Cykla

Isabel lärde sig att cykla på sin sjuårsdag... eller i alla fall var det första gången hon cyklade på en tvåhjuling. Riktigt när hon lärde sig vet vi inte, eller om hon ens lärde sig, för när hon fick cykeln sa hon bara "Mamma, pappa, jag KAN cykla utan stödhjul". Eftersom det var hennes födelsedag och hon var så säker på sig själv hade vi inte hjärta att tala om för henne att hon faktiskt aldrig försökt. När hon sedan tog ut cykeln, satte sig och cyklade iväg var vi ganska förvånade. Men inte hon själv.

Grönan

Dagens äventyr utspelade sig på Grönan, en inte speciellt originell aktivitet en semesterdag som denna, då solen strålade från i det närmaste en klarblå himmel och värmen var näst intill tropisk. Att köa i närmare 40 minuter för en åkattraktion var inte ens min grej när jag älskade åkattraktioner, nu, cirka 15-20 år senare är jag definitivt på gränsen till att bli riktigt gammal... eller åtminstone för bekväm. Jag hatar köer kan jag bara konstatera. .

Förr i tiden älskade jag Liseberg. Det fanns bara en sak ingen kunde få upp mig i och det var Flume Ride. Fråga mig inte varför. Dessutom har jag än idag en liten fobi för Radiobilarna, men allt annat åkte jag. Min lycka var total när åkbandet infördes (ja, ni ser, jag ÄR gammal). Nu mera måste jag med viss sorg konstatera att vissa åkattraktioner får mig att må illa medan andra får mig att må illa vid blotta åsynen. För att inte tala om hur illa jag mår av att stå i kö och trängas med tustentals människor på en yta som är knappt större än vår bakgård.

Nej, jag är nog gammal kan vi lugnt påstå. Men berg- och dalbanor älskar jag i alla former. Jag väntar med viss otålighet på att Isabel ska kaxa till sig och börja likna mig så att jag kan få åka allt jag missade idag. Tyvärr tror jag att hon är lika feg som sin far.

Den här söta lilla saken heter Insane och var den första jag åkte. Då var väntetiden 5 minuter. När vi lämnade nöjesparken var väntetiden 45 minuter! Duktiga gubben lyckades fota mig flera gånger, inte så lätt vill jag påstå då denna vagn far fram i rätt god fart.

Så här lycklig var jag. 

Ja, faktiskt skrattade jag hela vägen utom när jag slog i huvudet, för det gjorde ont. 

Bakom mig satt två tuffa grabbar från de södra förorterna. De skrek som stuckna grisar i ren panik. När vi stannade frågade killen bakom mig; "Vem fan var det som skrattade? Detta var för jävla hemskt och inget att skratta åt."

Kaffekopparna var en lagom snurrig start för den yngre delen av åkbandsinnehavarna.

Duktig fotograf va? Man skulle tro det, men tyvärr är han lika lat som duktig. Med andra ord blev det inte många bilder från dagens åkande.

Jag måste nog erkänna att jag fick både lirka och locka för att få med fegisen upp i denna bergbana, men när vi väl åkte var det kul tyckte hon. Fattas bara, efter 25 minuter i kö är allt roligt!

Skönheten vill titta närmare på saker och ting. 

Fotot tog vi efter maten - medhavd matsäck. Tanken var god, det skulle serveras kycklingsallad. Jag packade allt, skar sallad, kokade makaroner, bakade bröd och så vidare. ALLT var med! 

Utom kycklingen... Och det var ju faktiskt kycklingen som var själva orsaken till den medhavda matsäcken.

Ja... bläckfisken hette denna attraktion. Det var den som blev mitt sista åk, efter den mådde jag inte speciellt bra kan man lugnt påstå. Och som om själva åket inte hade varit nog så ville vår vagn inte sluta snurra ens när föraren bad alla att sträcka upp händerna i luften för att han skulle koppla ur säkerhetsanordningen.

Det var väl också här någonstans fotografen tröttnade och slutade fotografera.

Hon var så söt i sin kattdräkt och med den jättestora rockringen. En sådan vill jag ha!

Hela dagen pågick rep och soundcheck för kvällens Sommarkrysset. Jag som aldrig får se kändisar live tog givetvis tillfället i akt och fotade. 
Sanna Nilsen sjunger upp sig. Hon är inte precis min idol så det tog ett tag för mig att känna igen henne, men det kan förstås också bero på håret som är betydligt finare så här än som man är van att se henne. 

