onsdag 25 juni 2008

Halvlek!

Så är det då halvlek i första veckan på nya jobbet. Lite drygt halvlek om man ska vara helt ärlig.
Det är alltid vanskligt att dra slutsatser för tidigt men å andra sidan är min erfarenhet att när det gäller jobb så är ofta första intrycket det rätta. Längre fram blir man hemmablind och tar saker för självklara även om de inte borde vara självklara.

Så här långt tror jag inte att jag överdriver om jag säger att det mesta på det nya jobbet är det gamlas raka motsats.

Ta till exempel pendeltåget kontra Essingeleden.
Jag trodde inte att jag skulle säga det, och troligen kommer jag att ta tillbaka det hela vid ett tillfälle mycket snart, men… hittills så finns det faktiskt vissa fördelar med p-tåget och jag saknar inte köerna på Essingeleden. Det är faktiskt ganska skönt att kunna ta sig till jobbet när man vill och inte behöva gå upp kl fem för att slippa köerna. Det som också är positivt är att det är lugnt och stillsamt på tåget på morgnarna och så fort jag kommit in i arbetet kommer jag att kunna utnyttja restiden till att arbeta vilket innebär att jag faktiskt kan sova en timme längre på morgnarna.

På mitt nya jobb råder, så vitt jag kan bedöma så här långt, en mycket fri attityd till arbetsplatsens förläggning vilket står i enorm motsats till det gamla jobbet. Här arbetar man när man vill och var man vill förutsatt att man sköter sitt jobb, uppnår sina mål och tar ansvar för sin verksamhet. Ganska självklar år 2008 på de flesta arbetsplatser.

Man tar till och med fikapaus när man vill!

Eftersom min tidigare arbetsgivare hade en helt annan typ av förtroende för sina anställda så måste jag ändå erkänna att det känns lite märkligt att jag fortfarande, efter tre dagar, inte sett röken av något tidsredovisningssystem. När jag ställde frågan fick jag svaret ”oj… jag har då aldrig ens räknat hur mycket tid jag jobbar”. Det kan ju förstås vara negativt också eftersom det oftast innebär att man arbetar mer än man ska.

Men det är klart, när man möts av tillit och förtroende, och när man känner att ens arbetsgivare VILL att ens arbetsliv ska passa ihop med ens privatliv så är det lätt att vara ambitiös och bjuda till lite extra. Vilket det ju handlar om för de allra flesta och skulle fallet vara tvärt om, att man utnyttjar förtroendet till att smita från sitt ansvar så märks det ganska snabbt och tydligt.

Sedan får man förstås en helt annan typ av anställda om man som arbetsgivare har inställningen att personalens privatliv inte är något man behöver ta hänsyn till för den anställde har valt arbetsplatsen själv - passar det inte så kan hon gå, och närvaro på arbetsplatsen är överordnat allt annat. Det är ett utmärkt sätt att kväva all kreativitet och skapa anställda som bara räknar timmarna tills de får gå hem, utan minsta vilja att göra det där lilla extra, som inte bara gagnar arbetsgivaren utan i så hög utsträckning gagnar självkänslan hos den anställda.

Nå, det där var förstås en utvikning från ämnet. Nu skulle jag skriva om mitt nya jobb.

Jag sitter i landskap! Ops… jag har aldrig suttit i landskap och just nu är det ganska tomt hos oss men jag undrar hur det blir när alla är på plats… fast det kanske inte blir så eftersom man som sagt inte är så bunden till sin arbetsplats för att göra sitt jobb vad det verkar. Alla har bärbara datorer och alla telefoner är mobila. Man har sitt eget skrivbord även om det tydligen inte var tanken från början. Vill man sitta i fred så finns det ett antal alternativ, möteslokaler, kafeterior, altaner, mm, mm.

Majoriteten av de anställda är kvinnor, i min ålder, med barn i alla åldrar.

Än så länge går jag dubbelt med min företrädare och försöker sätta mig in i organisationen. Idag var första dagen då jag faktiskt fått riktiga arbetsuppgifter och hittills verkar de bli både roliga och utmanande. Precis vad jag längtar efter!

Min nya chef är en underbar person, en kvinna i min ålder som ursprungligen är skånska. Hon verkar vara mycket kompetent och ändå ödmjuk. Vi kommer att samarbeta mycket nära och hittills kan jag konstatera att det definitivt inte känns som att arbeta med sin chef utan med sin kollega.

Den här organisationen står inför en stor förändring så hösten kommer att bli tuff. Samtidigt kan jag bara helt fascinerat konstatera att jag inte förväntat mig en sådan optimism, utvecklingsbenägenhet och överlevnadsvilja som de flesta verkar uppvisa i den här organisationen. Dessutom, något som är oerhört viktigt, så verkar alla inte bara vilja utan även göra! Det fattas beslut och man genomför dem…

Men som sagt, jag har bara varit här i tre dagar så det här är bara första intrycken.

4 kommentarer:

Laila sa...

Men det låter onekligen lovande! Hoppas verkligen ditt första intryck består.

Laila sa...

Då hoppas jag att du hoppar på mig i såna fall! ;-)

CamillaE sa...

Vad härligt att få en så bra start!

Ilona sa...

Ohh, va gott o höra dig vara så positiv o glad! Det känns som om du andas med hela kroppen och bara är full av energi!
Kan bara gratulera till ditt nya jobb! Själv är jag helt övertygad om att det första intrycket är det sanna intrycket!

Stora kramen!
Ilona