tisdag 16 juni 2009

Gröna fingrar

När vi köpte stugan i fjol fick vi ärva en halvt förfallen trädgård. Skogen har de senaste åren arbetat hårt för att återta det som rätteligen tillhör den, vilket resulterat i att gräset ersatts av tjockaste skogsmossa! På tomten finns ett blomsterland som under sommaren ståtade i allsköns blomsterprakt men en hel del av denna prakt bestod nog av ogräs skulle jag tro.

Som ni säkert förstår ingick inga gröna fingrar i vårt köpeavtal, eller ens något som påminner om intresse för, eller kunskap i trädgårdsskötsel och därför har aktiviteterna från vår sida hittills inskränkt sig till att försöka utrota mossan, något vilken amatör som helst kan misslyckas med. Mitt ointresse för trädgårdsskötseln har inte så mycket berptt på att jag är rädd för de vilda blommorna utan mest för att jag helt enkelt inte har förmågan att bedöma vad som är vilt eller inte. Hela vår trädgårdsskötsel har hittills grundat sig på teorin ”vänta och se” alternativt ”trial and error”. Ogräset har alltså fått frodas fritt förutom enstaka försök från min sida att dra upp något som såg ut som ogräs men som nästa helg visade sig vara de ståtligaste vallmon jag någonsin sett. Mitt ansande av ogräs lades därefter på is.



Den här helgen har jag dock vågat mig på ett seriöst försök till att skapa reda i ett blomsterland som mest påminde om kaos. Jag som är van vid att arbeta strategiskt beslöt mig för att röran av vilt härjande ogräs blandat med perenner (är ni inte imponerade av vilka ord jag kan?) som slogs om herraväldet behövde just en strategi för att kunna ansas. Jag skulle minsann rycka upp allt som växte utanför sin egen lilla grupp, oavsett om det är ogräs eller inte… Och visst blev resultatet ganska vackert? Eller åtminstone välordnat? För att vara en ointresserad amatör alltså?


Jag vågade mig till och med på att plantera en rosenbuske… en marktäckande sådan vid namn Rosenbel eller möjligen Isaros. Vi har inte bestämt oss riktigt för vad vi ska döpa den till. Det namn som stod på lappen var sommarvind. Ganska fantasilöst tyckte vi.

Det fantastiska med att rensa i ett vildvuxet blomsterland är inte själva rensandet för det är ganska trist och enahanda, nej det fantastiska är att hitta växter man inte ens visste fanns där. Som till exempel denna skönhet, vars namn jag inte har den blekaste aning om (kanske är det rent av ogräs?), för att inte tala om det stora fånget av Irisar jag hittade, redo att blomma vilken dag som helst. Min lycka är fullständig måste jag erkänna, för blommor älskar jag. Ifall om att någon nu betvivlat det.



Till min än större lycka finns även flera pioner i min lilla trädgård. Jag följer med förväntan blomknopparnas utveckling och längtar efter dagen då jag kommer och ser dem utslagna.

3 kommentarer:

Ulla sa...

Vilket härligt blomhav du kommer att ha nästa gång du kommer dit. Älskar också blommor och fina trädgårdar, MEN är totalt ointresserad och okunnig att sköta den. Önskar att det skötte sej själv...

Wildärtan sa...

Jag vill ha en trädgård som är min NU! Vi hyr ju hus i väntan på husköpet, som kan bli vilket år som helst.

Den vackra blå blomman är en Akleja. De finns i alla möjliga färger och färgkombinationer numera.

Det ser ju jättebra ut Monica - starkt jobbat!

Evelina sa...

Det är en Akleja du har hittat i din trädgård (den blålila) Visst är de fina och de frösår sig gärna. Vill du sprida den dit DU vill så skaka ur fröna ur kapslarna till hösten där du tycker det passar! :-)