måndag 3 augusti 2009

Vi inviger

Bland det första jag bestämde mig för att göra när vi köpte stugan, var att anlägga en liten damm. Nu pratar jag inte om de där stora, välplanerade dammarna med växter i olika nivåer, nej, jag pratar något mer realistiskt och betydligt mindre, mer som ett litet större fågelbad, eller som bror min uttryckte det idag, en bidé.


Härom kvällen blev min store starke karl skrämd när han gick ut en sväng i mörkret. Vad som kan skrämma en stor stark karl? Tja…



Den här lilla varelsen lyckades kväka så högt att gubben blev rädd. Så rädd att han till och med erkände det dagen efter. Jag får erkänna att jag också hade kväkt ganska högt om en karl som min sambo försökt trampa på mig... och skrikit ganska högt om det varit jag som trampat på varelsen... Det är inte första gången vi har gäster av den här sorten, som ni kanske minns lyckades jag kratta upp en i våras och så sent som idag träffade vi på en liten avkomma till grodan ovan. Jag är uppfostrad till att ta hand om mina husgäster och se till att de har det bekvämt, att bo i vår presenning är inget alternativ så det var helt enkelt dags att sätt fart på familjen och se till att min damm blev verklighet.

Sedan vi flyttade in har jag stört mig på en rund, cirka en meter i diameter, kulle av jord där det vid någon tidpunkt förekommit någon typ av blomsterodling. I våras bestämde jag mig för att plantera penséer på jordhögen. Våra trädgårdsmästare bestämde dock sig för att äta upp dem. Därefter blev jag putt och överlät till naturen att ta hand om odlingen vilket naturen också gjorde genom att anlägga en liten hög av ogräs. Nu var det alltså dags att gräva upp kullen och göra om den till en damm. Men, jag borde ju fattat bättre, man ska inte gräva i vår trädgård för hittar man inga begravda lik, eller åtminstone kistdekorationsband, så hittar man annat olämpligt, så som en halvt förmultnad stubbe.

Nåväl, jag är envis. Jag kunde inte gräva upp stubben men väl använda mig av den och gräva intill den. Sedan var det dags att aktivera barnet och beordra henne att tvätta stenar. Sambon fick vispa cementsmet (dock ej med den antika handdrivna visp vi hittade i stugan) och själv skötte jag det estetiska, och att försöka gissa sambons tankar.

Idag var det dags att inte bara fira brorsbarnets födelsedag, utan också att fylla dammen med vatten under diverse vitsiga förslag från broder och fader.
Dammen är på det djupaste stället cirka 60 cm djup. Är det någon som vet om man kan ha någon växtlighet i den? Runt den? Jag vet ju att en del av er är fantastiskt duktiga på trädgårsskötsel så kom gärna med förslag.

5 kommentarer:

Wildärtan sa...

Oh så tjusigt Monica! Är tyvärr obildad vad gäller dammar, men jag återkommer och ser om du får några bra tips!

Ulla sa...

Du är ju riktigt duktig på trädgårdsarbete och arbetsledare :). Det blev kanonsnyggt.

Något snyggt gräs av något slag kanske skulle väl vara perfekt där. Mer vid sidan om alltså.

Lilo sa...

Vad fint det ser ut! =) Näckrosor växer ju i vatten, fast kanske inte i en liten bidé. ;)

Sanna F sa...

Jag kan inget om dammar! Men oj vad snyggt det blev!

Jozebelle sa...

Det ser jättefint ut!