måndag 26 april 2010

Senila mammans lördag

Lördag förmiddag, solen strålar från en klarblå himmel, familjens alla medlemmar är pigga och vakna, nå ja, med vissa undantag, och ser fram emot dagen vars höjdpunkt så småningom kommer att bli gästerna som ska anlända vid fyratiden.

Senila mamman springer omkring på lätta fötter och städar sådant som hemmapappan inte har en aning om ens existerar. Hans föreställning om städning inskränker sig till att dammsuga, torka golv och städa toaletter. Handfat, damm på bord och skåp samt kladdiga fingeravtryck på speglar och fönster ingår inte i de saker hans känsliga ögon uppmärksammar eller hans minne kan belastas med. Ibland tappar senila mamman humöret och hennes steg blir ungefär lika lätta som en elefants på fjädrar. I alla fall påstår hemmapappan det.

Senila mammans humörförlust varar sällan längre än det tar att städa de saker som hemmapappan inte ser, och oftast går detta fort nog. Så även denna lördag.

En liten stund före lunchdags sätter senila mamman på pasta för att laga en lättlunch innan familjen ska iväg och handla mat till kvällens matlagning. Medan vattnet kokar ser Bellbusan på TV, hemmapappan söker jobb och senila mamman kollar läget i de sociala medierna. Plötsligt bryts tystnaden av att det ringer på dörren.
”Det ringer, vem är det mamma?” frågar Bellbusan upphetsat.
”Säkert någon till mamma” säger hemmapappan lugnt och uppmanar Bellbusan att stanna där hon är medan senila mamman går och öppnar. Utanför står en okänd flicka och frågar om Bellbusan kan få komma ut och leka.

Bellbusan som är enda barnet i familjen är inte bara bortskämt utan också skyddat från farligheter som att leka utan föräldrauppsikt på gården, med okända barn som av allt att döma är äldre än henne själv. Bellbusan har fram tills alldeles nyligen inte fått gå ut ensam och skaffa sig vänner på egen hand. Att ett främmande barn plötsligt uppenbarar sig på tröskeln blir för senila mamman en tilldragelse av stora mått. Så stora att det får henne att glömma småsaker som lunch, shopping och gäster. Naturligtvis får barnet gå ut att leka. I alla fall efter det att senila mamman nogsamt förhört flickan i dörren om vem hon är, var hon bor, hur gammal hon är och om hennes föräldrar var gifta eller inte. Nå ja, förhör är kanske synd att säga, flickan i dörren är allt annat än motvillig till ge svar på frågor senila mamman inte ens ställer och upplyser villigt om både förnamn, mellannamn och efternamn samt trappuppgång och våningsplan. Det enda senila mamman inte får veta i samma andetag är skostorlek och favoritfärg.

Bellbusan får givetvis gå ut med flickan. Ända tills pastatimern börjar pipa och senila mamman plötsligt kommer ihåg lunchen som ska ätas, maten som ska handlas och gästerna som ska komma.

2 kommentarer:

Marie/Mison sa...

Underbar lördag och underbar läsning!

Åsa I sa...

Underbart skrivet! Du träffade huvudet på spiken även i den här familjen :)