina nära och kära. Du hittar dem här, i denna butik. Själv skulle jag bli tokglad över den handvirkade nallen, i alla fall tror jag det, för jag förutsätter att den som virkat inte är ett kinesiskt litet barn som måste försörja sin familj genom att arbeta hela dagen. 186 kronor av nallens pris går till Unicef vilket nästan räcker till fyra sagoböcker och 450 påsar näringspulver. Tänk att en enda gåva kan ge något till så många fler än den som får gåvan!

Innan jag slutar med att vara just det jag inte skulle tänkte jag citera några ord från ett blogginlägg:


Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas.

I jul kan du publicera årets viktigaste bloggpost. En bloggpost som ger fler barn chans att överleva och utvecklas. Då gör du nämligen inte bara fler uppmärksamma på att barn dör i onödan utan du ser även till att re:member skänker sex påsar nötkräm. Nötkrämen skickas till de barn som behöver det mest. Vi hoppas att du vill hjälpa oss att få ihop så många påsar nötkräm som det bara är möjligt.

Nej, jag skulle ju inte göra något djupt inlägg. Jag skulle visa bilder på mina vackra adventsdekorationer och blommor, men plötsligt känns det helt irrelevant och jag vill hellre visa bilder jag hittat här. Fast.. när det väl kommer till kritan fegar jag. Jag väljer att inte publicera vackra men känslomässigt starka bilder som får mina ögon att tåras. Jag låter mina heminredningsbilder vara kvar och tröstar mig med att jag gör vad jag kan, jag är världsförälder och jag bloggar. Om det räcker eller bara räcker för att stilla mitt samvete vet jag inte. Men om jag känner efter, så är just detta min vuxna julönskan. Publicera den här bloggposten du också!



3 kommentarer:

MONICA sa...

Hola Monika, tus trabajos son realmente maravillosos, te sigo desde hace tiempo pero nunca me he animado a dejarte un comentario.
Me encanta todo lo que haces.
Enhorabuena y hasta pronto.
Un saludo desde España

Annette sa...

Jag förstår vad du menar... Jag funderar också ofta på att publicera tyngre inlägg, om sådant som faktiskt är viktigt, egentligen. Man vill göra skillnad, väcka upp och få andra att också reagera och agera. Men jag brukar också backa. Oftast.

Jag inbillar mig att andra redan vet hur det ligger till, och att bloggen istället kan bli en lättsam plats att hämta energi ifrån, i bästa fall.

Lägger jag upp en bloggcandy klickar många på den, men lägger jag upp en länk till socialtjänstens familjehemsavdelning klickar ingen. Inte heller när jag lägger upp en länk till djurens rätt, efter ett inlägg om delfinslakten i Japan och om djur som vantrivs instängda i djurparkerna.

Man kanske kan göra skillnad i det lilla, genom att få andra att må bättre genom att se och läsa om vackra saker. Som dina top 11 of 2011. Då känner i alla fall jag mig litet snällare.

Kram

Anna sa...

Tack för detta inlägg.
Nu har jag oxå gjort ett bidrag i kampen.
/Anna