Tommy Nilsson gillar jag starkt däremot. Här sjunger han "Öppna din dörr".

Avslutningsvis måste jag dela med mig av några observationer jag gjorde på Grönan.

Ett; jag har sällan sett så många glada, trevliga och vänliga unga tjejer och killar arbeta på olika ställen i parken. Så många glada "hallellå" eller "hej, hej" får man sällan som vi fick idag, och då törs jag nog påstå utan någon vidare erfarenhet att detta var en av de mer besökstäta dagarna. Det såg ut som de alla trivdes på sina jobb, trots oväsendet.

Två; trots alla besökare och alla köer, till alla attraktioner inklusive toaletter, var just toaletterna rena! Något som man i Sverige tyvärr allt för sällan får uppleva, oavsett om det är restaurang, vägmack, camping eller nöjespark. Vår känsla för hygien i det offentliga inskränker sig tyvärr till de fåtal betaltoaletter i Stockholm som har personal på plats. Sorgligt för just toaletter är ju det som alla turister möter!

Småkryp

Isabel och hennes nyfunna campingkompis har just gått husesyn när följande samtal utspelar sig.
"Man måste dra för insektsnätet varje gång man går ut." säger Isabel.
"Hemma hos oss är det inte så viktigt tycker mamma... Vi har inget nät." säger kompisen
"Men du vet, här är det så mycket flugor och bromsar, för vi bor så nära lekplatsen och det är där bromsarna är för de vet att att det är mycket barn där."

Campingliv

Om jag blundar
Hörs det hemtrevliga klirrandet av koppar mot varandra från husvagnen intill, en gräsklippare lite längre bort, barnens lekfulla röster från lekplatsen, stilla prat intill i en annan vagn. Över allt detta, likt en vag, knappt hörbar ljudridå ligger fågelkvitter och lövens stillsamma prasslande i vinden och ramar in den fridfulla dagen som knappt börjat.

Turkiet - del fyra

Jag kan ju berätta att det blir svårare och svårare att få henne att posera. Jag börjar bli allvarligt oroad för mitt framtida skapande...

Turkiet i bilder - del tre

Som tur är, eller kanske tyvärr, gjorde jag inte som Annette och vägde in mig innan vi åkte. Min gissning är nämligen att jag kom hem ett antal kilo tyngre. Isabel hade inte behövt oroa sig för att inte få mat på resan. Al inclusive var verkligen... ALL inclusive!

VI har flyttat

Det var en gång en familj som köpte en liten stuga. Stugan var ganska liten och i ganska stort behov av renovering så familjen bestämde sig för att köpa en husvagn att bo i medan stugan renoverades. En liten, billig, begagnad husvagn. Sagt och gjort, iväg till husvagnsaffären och ja... hem kom familjen med en helt ny, liten husvagn.

Åren gick och de levde i harmoni. Stugan renoverades lite lätt, husvagnen beboddes lite mer. Så en dag insåg familjen att den fina nya husvagnen skulle kunna bytas till en bättre modell, en med barnkammare, en som inte vägde mer eller kostade mer, en likvärdig kort sagt. Sagt och gjort, familjen drog iväg till husvagnsaffären och ja... hem kom familjen med en större, dyrare och inte så likvärdig husvagn.

Tiden gick och familjen började fundera på sitt köp. granska papper och mäta siffror, och upptäckte då att husvagnen de köpt var så tung att bilen de hade inte fick dra den... Familjen drog iväg till bilaffären... och gubben fick gå på körskola... och ja... resten är historia.

I helgen flyttade vi.

Två skönheter på en och samma bild!

Nog för att vi gillade vår gamla vagn, men smarta förvaringar och detaljer får man nog erkänna att den inte hade. På den här vagnen är till och med dörren genomtänkt! Som jag sa till gubben - de måste gjort som Volvo och låtit en kvinna tänka till!

Isabel får ett eget rum med inte mindre än tre bäddar, en koja att gömma sig, bord att äta vid och eget takfönster. Här finns också prov på smarta förvaringar, överst i bild syns en del av alla tygfack som går utmed hela väggen i hennes rum (extrautrusting visserligen), dem har Isabel snabbt fyllt med allt från böcker till gosedjur. Under sängarna kan man skjuta in korgar som finns att måttbeställa, allt för att få undan barnkammarstöket snabbt.

