lördag 28 februari 2009

Sommar





Inte en helt ny layout, och inte en som jag är helt nöjd med heller men man kan inte lyckas alltid. I alla fall inte jag, även om jag vet att det finns de som alltid lyckas.

onsdag 25 februari 2009

Pendeltåget

Jag sitter på pendeltåget på väg hem. Som vanligt är det överfullt, men för ovanlighetens skull inte försenat. Jag sitter här varje eftermiddag. Men idag sitter jag med ett leende på läpparna och lyssnar på samtalet bredvid mig.

Två äldre damer. Med betoning på Äldre och Damer. Mycket äldre. Mycket rynkigare än de flesta runt omkring.

Gissa vad de pratar om?

Jo, om att lägga patiens.

Inte så konstigt, säkert bor de ensamma säkert är de äldre än 80 år. Och säkert har de inte minsta intresse för scrapbooking.

Så varför sitter jag då och ler? Jo, för att de pratar om hur de lägger patiens i datorn! Och inte nog med det, de övergår snabbt till att diskutera internet, uppkopplingar och hastigheter…. Och jag ler.

Egentligen är det ju inget konstigt, att jag ler bevisar väl mina egna förutfattade meningar, men jag ler ändå. För på något sätt är det så oerhört gulligt att höra två så gamla damer diskutera ny teknik och slänga sig med termer som jag knappt kan betydlesen av på ett så självklart sätt. På något sätt är det också lugnande... för man kanske inte behöver bli gammal och mossig, det kanske räcker att bli gammal...

fredag 20 februari 2009

Very Short Story

Man driving down road.
Woman driving up same road.
They pass each other.
The woman yells out the window, PIG!
Man yells out window, BITCH!

Man rounds next curve.
Man crashes into a HUGE PIG in middle of road and dies.

If men would just listen


Eller kanske rent av tänka efter?

Jag får erkänna att jag inte är allt för förvånad. I fredags kväll bestämde sig min kära gubbe för att uppdatera min lilla dator. Jag tackade inte precis nej till det men jag blev aningens förtvivlad när datorn sedan inte ville koppla upp sig på internet. Det slog mig dock ganska snabbt att jag läst ett meddelande från vår mobila bredbandsleverantör om att man inte får uppdatera sin flashplayer för då kommer bredbandet inte att fungera.

När jag kom hem sa jag till sambon, ungefär tre gånger, med några olika formuleringar så att han säkert skulle förstå:
Datorn kopplar inte upp sig, jag tror att det beror på att du installerat den nya versionen av flash och då funkar inte modemet, det stod på 3:s hemsida. Du måste uppdatera grunkan som jag använder.

Det gick tre dagar då gubben arbetade hårt med att försöka få lilla datorn att koppla upp sig. Han pustade och började bli irriterad. Själv började jag ge upp hoppet.
Jag upprepade samma sak vid ett antal tillfällen. "Det kanske är Flash? Du kan väl gå in på 3 och titta?"

Igår kväll svor han till högt och ljudligt. Han svär sällan på det viset.

Jag frågade om han kraschat datorn helt.

”Nej, det är ju falsh som gör att det inte funkar, jag måste uppdatera din grunka.”

DUH....

Jag avstår från ytterligare kommentarer och är helt enkelt tacksam över att min grunka inte är en väldigt stor cementsugga.

torsdag 19 februari 2009

Se upp plåsterfabrikanter!

Måndag kväll.
Det är dags att hoppa in i badkaret för Isabel. Just i det ögonblick hon lyfter sitt vänstra ben över badkarskanten snuddar hennes hökblick vid ett knappt centimeterlångt, hårståbrett rivmärke. Och i det ögonblicket sätter den olidliga smärtan in.
Isabels mamma är ju inte född igår, även om det var länge sedan hon var barn så minns hon plåstrets magiska smärtstillande effekt. Hon hämtar snabbt ett paket med prinsessplåster och under stora procedurer får dottern välja och sätta fast sin favoritprincessa på det illa skadade benet.
Därefter badas det, utan smärta, länge och väl.

Tisdag kväll
Plåstret sitter kvar och efter några ojjanden går badet ändå smidigt.

Onsdag kväll
Plåstret sitter fortfarande kvar!
Nu börjar mamman bli aningen fundersam. Två dygn på ett barn som både badat länge och väl två gånger och som dessutom med stor sannolikhet pillat på plåstret då och då för att vara säker på att det verkligen sitter kvar.
Det är helt enkelt dags att ta loss plåstret och se vad som döljer sig under det.

