torsdag 29 april 2010

Förälskad

Japp, det är jag. Helt galet kär i någon som inte alls är min stil. Som inte alls passar in i min vanliga comfort zone det minsta lilla. Faktiskt i någon som är så fel som det kan bli.

Någon som inte är det minsta romantisk eller gammaldags utan mer modern och stilren. Inga blomsterkvistar eller små röda rosor kan väntas här inte.

Och dessutom är jag fullständigt politiskt inkorrekt, för jag älskar det som finns utanpå, själva förpackningen, mer än innehållet.

Vill ni veta vem jag pratar om?

Nej, det är ingen vem, utan vad. Den här månaden gästar jag Nikki Sivils och det riktigt kliar i fingrarna kan jag tala om.

onsdag 28 april 2010

Pärlor



Här om veckan satt vi på golvet och pärlade. Det var rätt intressant att ha Isabel som arbetsledare, två prinsessor skulle göras och hon skulle självklart ge bort dem båda. Det är lätt att ge när mamma gör, eller hur? Givetvis fick jag bilder i huvudet och var tvungen att föreviga pysslandet, givetvis var hon tvungen att larva sig.

Layouten blev sisådär, jag lät mig själv inspireras av Lilo, som också var här medan jag gjorde layouten. När hon skapar blir hennes layouter röriga och fulla av liv, samtidigt som de ändå är harmoniska, vackra och fyllda av detaljer man kan betrakta i det oändliga och inspireras av. Min blev bara rörig. Jag skyller givetvis allt på henne och det dåliga inflytande hon hade på mig denna lördag.

tisdag 27 april 2010

Pyssel på en annan nivå



Så här fint kan det bli när fadern hjälper barnet att pyssla. Håll med om att de har talang? Hans kanske främst ligger i att trycka på "Skriv ut" men ändå...

måndag 26 april 2010

Senila mammans lördag

Lördag förmiddag, solen strålar från en klarblå himmel, familjens alla medlemmar är pigga och vakna, nå ja, med vissa undantag, och ser fram emot dagen vars höjdpunkt så småningom kommer att bli gästerna som ska anlända vid fyratiden.

Senila mamman springer omkring på lätta fötter och städar sådant som hemmapappan inte har en aning om ens existerar. Hans föreställning om städning inskränker sig till att dammsuga, torka golv och städa toaletter. Handfat, damm på bord och skåp samt kladdiga fingeravtryck på speglar och fönster ingår inte i de saker hans känsliga ögon uppmärksammar eller hans minne kan belastas med. Ibland tappar senila mamman humöret och hennes steg blir ungefär lika lätta som en elefants på fjädrar. I alla fall påstår hemmapappan det.

Senila mammans humörförlust varar sällan längre än det tar att städa de saker som hemmapappan inte ser, och oftast går detta fort nog. Så även denna lördag.

En liten stund före lunchdags sätter senila mamman på pasta för att laga en lättlunch innan familjen ska iväg och handla mat till kvällens matlagning. Medan vattnet kokar ser Bellbusan på TV, hemmapappan söker jobb och senila mamman kollar läget i de sociala medierna. Plötsligt bryts tystnaden av att det ringer på dörren.
”Det ringer, vem är det mamma?” frågar Bellbusan upphetsat.
”Säkert någon till mamma” säger hemmapappan lugnt och uppmanar Bellbusan att stanna där hon är medan senila mamman går och öppnar. Utanför står en okänd flicka och frågar om Bellbusan kan få komma ut och leka.

Bellbusan som är enda barnet i familjen är inte bara bortskämt utan också skyddat från farligheter som att leka utan föräldrauppsikt på gården, med okända barn som av allt att döma är äldre än henne själv. Bellbusan har fram tills alldeles nyligen inte fått gå ut ensam och skaffa sig vänner på egen hand. Att ett främmande barn plötsligt uppenbarar sig på tröskeln blir för senila mamman en tilldragelse av stora mått. Så stora att det får henne att glömma småsaker som lunch, shopping och gäster. Naturligtvis får barnet gå ut att leka. I alla fall efter det att senila mamman nogsamt förhört flickan i dörren om vem hon är, var hon bor, hur gammal hon är och om hennes föräldrar var gifta eller inte. Nå ja, förhör är kanske synd att säga, flickan i dörren är allt annat än motvillig till ge svar på frågor senila mamman inte ens ställer och upplyser villigt om både förnamn, mellannamn och efternamn samt trappuppgång och våningsplan. Det enda senila mamman inte får veta i samma andetag är skostorlek och favoritfärg.

Bellbusan får givetvis gå ut med flickan. Ända tills pastatimern börjar pipa och senila mamman plötsligt kommer ihåg lunchen som ska ätas, maten som ska handlas och gästerna som ska komma.

onsdag 21 april 2010

Lycka



I somras gick det faktiskt bra att muta Isabel med att få diska. Om du är snäll får du diska, om du äter din mat... och så vidare. Läskigt, undrar hur länge det kommer att fungera?

