torsdag 16 oktober 2008

Tankar från ett pendeltåg

Jag sitter på pendeltåget, på väg till jobbet. Det är fortfarande mörkt utanför men en liten strimma av ljus kan anas. Kanske är det bara gatlyktorna? Eller morgonen som randas? Jag upphör aldrig att förundras över hur denna stad, eller kanske snarare region, alltid är vaken. Sent på natten eller tidigt på morgonen spelar ingen roll, människor är alltid på väg någonstans. Pigga och vakna. Detta är märkligt för en kvinna uppvuxen i en stad som punktligt varje vardagskväll blev öde efter kl 18.00. Inte bara butikerna stängde utan själva staden!

Mitt emot mig på tåget, som idag är den äldsta varianten med slitna men mjuka blåa plyschsoffor, sitter en man som redan, trots den tidiga timmen, rökt så många cigarretter att jag känner mig som en passiv rökare och får en hostattack. Hostan beror säkerligen på mer än hans inpyrda rökdoft, kanske den där förkylningen som inte riktigt kan bestämma sig för om den ska komma eller gå.

Mina morgnar på tåget brukar faktiskt vara ganska trevliga. Jag har min ständiga följeslagare med, Acer, tillsammans sitter vi och läser mail och tar den första titten i forumen. AOS-forumet, mitt hem på nätet, som verkligen är mitt, och så det nya forumet för projektet jag håller på med. Ett spännande och stort projekt utifrån en gammal dröm jag haft länge. Tydligen har den drömmen inte varit så hemlig som jag trodde för åtminstone en av medlemmarna påpekade igår att hon känt till den i nästan ett år. Inte trodde jag att jag var så genomskinlig. Fast det är klart, hon fick veta den i förtroende. Ett förtroende hon behållit för sig själv. Heder åt henne!

Idag kan jag inte ta min lilla forum- och mailrunda för min lilla grunka, den där som jag kopplar upp mig med på nätet, har ramlat ur väskan och blivit kvar hemma. Det är egentligen konstigt hur strukturerad och logisk jag kan vara i ena stunden för att i nästa vara väldens slarvmaja.

Men det gör kanske inte så mycket. Ibland är det ganska skönt att ha tid att även strukturera sina tankar. En lyx jag inte haft de senaste dagarna för livet, speciellt den del som försiggår på nätet, har de senaste dagarna gått i 180. Tid för reflektion har inte funnits, istället har jag haft fullt upp med att hinna med i både händelserna och de idéer som ramlat ut ur alla inblandades kloka huvuden. Vägen på resan till det stora projektets mål har varit guppig de senaste dagarna. En virvelvind har blåst genom livet och mitt förtroende för människor har än en gång satts på prov. Sådana prov har jag genomgått många, speciellt i mitt tidigare liv, den jag levde i småstad som singelflicka, för att inte tala om då jag arbetade på mitt förra jobb. Ändå hade jag lyckats glömma hälften av mitt motto – ”tro det bästa om alla men var beredd på motsatsen”.

Nå väl, de guppiga och gropiga vägarna brukar oftast leda fram till större och bättre vägar, en del till fyrfiliga motorvägar, och de som inte leder fram till bättre vägar tar oftast slut av sig själva. I det här fallet är jag nu ganska övertygad om att vi snart är inne på en riktig Autobahn av tysk standard. De människor som valt att ställa upp på mig och tro på min dröm är människor jag är stolt och glad över att kunna räkna som vänner. De är kreativa och engagerade och tillsammans vet jag att målet vi kommer nå, vida överstiger de drömmar jag hade från början, de drömmar som vissa tror sig kunna stjäla ifrån mig och göra till sina egna.

Nu börjar jag se målet och snart… mycket snart kommer ni också att få göra det!

Men jag måste ändå erkänna, kanske mest för att jag är så förundrad, att jag aldrig någonsin kommer att upphöra förvånas över den mänskliga naturen och de tankar och idéer människors hjärnan producerar. Det finns människor av alla de slag och sanningen är den att det är mycket få som har en realistisk självbild. Det finns människor som gladeligen stjäl en annan människas idé och sedan hävdar att den är fri att stjäla på grund av att den inte är unik samtidigt som de hävdar att deras egna idéer som bygger på allmänt vedertagna företeelser i vårt avlånga land, är unika och tillhör dem, de är därför inte fria att stjälas. Nu är jag inte den person som lider brist på idéer, både stora och små. Jag är inte intresserad av att ta någon annans idé, men om enkla saker, så som Halloween och farsdag är en nu levande, namngiven människas idé så kommer jag nog också gladeligen bli en simpel tjuv.

Nu vet jag ju att det sällan räcker att få en idé. Ska den betyda något måste den genomföras. Hur många gånger har vi inte suttit i glada vänners lag och efter några vinare löst problem stora som global uppvärmning och fattigdom. Men vad har våra idéer lett till? Ingen förbättring som jag kan se. Nej, en idé räcker inte, den måste genomföras och i det här fallet är idén bara ett sandkorn i botten på ett hav. Själva havet består av de människor som är villiga att tro på idén och beredda att engagera sig, förverkliga den och faktiskt skapa något unikt. Lika unikt som idén i sig är och som vi själva är.

Mitt tåg har nu kommit till Älvsjö. Det är dags att samla ihop tankarna och leda dem i fållan det står jobb på. Idag är en ny dag, med spännande utmaningar, trevliga människor och uppgifter att bita tag i.

Nästa Årstaberg.

Dags att avsluta och gå den gryende dagen till mötes.

6 kommentarer:

Ejris sa...

tycker du ska skriva en BOK vilka texter!!!!
KRAM

nej du mona nu kör vi stehårt och kommer med det bästa av det bästa=)

yes sa...

Men oj - vad har hänt dig?? Jag hoppas och tror som du att vi snart kommer ut på bättre och större vägar utan en massa gupp!

Vad är AOS?
Önskar dig en skön helg, god mat, en skvätt eller två) vin och inte minst trevlit umgänge!
kram ylva

soffan sa...

Håller med Ejris du kanske ska bli författare oxså ,när man läser så känns det som att jag oxså satt där på pendeltåget. Jag längtar att få se vad ni har för överraskning på gång. Hoppas du har haft en skön helg och laddat batterierna
Kram
Ann-Sofie /soffan

Lilo sa...

Jag är imponerad att dina tankar klarar så mycket så tidigt. Mina tankar den tiden är kaffe... sova... kaffe... ;)

Fnyz sa...

fint skrivet och man blir ju itne mindre nyfiken p åvad det är du hittat på.

det är synd när man itne kan lita på människor som man tror man kan men ibland är det bra att man får veta människors rätta natur innan det är helt försent.

massa kramar

elsamaja sa...

Här kommer den tredje som kände en vinden av ett författarämne när jag läste, jisses så fängslande, och hur jag kände av hur det var att sitta på tåget, ljuden, farten, ja allt.
Nog katten har jag sett dej som en människa med stora talanger tidigare, men här visade du av den som jag inte varit så medveten om tidigare.
Jag sänder dej några stärkande tankar på din väg mot den fyrfiliga motorvägen.

Kram