söndag 30 augusti 2009

Äntligen söndag!!!

Idag finns två adresser jag rekommenderar er varmt att besöka.

Det första är här, där ni hittar en mycket trevlig söndagsbilaga och det andra är här, där ni hittar förklaringen till att jag satt och nöp mig häromdagen...

fredag 28 augusti 2009

Vissa dagar är som sirap...

…för självförtroendet. Ni vet det där som jag låtsas att jag har men egentligen saknar helt.

Den här dagen har det vimlat av erkännanden för mitt arbete, och även för mitt icke-arbete. Det är nästan så jag blir lite mallig, men detta tar nog priset:

Jag är en ”rekorderlig kvinna och ingen psyko”.

Ursäkta P, jag var bara tvungen att citera ditt mail för den hade jag kul åt idag. Flera gånger faktiskt.

Budpest in my heart



Här om dagen lös min Feedjit tracker upp med bara ungerska flaggor. Gissa om mitt hjärta hoppade till lite extra? För er som inte redan vet har jag ju ungerskt påbrå, men trots att jag med glädje lämnar ut adressen till alla släktingar så är det av någon anledning sällan jag får besök här från Ungern. Det kan förstås bero på att jag inte är så vidare duktig på att skriva på Ungerska. Icke desto mindre, jag är glad för alla ungerska besökare och för att välkomna dem lägger jag ut denna kavalkad av digitala favoriter. Gjorda under den period då jag tog de första stapplande stegen ur en enorm scraptorka. Den pappersscrappade lon var dock ett bidrag till en tävling.

The other day my Feedjit tracker went al red, white, and green, and my heart started to beat extra hard. For those of you who don’t know, I was born in Hungary and even if it is a life time ago I came to Sweden with my parents, there is a special place for everything Hungarian in my heart. Un fortunately, I rearly get Hungarian visitors here, my relatives are either not interested (not likely) or just bored with me always writing in Swedish (more likely). My Hungarian, as you might guessed, isn´t as good as it should be. I speak the language like children do, and I can spell myself through words like first graders can. But still, I am ever so happy to see those Hungarian flags in the side meny. So, to the Hungarian girls an extra special Welcome!



tisdag 25 augusti 2009

Pimpad dator



Jag altrar inte så ofta, uppmärksamma besökare har säkert noterat det. Men ibland faller de märkligaste föremål offer för mitt scrappande. Igår var det dags för min käraste leksak att bli altrad, eller pimpad om man så vill.

Mitt enda problem när något sådant här ska göras är att jag vill så mycket, det färdiga resultatet ska verkligen bli speciellt och annorlunda och verkligen uppseendeväckande, och när jag vill så mycket så är det så svårt att bestämma sig för hur det ska bli! Det finns ju så många alternativ! Hur ska jag kunna välja ett som jag verkligen vill ha? Klisterlappen jag skrev ut mitt motiv på är speciellt avsedd för bärbara datorer, den har legat i min papperslåda lääänge! Tillräckligt länge för att jag nu skulle kunna bestämma mig för att inte bry mig om alla krav på att det ska bli så himla speciellt och bara skriva ut. Jag är hyfsat nöjd med resultatet. Lite synd att filmen inte går ända ut i kanterna på datorn, beroende på att datorn är lite rundad, men det kan jag inte göra så mycket åt. Nästa gång ska jag kanske testa och se om det ändå inte går att klistra hela vägen ut.

I don´t do much altering as you might have observed, but every now and then the most strange objects falls victims of my need to scrap. This time it was my dearest toy – my Acer Aspire One.

I had a big struggle with myself before altering, I had to decide on the motive and it wasn´t easy. I keep wanting it to be so perfect and so one of the kind that in the end, I just don’t know what to do. In this case, I kept telling myself that I do have the opportunity to change the skin as the printable comes in packs of two. Next time I have to try to get it all the way out to the end of the computer, I´m not sure if it will work as the computer is slightly arched, but I have to try, it would probably look better.

