torsdag 19 februari 2009

Se upp plåsterfabrikanter!

Måndag kväll.
Det är dags att hoppa in i badkaret för Isabel. Just i det ögonblick hon lyfter sitt vänstra ben över badkarskanten snuddar hennes hökblick vid ett knappt centimeterlångt, hårståbrett rivmärke. Och i det ögonblicket sätter den olidliga smärtan in.
Isabels mamma är ju inte född igår, även om det var länge sedan hon var barn så minns hon plåstrets magiska smärtstillande effekt. Hon hämtar snabbt ett paket med prinsessplåster och under stora procedurer får dottern välja och sätta fast sin favoritprincessa på det illa skadade benet.
Därefter badas det, utan smärta, länge och väl.

Tisdag kväll
Plåstret sitter kvar och efter några ojjanden går badet ändå smidigt.

Onsdag kväll
Plåstret sitter fortfarande kvar!
Nu börjar mamman bli aningen fundersam. Två dygn på ett barn som både badat länge och väl två gånger och som dessutom med stor sannolikhet pillat på plåstret då och då för att vara säker på att det verkligen sitter kvar.
Det är helt enkelt dags att ta loss plåstret och se vad som döljer sig under det.

Jo då, det pyttelilla rivmärket är fortfarande synligt . Och gör genast ont. Inget konstigt i det. Dock var det trots allt inget mirakelplåster med oöverträffad vidhäftningsförmåga. Nej det var ett helt vanligt plåster som lossade efter första badet men sattes fast igen av ett uppfinningsrikt barn med hjälp av inget mindre än…

Dubbelhäftande fotoklisterlappar!!!

Mamman undrar i sitt stilla sinne vad det måne bliva av detta barn… Storscrappare eller uppfinnare?

4 kommentarer:

Laila sa...

:-D *skrattar gott*
Tack för torsdagen första skratt! Det här lever jag gott på idag!

Monica sa...

Hahahahaha! Jag skrattar ihjäl mig!!! Tack för det skrattet, lilla I.

ScräpEmma sa...

Hahaha!! Den lilla raringen blir nog BÅDE storscrappare och uppfinnare.... Hon är ju på så god väg på båda områdena *s*
Jag är dock mycket imponerad över att hon hållit sig till samma plåster, även på andra sätt... Mina töser förbrukar de plåster som finns på ett ögonblick. T.o.m. mina undangömda, vanliga tråk-plåster nosar framförallt 3åringen upp och gör slut på...

Ida sa...

Men detta var ju det sötaste jag hört! Kanske kan ni börja tillverka egna plåster utav lite stämplar och dubbelhäftande tejp. Finns ju kompresser på apoteket som kan klippas till rätt storlek. då kan man ha den fördiga stämpeln med dubbeltejp liggandes i en lådas. och när olyckan är framme lägger man bara till kompressen :)