Hundkoja.

Köksbordet är lite mindre än i gamla vagnen, men Isabel kan ju alltid äta vid eget bord... I taket hela vägen är det stora fönster som gör att vi alltid har gott om dagsljus. Som ni ser finns det hur mycket förvaring som helst!!! Efter helgens flytt har jag flera skåp över.

Jag älskar kokplattorna som sitter bredare i sär och är öppningsbara var för sig, nu kan man faktiskt verkligen laga mat på alla tre plattor samtidigt! Nästan all förvaringsutrymme har dörrar vilket är oerhört smart när man ska dra iväg med vagnen.Här är för övrigt den enda öppna förvaringen i vagnen, vilket innebär att detta är det enda som behöver lastsäkras när vi åker iväg. Ett annat stort plus är värmen, den går inte att jämföra med "trauma"-värmen (som någon kallade det). Här ställer man in gradantalet och har alltid ett behagligt klimat utan imma på rutorna.

Vår säng i "skyltfönstret". Eftersom fönstren är insynsfria kan man ligga och titta ut på natthimmlen eller på grannarna utan att bli sedd själv. Vi fick med ett designpaket med kuddar, dukar och överkast, men eftersom färgerna redan från början var murriga bytta jag snabbt ut överkastet till ett ljusare från IKEA, kompletterade kuddarna med de gamla vi hade och ersatte dukarna med ljusare färger. Under sängen finns ett enormt förvaringsutrymme, eller möjligtvis en koja till Isabel. 

Den "nya"" bilen. Gissa modellen! Det ironiska är att vår gamla bil var perfekt matchad till den nya husvagnen. Denna skär sig en aning...

Turkiet i bilder - del två

Stranden var givetvis hotellets privata. Jag som älskar Spaniens milslånga, finkorniga sandstränder var inte speciellt imponerad. Något som jag också tyckte var märkligt är att det knappt gick några vågor alls på havet, trots att det är samma hav som vid Spaniens kuster, där vågorna gick halvmeterhöga oftast.

Delar av hotellområdet och byn bakom. I min okunskap trodde jag att bödeutropen skedde vid vissa klockslag, men 04:23 på morgonen var inte vad jag hade förväntat mig.

Så här vackert kunde det se ut i vårt rum när vi kom hem från poolen.

Vi åkte på en högst märklig shoppingtur. Faktiskt den mest negativa upplevelsen på hela resan. Enligt Fritidsresor skulle vi på en shoppingtur av allmän art. Enligt reseledaren skulle vi se på smycken, mattor, skin och gå på frukt- och grönsaksmarknad!! Äh... ja turistmarknaden för flygande mattor och juveler är säkert stor. Efter mycket väsen och förhandlande kunde vi få handla fritt en knapp timme, under vilken jag lyckades bara lyckades köpa skit och skräp. Bilden ovan är Alanya.

I väntan på bussen. Isabel hade blivit fotograferad av hotellets fotograf som lärt henne att posera. En kunskap hon dock snabbt glömde.

Mera poserande i lobbyn.

När vi anlände första dagen kom det genast en man och bar in våra väskor, tre personer tog emot oss och välkomstdrink serverades. Jag har aldrig varit med om något liknande på en charterresa och var lite orolig för att bussen satt av oss på fel ställe. Servicen på hotellet var över lag helt enastående.

Turkiet i bilder

Vår resa började klockan tre på natten, här är det lite senare på morgonen, Arlanda, i väntan på att få gå ombord.

Första kvällen. Efter minidiscot tog vi en promenad ut på piren.

Andra dagen är alla de efterföljande dagarna lik. Vi tillbringar den i polen, ätandes eller vid sidan av poolen. 42 grader är helt enkelt inget som uppmuntrar till fysiska stordåd.

De två kusinerna. Tänk att äntligen få tillbringa hur mycket tid som helst tillsammans.

Första kvällen tappade vi bort barnen. Eller de tappade bort oss. Vi är inte helt eniga om hur det förhöll sig men de var nära att efterlysa oss, medan jag var nära att behöva genomgå en akut fottransplantation efter allt letande.

Poolområdet i solnedgång. Jag blir alltid lika förundrad över hur kort den där magiska timmen är när man kommer så långt ner mot ekvatorn.

Finns väl inget att säga om denna bild?