Pysselgummans papper kommer självklart från Skaparlusten där du även hittar blommorna. Bladrankan har jag gjort själv, vintage-journalingspots är utskrifter och den lilla annonsen för Lunda tvättinrättning har jag klippt ur en Idun från 50-talet. Det är så häftigt att få bläddra i dessa tidningar och studera annonser, språk och bildspråk.

tisdag 20 april 2010

Ingen smal sak - smak

Detta med smak är inte helt enkelt. Det finns nämligen ingen lag, inga regler, inget sunt förnuft. Ingen expert att fråga som med säkerhet vet svaret.

Alla har det, och ändå är allas smaker olika. Alla är dessutom proffs och allenahärskande auktoritet på smak. I alla fall sin egen smak. Och ändå är det så att det jag tycker är vackert, tycker en annan person är fult. Ännu svårare blir det när smaken handlar om det jag skapat helt själv. Plötsligt tappar jag förmågan att se klart och de regler jag själv har för skönhet blir näst intill omöjliga att hålla sig till. Alltid är det en detalj eller en färg som felar och sänker hela skapelsen. Som domare i smak är jag grym och obarmhärtigt hård, näst intill diktatorisk och skoningslös. Endast det bästa är bra nog och till och med det bästa har brister. I alla fall om det gäller mitt eget skapande.

Hela grejen med smak är egentligen ganska orättvis. Vi anordnar tävlingar, utser vinnare i en tävlingsgren där det inte finns vare sig riktlinjer eller någon universell rättvisa. Det är ju faktiskt något vi borde kunna kräva när vi engagerar oss, lägger ner känslor, kärlek och tid på att skapa. Men vad får vi igen? En, eller i bättre fall flera, domare som styrs av sina egna känslor och sin egen mall för skönhet. Jag har "förlorat" tävlingar där jag ansett mig själv vara den solklara vinnaren, jag hade ju trots allt skapat det vackraste jag kunnat! Jag har vunnit tävlingar, som den här, där jag aldrig hade valt mitt bidrag ens till ett hedersomnämnande. Så var finns rättvisan? Eller snarare, var finns min rättvisa? För allt är ju som bekant relativt, och när det gäller just smak och rättvisa är det förmodligen mer relativt än något annat.

En sak står mig klart, smak är en märklig företeelse. Så skiftande och olik, så beroende av den enskildes känslor och så lättpåverkad av något så banalt som grupptryck och marknadsföring. För visst är det så att det finns konstnärer som skapar underbart, som inspirerar alla och som näst intill blivit divor i vår egen lilla scrapvärld, samtidigt som det finns konstnärer som skapar precis lika underbart och inspirerande utan att någonsin få ett erkännande. Vissa har tur, medan andra drunknar i cyberrymden, inte på grund av sitt skapande utan på grund av sin oförmåga att marknadsföra sig själva och få det flyt som behövs för att bli en sann diva. Detta är ett fenomen som är fullt lika fascinerande för mig som själva frågan om smak.

Vad tycker du?

måndag 19 april 2010

Måndag morgon

Vilken morgon jag har haft. Ni vet en sådan där som man drömmer om i riktigt jobbiga drömmar när man faktiskt blir lättad av att få vakna.

Först försov jag mig. Sedan snöade det från klar himmel när jag var på väg till duschen! Ja jag var faktiskt tvungen att gå tillbaka och hämta glasögonen och gnugga sömnen ur ögonen en extra gång för att kvalitetssäkra snöandet.

Väl klar i duschen var det dags för det där med kläder, och när jag skriver det inser många problemet genast. För er andra kan jag berätta att efter tre klädbyten sitter jag ändå på tåget med fel kläder på mig. Men innan jag kom iväg hemifrån hann jag bli några minuter sen med anledning av alla klädbyten, likväl insåg jag halvvägs till garaget att jag glömt SL-kortet i andra kappan!

Språngmarsch hem, språngmarsch till bilen, i decimeterhöga klackar. Och hör och häpna, trafiken var med mig och jag hann i tid till tågstationen, trodde jag. Med tre minuter till godo dessutom. Trodde jag. Bara för att se tåget köra iväg samtidigt som jag körde in på P-platsen. Smart blondin som jag är tog jag genast för givet att bilens klocka och radions klocka naturligtvis går fel, liksom stationsklockan, och självklart inträffade det otroliga att det var tåget som gick rätt. Bara tanken är befängd men smarta blondiner behöver tid på sig för att tänka rätt. Därför tog jag god tid på mig med att parkera ända tills jag insåg att tåget som just åkt iväg inte åkte tre minuter för tidigt utan 12 minuter för sent, naturligtvis, för även om SL bara har tidtabeller för syns skull så har det förmodligen aldrig inträffat att de avgått före utsatt tid! Så jag slängde mig ur bilen och sprang igen,på samma, vid det här laget högst obekväma decimeterhöga klackar på osopad grus.

