tisdag 15 mars 2011

Mina tankar går till Japan...



Idag, liksom flera dagar i rad nu, går mina tankar titt som tätt till Japan och alla de människor som drabbats av denna fruktansvärda naturkatastrof, och som nu står inför hotet av ytterligare en katastrof. Den av en enorm kärnkraftsolycka med konsekvenser som för oss vanliga människor är nästintill oöverskådliga. 

Jag hör till dem som kommer ihåg Tjernobyl, som har sett dokumentärer om den förödelse och den långtidseffekt strålningen haft på människor och natur. Men Tjernobyl känns på något sätt avlägset nu, någonting från en 80-talsskräckis. En skräckis jag hoppas ingen behöver återuppleva.

Trots allt hör jag till dem som tror att kärnkraften är bland den renaste energiresurs vi har, liksom jag tror att flyga är bland det säkraste sättet att resa på. I alla fall statistiskt räknat. Det tragiska är bara att när väl en olycka inträffar blir förödelsen desto mer tragisk och… förödande. För alla inblandade. I detta fall det jordklot vi alla lever på. 

Jag hör också till dem som gillar att se domedagsfilmer. The day after tomorrow, Armageddon, I am Legend är bland de filmer som fastnat hos mig. 2012 är dock filmen som gång efter gång dyker upp i mina tankar  nuförtiden.

Är det bara jag som inbillar mig, eller är det bara massmedia som blivit så mycket bättre på att bevaka naturkatastrofer… eller är det faktiskt så att vi har fler naturkatastrofer nu än vi haft förr? Jag menar, knappt har vi slutat oroa oss för Australiensarnas översvämningar förrän det är dags att gråta för Nya Zeeland och innan media ens rapporterat färdigt därifrån inträffar nästa katastrof. Är det jordens sätt att ge igen kanske?

Kortet ovan gjorde jag för Kaisercraft som släppte underbara fjärilar under vinter CHA. Fjärilar är så vackra, sköra… som livet självt. Så förgängligt och lätta att förlora.

På något sätt tycks denna text passa extra väl idag:

My best friend gave me the best advice
He said each day's a gift and not a given right
Leave no stone unturned, leave your fears behind
And try to take the path less traveled by
That first step you take is the longest stride

If today was your last day
and tomorrow was too late
Could you say goodbye to yesterday?
Would you live each moment like your last?
Leave old pictures in the past
Donate every dime you have?
If today was your last day

Against the grain should be a way of life
What's worth the prize is always worth the fight
Every second counts 'cause there's no second try
So live like you'll never live it twice
Don't take the free ride in your own life

The passed days my thoughts have frequently been with Japan and the people affected by the terrible natural disaster that happened, who now also face the threat of another disaster – a huge nuclear accident with consequences that I can’t even dear to think of.

I am old enough to rmember Chernobyl, I have seen documentaries about the devastation and the long-term effect that radiation had on people and nature. But Chernobyl feels somehow distant now, like something from an 80's horror movie. A horror I hope no one needs to relive.

Despite of this, I do believe that nuclear power is among the cleanest energy resource we have, I also think airplanes are the safest means of travel. At least statistically calculated. But when an accident happens, the result is so much more tragic and devastating. Much the same way natural disasters are ....

I also like watching doomsday movies. The Day After Tomorrow, Armageddon, I am Legend are among the films that I seem to remember even when I forget others. 2012, is one of the films that keeps popping in to mind lately.

Is it just me imagining, or are media who so much better at monitoring natural disasters nowadays ... or do we in fact have more natural disasters now than we had before? We have barely stopped worrying about the Australian floodings and it was time be upset about New Zealand, and before the media even finished reporting from that disaster, the next occurred. Is this perhaps Earth's way of getting back at us for mistreating it for so long?? I can´t help but wonder.

The card above is for Kaisercraft. They released the most wonderful butterflies at the winter CHA. Butterflies are so beautiful, fragile ... as life itself. So perishable and easy to lose.

Somehow, Nicklebacks text abowe seems suitable for this day…

4 kommentarer:

Kerryn sa...

Beautiful card Monika as are those words!!

Puman78 sa...

Underbara färger på ditt kort. Jag tycker lila kan vara lite svårt, men du har lyckats kanon :)

Katrina sa...

Monika you are an amazing writer as well as a crafter....hugs, Katrina

Annette sa...

Som alltid scrappar du alldeles ljuvligt, både kortet och layouten här ovan.

Jag har tänkt samma tankar som du; är det fler naturkatastrofer nu än tidigare..? Det kanske är så att de inträffar i områden som vi i Sverige bevakar extra noga och är mer involverade i, vad vet jag. Fruktansvärt är det i alla fall, och man inser hur liten man är i förhållande till naturens krafter.

Kram