måndag 19 april 2010

Måndag morgon

Vilken morgon jag har haft. Ni vet en sådan där som man drömmer om i riktigt jobbiga drömmar när man faktiskt blir lättad av att få vakna.

Först försov jag mig. Sedan snöade det från klar himmel när jag var på väg till duschen! Ja jag var faktiskt tvungen att gå tillbaka och hämta glasögonen och gnugga sömnen ur ögonen en extra gång för att kvalitetssäkra snöandet.

Väl klar i duschen var det dags för det där med kläder, och när jag skriver det inser många problemet genast. För er andra kan jag berätta att efter tre klädbyten sitter jag ändå på tåget med fel kläder på mig. Men innan jag kom iväg hemifrån hann jag bli några minuter sen med anledning av alla klädbyten, likväl insåg jag halvvägs till garaget att jag glömt SL-kortet i andra kappan!

Språngmarsch hem, språngmarsch till bilen, i decimeterhöga klackar. Och hör och häpna, trafiken var med mig och jag hann i tid till tågstationen, trodde jag. Med tre minuter till godo dessutom. Trodde jag. Bara för att se tåget köra iväg samtidigt som jag körde in på P-platsen. Smart blondin som jag är tog jag genast för givet att bilens klocka och radions klocka naturligtvis går fel, liksom stationsklockan, och självklart inträffade det otroliga att det var tåget som gick rätt. Bara tanken är befängd men smarta blondiner behöver tid på sig för att tänka rätt. Därför tog jag god tid på mig med att parkera ända tills jag insåg att tåget som just åkt iväg inte åkte tre minuter för tidigt utan 12 minuter för sent, naturligtvis, för även om SL bara har tidtabeller för syns skull så har det förmodligen aldrig inträffat att de avgått före utsatt tid! Så jag slängde mig ur bilen och sprang igen,på samma, vid det här laget högst obekväma decimeterhöga klackar på osopad grus.

Väl på stationen informerar SL vänligt om att de tyvärr för närvarande inte kan visa trafikinformation men alla tåg avgår enligt tidtabell. Något de envisas med att upprepa vid tågets ordinarie avgångstid, två minuter efter avgångstid, fyra minuter efter avgångstid… medan jag och de andra som står och väntar undrar vilken tidtabell de pratar om. Sex minuter efter ordinarie avgångstid upptäckte SL att alla tågen faktiskt var försenade och upplyste oss om detta vänligt nog. Hade jag haft minsta anlag för oro hade jag oroat mig över säkerheten hos SL, för hur ska de kunna tända rätt signal när de inte ens vet vart tågen är? Jag väljer istället att tro på mirakel. Varje dag utan tågkatastrof under dessa förhållanden är ett mirakel. Tack SL för den trygghet era passagerare kan känna.

2 kommentarer:

Marie/Mison sa...

Ok - jag förstår. Samma problem här med bussarna. Ska bli intressant att se hur det blir till hösten när Botniabanan kommer igång. Inte SJ utan Norrtåg, men jag har ingen erfarenhet av dem så jag vet inte.

elsamaja sa...

"Ha ha"....
Det är elakt att skratta men det är inte din situation jag skrattar åt, utan hur du skriver, som gör att jag vrider mej av skratt!!!
Du borde bli krönikör i nån tidning, kanske SL har nån, resenärerna skulle uppskatta dina krönikor =)