Väl på stationen informerar SL vänligt om att de tyvärr för närvarande inte kan visa trafikinformation men alla tåg avgår enligt tidtabell. Något de envisas med att upprepa vid tågets ordinarie avgångstid, två minuter efter avgångstid, fyra minuter efter avgångstid… medan jag och de andra som står och väntar undrar vilken tidtabell de pratar om. Sex minuter efter ordinarie avgångstid upptäckte SL att alla tågen faktiskt var försenade och upplyste oss om detta vänligt nog. Hade jag haft minsta anlag för oro hade jag oroat mig över säkerheten hos SL, för hur ska de kunna tända rätt signal när de inte ens vet vart tågen är? Jag väljer istället att tro på mirakel. Varje dag utan tågkatastrof under dessa förhållanden är ett mirakel. Tack SL för den trygghet era passagerare kan känna.

fredag 16 april 2010

Lockar



Jag älskar Isabels lockar. Det finns förstås inte en cell på hennes kropp som jag inte älskar, men hennes lockar... ja de är ju liksom en våt dröm för alla mammor som inte har egna lockar och själv har jag bara lite lätt självfall. Min dotters lockar är sådär lagom ostyrliga, långa, mjuka korkskruvar som man inte kan titta på utan att vilja sno runt ett finger. Jag stjäl mig till små små stunder av lycka att få sno dem runt mina fingrar, men jag får passa på, för det gillas inte det minsta av lilla fröken som är känslig när det gäller sitt hår. Som alla flickor med lockar så har hon i perioder varit minst sagt besviken på dem, för alla andras hår är ju så mycket längre, så mycket rakare och så mycket ljusare. Trots att jag alltid gjort stor kampanj för hur avundsjuka alla är på hennes lockar så är hon inte helt övertygad om detta.

Sedan kan man inte heller påstå att hon är speciellt konsekvent. För ett år, eller så, sedan hade jag tvättat hennes hår och under duschen blir det rakt. Jag hade sträckt ut det och visat hur långt det blivit. Efter duschen hade hon stolt kammat sig framför spegeln och njutit av längden. Dagen efter, när jag kom hem... hittade jag stora... svarta... mjuka... lockar... på vardagsrumsgolvet. Jag vet inte vad hon hade inbillat sig, att hon kunde klippa längre?

Alla underbara blommor, blad, fjärilen, det vackra gångjärnet och en del av pappren kommer från CountryScrap. De har ett jätteurval av primablommor så glöm inte att titta in! De små bokstäverna där det står "Jag älskar dina vackra" har jag inte köpt. Snål och framför allt beslutsångestdrabbad som jag är har jag aldrig lyckats ta mig för att köpa dessa praktiska bokstäver utan får göra dem själv. Fast det är också kul, för färgmatchningen blir en helt annan. Ordet lockar är givetvis utskuret med Gazellen.

torsdag 15 april 2010

Sötaste kusinen



En av de tre gånger i somras då mina föräldrar orkade ta sig de hela 15 milen till vår sommarstuga, långt ut i ödemarkerna, i en ociviliserad värld moderna människor inte kan överleva i, långt ifrån all ära och redlighet, var när vi firade A:s födelsedag. Tyvärr var vädret inte så fint, fast det är kanske inte så konstigt med tanke på att det inte fanns så många fina dagar, så vi höll oss inomhus.

Här har jag använt vackra papper från Skaparlusten och Pysselgumman. I bakgrunden ett prickigt papper från Inkido. Den fina röda blomman är från Annette på Magdas som var så snäll att hon skickade det för att jag kommenterat ett av inläggen i bloggen.

Så här oss emellan kan jag väl erkänna att den här layouten inte hör till en av mina mest lyckade, tvärt om skulle jag vilja påstå, men man kanske inte kan vara nöjd varje gång? Jag har en teori - var man sitter och skapar återspeglar sig i det skapade.

onsdag 14 april 2010

Blomrankor



Att göra egna rankor är egentligen inte så svårt, allt som behövs är blommor, blad, blomstertejp och ståltråd. Jag köpte blomstertejp och ståltråd på Panduro, och valde då ståltråd avsedd att tråda blommor med, de är gröna och avklippta i mindre bitar, förutom det är de precis som all annan ståltråd. Blomstertejpen fäster ihop med sig själv om man värmer den med fingrarna vilket får mig att tro att den ska förvaras i kylen.