Sommarfavoriten

Månadens favorit

Wow...

...ibland måste man nypa sig själv!

...sometimes, I must pinch my self!

söndag 23 augusti 2009

Skönhet inifrån



Under semestern passade vi på att ta ett besök i Wadköping i Örebro. Inte för att vi behöver passa på, för vi bor ju ganska nära när vi är i stugan men av någon anledning har det bara inte blivit av förrän nu, ganska nyligen. I Wadköping hade vi inte bara en underbar utflyktsdag med fika och en massa lek för Isabel, vi hittade dessutom ett helt underbart antikvariat! Trots att jag bara skulle ta en snabb titt och leta efter någon gammal bok att riva blad ur så fastnade vi alla tre där en god stund. Jag fyndade en hel del med scrap som syfte. Kalenderbladet i bakgrunden är från 1901 års kalender (redan då hade jag namnsdag den 5 maj!). Rubriken är från Idun, en damtidning från 1952. Med i påsen hem följde också bland annat en notbok för 15 kronor och en gammal upplaga av Pelle Svanslös som vi hade högläsning ur under resten av semestern. Den boken var dock inte lika billig, märkligt nog, utan kostade 40 kronor.

Fotona på den här layouten är från tidig vår då jag just köpt penséer och Isabel ivrigt hjälpte till att vattna. Materialet är till stor del från juni månads underbara kit från Skaparlusten som var fylld med helt fantastiska papper i mängder! Dekorationerna har jag däremot kompletterat med blommorna och spetsen. De urklippta blomrankorna är från ett Primapapper.

During one of our outings this summer we found an old bookstore. Needless to say I immediately went in to get books and stuff that might be used on layouts. I walked out very happy with a bag full of goodies. The calendar in the background is from 1901! The title is cut out from a magazine from 1952!

As for the rest of the layout, the papers and decorations are mostly from Skaparlustens big monthly kit for June. But the flowers and lace are my own stash. And the title? It says; How is beauty created from within? In Swedis the emphasis on the words Beauty from within.


Klicka för större bild - Klick on images for bigger versions!

onsdag 19 augusti 2009

Busungar


Det blev faktiskt en layout även i helgen. Busiga kort på Isabel krävde lite mer färg och mer bus. Gult och orange är ju inte precis de färger jag vanligtvis använder, men det blev inte så illa trots allt. Det jag däremot hade stora problem med var rubriken. Den skar jag ut i två olika färger och i med två olika fonter innan jag bestämde mig för den här som knappast syns. Jag vet inte riktigt vad jag skulle haft för färg för att passa in och ändå synas.

I made a layout this weekend, a very quick one. The pictures needed more color then I usually use but this time it I´m not entirely un happy with the result even if this isn´t what I would call one of my best layouts. I had really big problems with the title, I cut two different fonts in two colors and I´m still not very happy with the title, it sort of melts in to the background. I don´t quite know what color I should have used.

Klick on the images for bigger wiev!

tisdag 18 augusti 2009

Idag har jag uträttat stordåd!

Eller… ja… det beror förstås på hur man ser på saken.

Jag tycker nog att om man inte arbetar i kommunen men ändå lyckas påverka politiker till att både fatta beslut och dessutom genast beordra genomförande så kan det nog klassas som stordåd, även om dådet i sig inte är så världsomvälvande. Ändock. Utan tvekan är det ganska trevligt att inte bara få vad man önskar, utan också ett tack från både nämndordförande och chef.

Så vad har jag då uträttat? Tja… i dessa tider av svininfluensor och mördarsniglar har jag använt väl beprövad erfarenhet av opinionsbildning. Genom att hänvisa till vetenskapligt skolade källor har jag fått kommunen att säga ja till att börja använda handsprit för personal och barn i stadens skolor och förskolor. Yippie! Handsprit är nämligen ett säkert sätt att döda virus på och hindra smittspridning, det verkar fler och fler smittskyddsläkare och forskare vara eniga om. Dessutom är användning av denna typ av sprit, i motsats till annan typ av sprit, samhällsekonomiskt mycket försvarbart, ja rent av lönsamt.