Jo då, det pyttelilla rivmärket är fortfarande synligt . Och gör genast ont. Inget konstigt i det. Dock var det trots allt inget mirakelplåster med oöverträffad vidhäftningsförmåga. Nej det var ett helt vanligt plåster som lossade efter första badet men sattes fast igen av ett uppfinningsrikt barn med hjälp av inget mindre än…

Dubbelhäftande fotoklisterlappar!!!

Mamman undrar i sitt stilla sinne vad det måne bliva av detta barn… Storscrappare eller uppfinnare?

onsdag 18 februari 2009

Psst...

Du...

Du får inte missa AOS söndagsbilaga till helgen...

En riktigt spännande utmaning är på gång, så var med!

tisdag 17 februari 2009

Dagens reflektion

Varje år dör närmare 500 personer i trafiken. 2008 var ett bra år, ”bara” cirka 400 personer dog i trafiken enligt NTF:s beräkningar.

Jag har i cirka två års tid arbetat i ovan nämnda organisation vars mål är att förhindra att människor dör i trafiken. Det var ett givande arbete, i alla fall när man såg tecken på att det arbete vi gjorde faktskt kanske kunde ha räddat något liv. Observera, jag pratar om ”tecken” och ”kanske”.

Det finns naturligtvis andra saker som än fler männsikor dör av. I mitt nuvarande arbete, där jag arbetat snart åtta månader, håller vi just nu på att ta fram ett system som, när det införs, kan rädda fler männsikor från att dö än vad det idag dör i trafiken. Jag arbetar med det projektet.

Det är ganska fantastiskt. Man skulle kunna säga att jag gjort raketkarriär.

Det enda jag önskar är att regeringen och lagstiftarna också ska komma överens så att vi faktiskt kan börja använda detta system.

söndag 15 februari 2009

Gammal kärlek rostar aldrig




Jo då, jag var kär i den här bilen, och nej, den rostade faktiskt aldrig. Däremot gick allt annat sönder på den så när jag väl sålde de var jag minst lika duktig på att diagnostisera fel på bilar som vilken bilmekaniker som helst. Tyvärr lärde jag mig aldrig att faktiskt reparera felen som uppstod. Det var en sorgens dag när jag tog min sista tur i bilen.

Och ja, jag upptäckte det nu. Jag har skrivit fel på modellen! Det är ju en 480!

Old love never gets rusty. I don´t know how you would say that in english, but never the less, I really loved this car. And, it never got rusty, altho it kept breaking down for me in every other way. It was a trully sad day when I finally had to sell it.

And yes, I just realizet, I got the model al wrong, it is a 480!

Grattis till en liten prins



Det är sällan jag gör grattiskort till nyblivna föräldrar så detta var ett tvevande försök. Kanske är det inte riktigt så gulligt som det borde vara? Å andra sidan är nog just de här föräldrarna inte så putinuttiga som jag är så det kanske jämnar ut sig?

I don´t often make congrats cards for newborns so maybe this is´nt cute enough? It´s a little boy.

lördag 14 februari 2009

Photoshoptrix

Det här inlägget kanske du känner igen. Det beror på att det skrevs innan jag var tvungen att stänga min blogg på grund av en psykopat. Nu vet jag ju att en del av mina läsare gärna återvänder till mina "Digital grundkurs" inlägg så jag publicerar det här inlägget igen. För er som inte redan besökt AOS-tidningen , ta gärna en titt där med, där finns en riktigt grundläggande grundkurs om digital scrapbooking.

När man scrappar vanligt så ligger ju inte skuggan exakt och symetriskt under papper och dekorationer. Ibland böjer sig foton uppåt eller något hörn får ett veck som inte går att ta bort. När man scrappar digitalt däremot så lägger Photoshop automatiskt en exakt skugga bakom varje objekt som man vill ha en skugga bakom.

Jag tänkte beskriva hur man gör en mer ”naturtrogen” skugga.

Börja med att öppna ditt foto och lägg det i ett separat lager. Lägg sedan till en helt vanlig skugga genom att högerklicka på fotots lager och sedan på ”Drop Shadow”. Jag brukar alltid ha inställningarna nedan. (vinkel 135, Distance 10, Spread 0, Size 10)



Därefter separerar man skuggan till ett eget lager genom att högerklicka på den lilla ikonen längst till höger som symboliserar "blending options" på fotots lager. I menyn som öppnas då väljer man ”Crate layer”.



