Bredvid mig på p-platsen rullar en röd Opel in. Jag behöver inte gå ur min egen bil för att genast uppfatta att Opeln är utrustad med en stereoanläggning som förmodligen är värd dubbelt så mycket som själva bilen. Föraren är av allt att döma av utländsk härkomst och definitivt inte i sina första tonår, den ålder jag vanligtvis förknippar med ljudvolym av detta slag. Han bolmar energiskt på en cigarett samtidigt som han med en hand nonchalant backar in på parkeringsplatsen.
Bakom honom… ja jag skulle velat skriva ”sitter” men det vore lögn, för ”står” är ordet. Bakom honom
står två barn av betydligt yngre årsmodell än min egen Isabel.
För hans skull får jag hoppas att han har råd att betala böter den dag polisen faktiskt gör sitt jobb och kontrollerar att barn, som enligt lag har rätt att färdas säkert i bilen, åtminstone sitter fastspända. Man ska givetvis inte ställa krav på sådana ointelligenta och fullständigt onödiga säkerhetsdetaljer som bakåtvända bilbarnstolar eller bälteskuddar, som säkerligen uppfunnits av långt mindre intelligenta personer än föraren själv, personer som envist, mot allt sunt förnuft, hävdar att dessa oväsentligheter räddar liv. För barnens skull hoppas jag att polisen gör en kontroll innan det är för sent för dessa barn och de får betala med sina liv för sin faders intelligens som säkerligen står högt över alla anställda på Vägverket och andra lagstiftares. Men det är som jag, eller någon annan, alltid sagt, det är bara fegisar och dumhuvuden som använder bilbälten, håller hastigheten och kör nyktra... Tacka vet jag riktiga karlar! De kör med sina barns liv som insats och skryter om hur överlägsna de är de andra idioterna som investerat pengar i bilbarnstolar och annat tjafs, istället för att använda pengarna till en juste
bilstereo.
Sedan, by the way, får vi också hoppas att landstinget fortsätter att subventionera hörselhjälpmedel för barn även i framtiden, alternativt att stereoanläggningen betingar ett hyfsat högt värde på andrahandsmarknaden.
