tisdag 20 april 2010

Ingen smal sak - smak

Detta med smak är inte helt enkelt. Det finns nämligen ingen lag, inga regler, inget sunt förnuft. Ingen expert att fråga som med säkerhet vet svaret.

Alla har det, och ändå är allas smaker olika. Alla är dessutom proffs och allenahärskande auktoritet på smak. I alla fall sin egen smak. Och ändå är det så att det jag tycker är vackert, tycker en annan person är fult. Ännu svårare blir det när smaken handlar om det jag skapat helt själv. Plötsligt tappar jag förmågan att se klart och de regler jag själv har för skönhet blir näst intill omöjliga att hålla sig till. Alltid är det en detalj eller en färg som felar och sänker hela skapelsen. Som domare i smak är jag grym och obarmhärtigt hård, näst intill diktatorisk och skoningslös. Endast det bästa är bra nog och till och med det bästa har brister. I alla fall om det gäller mitt eget skapande.

Hela grejen med smak är egentligen ganska orättvis. Vi anordnar tävlingar, utser vinnare i en tävlingsgren där det inte finns vare sig riktlinjer eller någon universell rättvisa. Det är ju faktiskt något vi borde kunna kräva när vi engagerar oss, lägger ner känslor, kärlek och tid på att skapa. Men vad får vi igen? En, eller i bättre fall flera, domare som styrs av sina egna känslor och sin egen mall för skönhet. Jag har "förlorat" tävlingar där jag ansett mig själv vara den solklara vinnaren, jag hade ju trots allt skapat det vackraste jag kunnat! Jag har vunnit tävlingar, som den här, där jag aldrig hade valt mitt bidrag ens till ett hedersomnämnande. Så var finns rättvisan? Eller snarare, var finns min rättvisa? För allt är ju som bekant relativt, och när det gäller just smak och rättvisa är det förmodligen mer relativt än något annat.

En sak står mig klart, smak är en märklig företeelse. Så skiftande och olik, så beroende av den enskildes känslor och så lättpåverkad av något så banalt som grupptryck och marknadsföring. För visst är det så att det finns konstnärer som skapar underbart, som inspirerar alla och som näst intill blivit divor i vår egen lilla scrapvärld, samtidigt som det finns konstnärer som skapar precis lika underbart och inspirerande utan att någonsin få ett erkännande. Vissa har tur, medan andra drunknar i cyberrymden, inte på grund av sitt skapande utan på grund av sin oförmåga att marknadsföra sig själva och få det flyt som behövs för att bli en sann diva. Detta är ett fenomen som är fullt lika fascinerande för mig som själva frågan om smak.

Vad tycker du?

5 kommentarer:

Carola sa...

Så mycket kloka tankar!!

malin sa...

ack så sant... och mycket välformulerat :) jag håller med dig hela vägen, och det här med "konstnärer som näst intill blivit divor i vår egen lilla scrapvärld" det är ju huvudet på spiken, jag ska läsa igenom ditt inlägg igen och begrunda... :) kram, ha det fint

Hanna sa...

Tänkvärt! Just nu är jag så grymt besviken att jag inte blev finalist i AOS...Och jag som tyckte att jag gjorde några av mina vackraste alster nånsin till denna tävling...Man undrar ju verkligen, är min smak så annorlunda. Eller är jag en sån som "drunknar". Eller scrappar jag helt enkelt inte så fint som jag inbillar mig...Man undrar ju - som du säger ibland vinner jag tävlingar med alster jag nästan skäms för...Konstigt det där.

Monica sa...

Jag gillar dina tankar och förstår dem. Jag har varit så full av självförakt inför saker jag gjort själv, över den person jag är och hur jag genomför saker, men jag är trött på det. När jag var en av vinnarna i Scrappiz tävling och så glad och lycklig över det grumlades glädjen av de missunnsamma, de som var besvikna över att de själva inte vunnit eller fått den placering de önskade... Jag fick en sådan knäck i självförtroendet att jag bestämde mig för att aldrig mer ställa upp i en scraptävling, jag som alltid älskat att tävla! Nu har det lugnat sig. Jag skapar av glädje och hoppas att någon blir inspirerad när jag visar det jag gör. Själv funkar jag ju så! Jag tittar på andras skapelser, inspireras av olika lösningar, färgsättningar och kombinationer och gör sedan på mitt sätt. Och samtidigt inser jag att smaken verkligen är som baken. Det är det som gör den här världen spännande och intressant! :-)

Helén sa...

Mycket kloka tankar och jag håller med dig om det där med divor! Det är ofta samma personer som alltid får uppmärksamhet osv, trots att det finns andra som är minst lika bra. Vilket är rätt trist egentligen, för mångfalden ger ju variation och det är kul!