Nu kan jag redigera varje lager separat. Jag börjar med att bearbeta fotot genom att välja ”Edit”, ”Transform” och ”Warp”


Nu får jag tassar på fotot som gör att jag kan böja kanterna på fotografiet till mjuka kurvor. Om jag innan jag valde Warp hade markerat en viss del av fotot så hade tassarna lagt sig endast i markeringen och när man drar i dem får man en begränsad och skarpare kurva.



När jag fått den formen jag vill ha på fotot är det dags att göra likadant med skuggan. Nu gäller det att ha en föreställning om hur man tror att skuggan lägger sig och dra tills man är nöjd.

När man är klar kan man öka genomskinligheten på skuggan genom att dra i reglaget för opacity i lagerpaletten. Om skuggan känns för skarp kan man lägga på lite gaustisk oskärpa under menyn filter, Blur, Gaussian blur.

Så här blev det färdiga resultatet:


(foto: P Hukvist) Klicka på bilden om du vill se en större version.

fredag 13 februari 2009

Ris och ros!

Ett stort fång RIS, mer än allt ris i Kina faktiskt, vill jag ge till Tina G och det företag där hon aarbetar - Q-park. Ett företag där anställda inte vågar stå för sina beslut med sitt fulla namn, och där man inte ens följer sina egna regler som står publicerade på den egna hemsidan.

Fast egentligen, om vi ska vara helt ärliga så är det nog mest synd om denna Tina G. Hon tycks leva i den fasta förvissningen att världen är ond och alla är lögnare. Så djupt tragiskt! Dessutom arbetar den stackare för ett företag som saknar allt humanitet ocn moral, som uppför sig totalt oetiskt och som inte bryr sig om något annat än att håva in pengar, varesig de har rätt eller fel.


Ett stort fång rosor
har däremot vår områdeschef förtjänat. Han har ett sunt tänkande och en kundfokus som dessvärre knappt existerar idag. Dessutom har han givit prov på ovanligt nyanserat täkande och en förmåga att skilja på rätt och fel, sak och princip.

onsdag 11 februari 2009

Imorgon smäller det!!! Var beredd!!!


Varför

Det är frågan jag ibland tillåter mig att ställa.

Jag vet, man ska uppskatta det som finns och glädjas åt det som är… men ibland kan jag inte låta bli att undra.

Varför?

Varför inte?

Varför inte just jag av alla?

Varför alla andra…


För det är ju så, när saker inte är så som jag skulle vilja att de vore så är de just så för alla andra.

Alla andra.

För det är det enda jag kan se. Dem som har det jag inte har och inte kan få.

Vart jag än vänder mig, var jag än ser så ser jag bara dem. Som har det.

Jag letar febrilt efter någon enda som har anledning att ställa samma fråga som jag, av samma anledning. Men det finns ingen.

Ingen jag känner.


Varför är det så viktigt att leta efter ett igenkännande?

Varför är det så viktigt att se likheter?

Varför tror jag att sorgen blir så mycket svårare att bära när man inte ser de andra som bär på samma sorg och längtan? När ingen känner igen ens egen smärta och kan säga att ”jag förstår”, ”jag känner likadadnt”.


Varför…

En fullständigt meningslös fråga.

Det finns inget svar och även om det funnes så vore svaret fullt lika meningslöst.

Resultatet är det samma.


Inte jag…

Men alla andra.

söndag 8 februari 2009

Mera i rött

Man skulle kunna tro att jag är ovanligt förtjust i rött… vilket inte är sant. Tvärt om skulle man nästan kunna säga. Men när Ilona skickar så här vackra papper, och jag råkar ha det perfekta fotot till dem så går det bara inte att låta bli att använda vartenda papper. Det enda i pappersväg du inte kan hitta på Skaparlusten är det rutiga pappret i bakgrunden och nyponrosorna som är klippta ur ett gammalt papper från ATD. Det rutiga pappret är bland de första papper jag köpte när jag började scrappa, det tog alltså bara fyra år innan det kom till användning.

Klicka på bilderna för större versioner. Click the images for bigger versions.