Mina blommor är från Inkido, körsbärsblom, som jag tycker passar perfekt till blomrankor. Bladen är kanske inte helt optimala, snyggast blir det säkert om färgen matchar blomtejpen. Lättast att arbeta med är om de har små stjälkar, samma sak gäller blommorna, dessa har stjälkar i garn.

Priset? Avsevärt billigare än att köpa färdiga rankor.
Lika snyggt? Nej, men med lite träning kanske och på rätt layout.

I made my own flower branches. It´s actually not so difficult and quite fun. Al you need is flower tape, wire, flowers and leaves. Easiest is to use both flowers and leaves with stalks. I bought green wire and used that as stalks to the leaves that didn’t have one. The floral tape comes in only one shade so might want to adjust the color of the leaves to it, it will probably be much more beautiful than mine.

söndag 11 april 2010

Det var en gång...


Jag träffade min sambo två veckor innan han skulle åka till USA och stanna där för gott. Jag var alltså ganska inställd på att det skulle bli ett kort förhållande, några telefonsamtal över Atlanten och that is it... Föga anade jag att jag skulle åka över Atlanten och göra en resa som jag fortfarande inte kan förstå att jag vågade mig på. Än mindre anade jag att den resan bara var början och att vi tio år senare skulle ha både herrgårdsvagn, stuga och hörnsoffa tillsammans. För att inte tala om ett litet mirakel på snart hela sex år. Ett mirakel som idag kommenterade denna layout så här:
"Vem är det?"
"Det är mamma innan du var född."
"Jaha, när jag låg i din mage?"
"Och i pappas." svarade vi unisont för hon var ju inte ens påtänkt då.

Den här layouten blev till igår på scrapträffen i Hollywood, eller snarare på Hollywoodvägen i Rotebro. I bakgrunden på det här fotot, ungefär där den övre blåa blomman slutar, kan man ana den helt riktiga Hollywoodskylten. Förresten så fick jag på denna resa sitta i en ännu hetare bil, men denna var vår hyrbil.

Torekällberget

Helgens utflykt gick till Torekällberget. Det såg bedrägligt varmt ut och på balkongen hade vi faktiskt 25 grader. Som väl var hade jag och Bellis redan hunnit med ett besök till Kapp Ahl så vi visste att solen just var bedräglig, och värmen lyste med sin frånvaro.


Vi gick runt som yra höns...


...under Isabels ledning. Jag kan tala om att det gällde att gå snabbt för att hinna med.


Vi missade ponnyridningen med hela tre minuter, till förmån för kaninklappning. Istället fick det bli lite gos i ponnyhållplatsen.


Det här däremot är ingen gos, men kanske en gås? Han/hon betraktade oss minst sagt uppfordrande och jag undrade om han hoppades på att få följa med oss hem. Ingen av oss var dock sugen på gåsamiddag. Fiskbullar och potatismos var vad vi hade planerat in.


"Jaha, ska du ta kort på mig igen?"

På KappAhl handlade vi förresten en prickig och en rutig klänning. Gissa vilken som är min och vilken som är Isabels.

lördag 3 april 2010

Prima - snålscrapping



Jag fortsätter att skapa av CountryScraps underbara dt-kit. Här har jag varit snål, inte med dekorationer kanske utan med papper, för det är faktiskt ett enda mönsterpapper jag använt till hela layouten. Genom att klippa ut mönstret och klippa utmed kanter har jag lyckats att göra tre lager av samma papper och utnyttja det vackra mönstret maximalt - en av fördelarna med att skapa i A4.

Bokstäverna är för mig en gåta, jag har inget minne av hur de hamnade i min bokstavsmapp men visst är de ganska fina? Jag har bläddrat förbi dem otaliga gånger och avfärdat dem som tråkiga, men på rätt layout blir de faktiskt pricken över i-et. Det är helt klart så att jag måste börja investera i bokstäver, även sådana jag inte skulle välja i första hand.

Förresten, det finns en ny skiss i min skissblogg. Missa den inte!

One could probably say I have been cheep-scrapping. This layout has only one piece of patterned paper on it and I have still managed to make three layers with it. I would say this is the biggest advantage of scrapping in a smaller size.

The photos are from the 13:th of march, I sincerely hope this is our last winter outing for this winter, but here in Sweden, snow has been known to fall on midsummer eve…

By the way, there is a new sketch in my sketch blog, be sure to check it out!

torsdag 1 april 2010

April

Jag blev inte bland de 7!

Nepp, min layout gick inte hela vägen och det blev ingen dt-plats hos G45. Jag kan inte påstå att jag är det minsta lilla förvånad. Jag brukar komma nästan ända fram i precis allt jag företar mig så jag hade inte räknat med annat. Även om jag någon enda gång skulle vilja nå hela vägen i något enda litet jag företar mig. Men det får bli i ett annat liv.

Grattis Jenny som fick en plats!