Nu är jag ju dock ganska luttrad i politiska sammanhang och tar de så kallade löftena och besluten med en stor nypa salt. Jag lutar mig därför tillbaka och börjar, liksom Greven av Monte Christo i sin fångenskap, rita ett sträck för var dag som går innan jag faktiskt ser handsprit användas på vår egen förskola. Ska jag göra en vild gissning lär sträckens antal kunna bli högst ansenlig. Och då menar jag inte nödvändigtvis att det är politikernas eller skolchefens fel att beslutet inte genomförs.

Kanske ska vi ha en vadslagning här rent av? Vad är er gissning kära läsare?

måndag 17 augusti 2009

Upsy Daisy!

Upsy Daisy, ja, det är faktiskt inte bara en scraptillverkare, det är också ett uttryck hos oss.

Ni trodde nog att jag tagit semester nu och dragit till varmare breddgrader? I själva verket är det precis tvärt om. Förra veckan började jag arbeta igen och jag måste erkänna att det var en ganska jobbig vecka efter fyra veckors ledighet. De fyra dagarna jag var på jobbet kändes som fyra veckor så det var ganska skönt att kunna jobba hemma på fredagen och slippa gå upp riktigt så tidigt som jag brukar.

Nu måste jag genast, innan jag fortsätter, bara tala om att jag inte klagar. Jag gillar verkligen mitt jobb och just nu är det mer spännande än någonsin. Utan att skryta kan jag säga att jag nu, och den tid som är fram till december, är med om något som är, så vitt jag vet, Sverigeunikt och helt utan motsvarighet. Varje dag bjuder på en ny utmaning och det är så långt ifrån slentrian och vardagstristess man kan komma. När detta är över och jag ser tillbaka på den här tiden är jag övertygad om att detta är något jag ofta kommer att berätta om. Dessutom är det en ganska fantastisk merit inför framtiden.


Men egentligen skulle jag ju berätta att jag faktiskt, mitt i min efter-semestern-kvällsutmattning lyckades skapa en layout förra veckan. Vissa foton är bara menade att scrappas om och om igen. Jag har fortfarande den senaste layouten med några av de andra fotona ur samma serie på mitt bord. Men det må vara hänt. Visst är hon fantastiskt vacker min dotter???


Upsy Daisy! Well it´s not just a manufacturer in our family, it´s also an expression we keep using.

I guess you al thought I went for a vacation again? The truth is that I just started working last week and after four weeks of vacation I was just exhausted in the evenings. Not that I´m complaining, I simply love my work right now! I have the great privilege to be part of something that is pretty unique here in Sweden and I dare to say that when I look back at this time in the future, this is part of the things I will never stop telling about.

Anyways... this was not what I intended to tell you about. I was just going to show you the layout above which I managed to create during one of the evenings last week. The photo is one of those photos that will keep getting scrapped over and over again, its part of a series I took in the beginning of this summer and I still have the previous layout with two of these photos on my desk. Isn’t she just beautiful, my DD??

söndag 9 augusti 2009

AOS söndagsbilaga drar igång igen!

Så missa den inte!!! Skynda er hit för att hitta massor med inspiration och en layout från ingen mindre än lilla mig!

måndag 3 augusti 2009

Vi inviger

Bland det första jag bestämde mig för att göra när vi köpte stugan, var att anlägga en liten damm. Nu pratar jag inte om de där stora, välplanerade dammarna med växter i olika nivåer, nej, jag pratar något mer realistiskt och betydligt mindre, mer som ett litet större fågelbad, eller som bror min uttryckte det idag, en bidé.