One could almost think I am an extreme big fan of the color red. Actually the opposite would be more correct but these papers are just so gorgeous and I just had the perfect photo for them so I just couldn´t resist them. The checked paper in the background is one of the first papers I ever bought when I started scrapbooking. It took me 4 years to get use for them… Good or bad?



Den lilla nyckelpigan är också bland det första sakerna jag köpte när jag började scrappa, från Panduro.
The ladybug is also one of the first scrapbooking embellishments I bougt when I started scrapping.







Den vackra stämpeln i bakgrunden är en av Primastämplarna som du hittar på Skaparlusten.
This pretty stamp is one of the stamps from Prima.




Knasblogger

Jag vet inte om det bara är jag eller om det är fler än jag som alltid har problem med bilderna i blogger. Bland flera andra problem med just bildhanteringen är att mina bilder inte alltid går att klicka på för att få dem att bli större. Är det någon som vet ett smart sätt att komma runt det problemet? Utan att gå via andra program och webbplatser?

Jag har just kommit på ett osmart sätt att kringgå problemet.
Jag brukar ladda upp bilder, ett flertal. Sedan lägger jag in texten och därefter flyttar jag bilderna rätt. Om man studerar html-koden så tappar alla bilder sin inledande tag den som heter div och finns inom <>. Det är då bilden inte längre går att klicka upp!!!

Om man däremot drar bilderna rätt genom att klippa ut och klistra in själva html-koden, ja då följer ”div” med och bilden blir klickbar!!! Minst sagt struligt!

onsdag 4 februari 2009

Konsten att få ett barn att äta köttfärslimpa

Vi är på väg hem från dagis. Isabel frågar vad det blir för mat och jag svarar köttfärslimpa. Reaktionen blir förväntad; gnäll och gny, ”jag vill inte, jag tänker inte äta köttfärslimpa, köttfärslimpa är äckligt” osv, osv, högt och ljudligt så hela grannskapet hör.

En stund senare när jag står i köket och formar limpan ropar jag på Isabel för att visa hur den ser ut.
”Titta, den ser ut som en limpa, det är därför den kallas köttfärslimpa.”
”Nää, den ser ut som en korv.”
”Ja just det, det är ju en korv, en jättegod korv.”

Ytterligare en stund senare, vid matbordet.
”Mmm… den här korven är jättegod mamma.”
”Ja visst, vilken tur att jag gjorde korv och inte köttfärslimpa till dig då”.
”Vad är köttfärslimpa?”
”Jamen det var ju det jag tänkte laga först du vet.”
”Ja just det, det är sådant med en massa köttfärs i och jag gillar inte köttfärs, men den här korven är jättegod.”

söndag 1 februari 2009

Scrapträff

Igår var jag på scrapträff och hade jätteroligt! Resultatet blev två loer och ett kort. Jag använde de helt sanslöst vackra pappren som kom med mitt dt-kit från Skaparlusten. De här pappren ingår i februaris ena månadskit.




Bokstäverna är utskurna med min Gazelle som jag äntligen börjat använda. Tids nog kanske vi rent av blir vänner. Stämpeln i bakgrunden är också från Skaparlusten och ingår i ett set från Prima. Tanken är att man ska använda stämplarna och sedan klistra på bling i olika former. Stämplarna har liksom plats för stenarna. Riktigt häftigt faktiskt. Tyvärr gör bilden inte layouten rättvisa måste jag säga.




När jag körde frast med den här layouten fick jag hjälp av hela scrapjänget, tack alla! Jag nämner ingen för då glömmer jag säkert någon. Papprena tillhör samma serie som ovan. Det är lite synd för det syns inte, men bakgrundspapprets mönster är i sammet och har en helt underbar struktur. Egentligen skulle man kunna använda det pappret och bara klistra fast korten på, utan minsta dekoration, för den är så vacker i sig.



These two layouts are from my dt-kit from Skaparlusten. The papers are just gorgeous aren´t they?

On the top layout I used a stamp from Prima in the background. It’s a set of stamps that are ment to be combined with gem stones. The variations are endless, cause you ad the space for the stones separately. The layout title is a combination of Swedish and English - “bad” in Swedish translates to “bath”.

The background paper on the bottom layout is flocked, and it looks like the pattern is made of velvet. It´s so beautiful that it doesn´t really need any decoration at al. Mind you, be careful to have cleen fingers when you tuch it, it gets dirty very easy.