onsdag 4 februari 2009

Konsten att få ett barn att äta köttfärslimpa

Vi är på väg hem från dagis. Isabel frågar vad det blir för mat och jag svarar köttfärslimpa. Reaktionen blir förväntad; gnäll och gny, ”jag vill inte, jag tänker inte äta köttfärslimpa, köttfärslimpa är äckligt” osv, osv, högt och ljudligt så hela grannskapet hör.

En stund senare när jag står i köket och formar limpan ropar jag på Isabel för att visa hur den ser ut.
”Titta, den ser ut som en limpa, det är därför den kallas köttfärslimpa.”
”Nää, den ser ut som en korv.”
”Ja just det, det är ju en korv, en jättegod korv.”

Ytterligare en stund senare, vid matbordet.
”Mmm… den här korven är jättegod mamma.”
”Ja visst, vilken tur att jag gjorde korv och inte köttfärslimpa till dig då”.
”Vad är köttfärslimpa?”
”Jamen det var ju det jag tänkte laga först du vet.”
”Ja just det, det är sådant med en massa köttfärs i och jag gillar inte köttfärs, men den här korven är jättegod.”

5 kommentarer:

Evelina sa...

Ha ha... ja ibland "korvar" de alldeles bort sig själva i begreppen. Söta barn!
KRAM

Lilo sa...

=) Knasiga unge. ;) Vilken tur det blev "korv" till middag!

Mysmasken sa...

Hahaha :D
Sitter här och fnissar.

Wildärtan sa...

Haha - vänta bara när hon blir gammal nog att inse att hon är tillkorvad? Hur ska hon då göra - tycka om limpan eller inte??

Mahlin78 sa...

Härlig konversation :-)