onsdag 19 november 2008

Förseningsbolaget SL

Jag upphör aldrig att förundras over den uppfinningsrikedum SL dagligen visar. Det går numera inte en enda dag då detta bolag som kallas Stockholms linjetrafik inte kommer på en ny bortförklaring till hur de ska göra sina resenärer försenade till jobbet. Är det inte spårhalka så är det signalfel, växelfel eller något annat outgrundligt fel, som man i bästa fall får veta om en minut innan utsatt avgångstid. Det tycks mig som om deras anställdas huvuduppgift är att hitta på nya ursäkter till förseningarna istället för att faktiskt frakta passagerarna från punkt A till B, något som de flesta av oss trodde var den huvudsakliga uppgiften och är vad vi betalat för.

Jag upphör aldrig att förundras över hur man helt plötsligt kan komma på att ett tåg är försenat när det står på stationen före min egen. Jag menar, tåget har ju åkt en timme för att komma till den stationen och följaktligen passerat ett antal stationer, och följaktligen varit försenad till alla, eller ett stort flertal av dem.

Här om dagen var man så ivrig i sina försök att inte göra sina passagerare besvikna med att faktiskt, för en gång skull komma i tid, att man stannade tåget, utrymde en vagn och stängde av den, för att ETT av dörrparen var trasiga. Resten av den resan ägnade sig tågföraren åt att skrika på de påstigande för att de skulle snabba sig med att kliva på tåget, gå längre bak eller bara låta bli att försöka gå på den vagn som var avspärrad. Detta efter att tåget redan var en kvart försenat på grund av utrymningen av vagnen. Den som vet hur fullsatta dessa tåg är vid rusningstid förstår att folk som fått en sittplats inte gärna ställer sig upp och lämnar den. Än mindre gärna gör man det när man inte får information om varför man ska flytta sig och är den information man får fullständigt ologisk så sitter man kvar i det längsta. Och de som faktiskt flyttat sig till nästa vagn har inte flyttat tillräckligt långt bort för att resten ska få plats.

Igår trodde jag för ett svindlande ögonblick att jag faktiskt skulle komma på utsatt tid till jobbet, för ja, märkligt nog har detta företag faktiskt en tidtabell. Vad de har den till är för mig outgrundligt då inget av pendeltågen någonsin passerar en enda station på den tid som står angiven i denna så kallade tidtabell. Ibland annonserar de till och med att de ändrat tidtabellen till sommar- eller vintertidtabell, vilket förefaller mig näst intill skrattretande. Skulle denna annonsering sammanfalla med första april skulle jag ha betydligt större förstående och avfärda det som aprilskämt för det enda man kan vara säker på när man pendlar med SL är att man inte kommer fram när man blivit utlovad.

Men igår som sagt. Då trodde jag att jag skulle få uppleva något världsunikt – komma till jobbet utan förseningar. Jag var en hållplats ifrån jobbet, hade packat ihop datorn och gjort mig redo att kliva av. Tåget skulle just rulla från perrongen… Tre minuter kvar. Trodde jag i min enfalld… Trodde några tusen andra i sin enfalld. Alla packade som sillar, stående, ihopträngda, helt utan minsta mänsklig värdighet.
Det var då som elbolaget insåg att SL glömt betala sina elräkningar och stängde av strömmen. Eller något annat lika makabert. Tåget blev strömlöst. Likt packade sillar stod vi där och väntade och hoppades. Tusentals morgonpendlare. Utan information, utan möjlighet att avgöra vad vi ska ta oss till härnäst, när vi skulle komma fram och hur det skulle gå till.

Detta förträffliga förseningsbolag har en resegaranti. Man får ta taxi om man riskerar att bli mer än 20 minuter sen. Jag har för länge sedan beslutat mig om att vid minsta försening utnyttja denna resegaranti. Jag har hittills inte kunnat göra det en enda gång. Av Stockholms alla taxibolag fanns inte ett enda som svarade. Jag fick kliva av tåget och ge mig ut på sightseeing på en buss som stannade var 100:e meter och vara tacksam för att jag är så morgontidig att jag ändå inte missade något morgonmöte, trots att den normala, onormala restiden som är en timme drygt nu blev två timmar drygt. Jag får också vara djupt tacksam över att tåget faktiskt fick stopp vid en perrong och vi slapp bli sittande i en överfull vagn mellan två stationer… vilket också förekommer.

Jag skulle önska mig en resegaranti som ersätter min förlorade arbetstid, inte en taxiresa som inte ens kan bokas. Men det är väl det SL vet, när de är försenade finns ingen taxi att få. En tandlös garanti som bara garanterar denna föråldrade, okundvänliga, företag sin fortlevnad.

Men hör och häpna, jag ska avsluta denna klagovisa med att ge en eloge. Inte till SL, inte till busschaufförer i allmänhet utan till en av dem. Han som körde bussen i morse. En herre med utländsk bakgrund som inte var sur, inte svor åt sina medtrafikanter och som inte en enda gång tvärbromsade så att någon trillade omkull. En herre som log glatt och hälsade vänligt, som lyssnade på trevlig musik och sjöng med.

2 kommentarer:

ScräpEmma sa...

För oss är det avståndet, för er är det tiden... Helt sanslöst!!

Men kul att du ändå kunde se det positiva i resan, med den trevlige busschauffören :D

Evelina sa...

Kära nån. Tack å lov att man har knappt tio minuter till jobbet med bil och slipper åka SL i flera timmar. Jag beundrar dig att du står ut!

Kram