Härom kvällen blev min store starke karl skrämd när han gick ut en sväng i mörkret. Vad som kan skrämma en stor stark karl? Tja…



Den här lilla varelsen lyckades kväka så högt att gubben blev rädd. Så rädd att han till och med erkände det dagen efter. Jag får erkänna att jag också hade kväkt ganska högt om en karl som min sambo försökt trampa på mig... och skrikit ganska högt om det varit jag som trampat på varelsen... Det är inte första gången vi har gäster av den här sorten, som ni kanske minns lyckades jag kratta upp en i våras och så sent som idag träffade vi på en liten avkomma till grodan ovan. Jag är uppfostrad till att ta hand om mina husgäster och se till att de har det bekvämt, att bo i vår presenning är inget alternativ så det var helt enkelt dags att sätt fart på familjen och se till att min damm blev verklighet.

Sedan vi flyttade in har jag stört mig på en rund, cirka en meter i diameter, kulle av jord där det vid någon tidpunkt förekommit någon typ av blomsterodling. I våras bestämde jag mig för att plantera penséer på jordhögen. Våra trädgårdsmästare bestämde dock sig för att äta upp dem. Därefter blev jag putt och överlät till naturen att ta hand om odlingen vilket naturen också gjorde genom att anlägga en liten hög av ogräs. Nu var det alltså dags att gräva upp kullen och göra om den till en damm. Men, jag borde ju fattat bättre, man ska inte gräva i vår trädgård för hittar man inga begravda lik, eller åtminstone kistdekorationsband, så hittar man annat olämpligt, så som en halvt förmultnad stubbe.

Nåväl, jag är envis. Jag kunde inte gräva upp stubben men väl använda mig av den och gräva intill den. Sedan var det dags att aktivera barnet och beordra henne att tvätta stenar. Sambon fick vispa cementsmet (dock ej med den antika handdrivna visp vi hittade i stugan) och själv skötte jag det estetiska, och att försöka gissa sambons tankar.

Idag var det dags att inte bara fira brorsbarnets födelsedag, utan också att fylla dammen med vatten under diverse vitsiga förslag från broder och fader.
Dammen är på det djupaste stället cirka 60 cm djup. Är det någon som vet om man kan ha någon växtlighet i den? Runt den? Jag vet ju att en del av er är fantastiskt duktiga på trädgårsskötsel så kom gärna med förslag.

lördag 1 augusti 2009

Jag har scrappat!

... Ett vitrinskåp!

Jo då, du läste helt rätt. Och jag lovar att jag inte blivit helt tokig här ute på landet, långt borta från all civilisation.

Först fick jag gubben att gå med på att köpa ett skåp och kånka hem det, in i den pyttelilla stugan. Ett skåp som ingen av oss egentligen tyckte om i befintligt skick.
Som väl var ställde grannen upp med bärhjälp.


Därefter fick jag gubben till att åka och köpa färg åt mig. Krispigt vitt skulle det bli, för vitt ska vi ha i stugan. (Nå ja, vitt och blått om sanningen ska fram, men jag klarar mig helt enkelt inte utan färg). Sedan fick jag vädret att bli riktigt urdåligt och regnigt så att jag med gott samvete kunde måla lager efter lager av färg på mitt blivande vackra skåp.

När skåpet väl var vitt var det vackert. Väldigt stilrent, och väldigt vitt. Lite för vitt för min smak och lite för stilrent. Så jag började dekorera. Ni som besöker min blogg känner igen det där. Jag började med att skrapa lite kanter, riva lite här och lite där. Därefter chalkade jag lite och sedan på med ett sista lager av lack och några avslutande dekorationer i form av nya beslag och visps så blev jag nöjd. Och gubben med faktiskt.






Nu gäller det bara att fylla det med något, men jag lovar, jag har stora planer för det med. Gubben ska få dra sitt strå till stacken igen.