tisdag 30 december 2008

Året som gått

Så här de sista skälvande dagarna av 2008 borde man kanske göra någon slags sammanfattning av året som gått.

One way of summing up the passed year is by showin ten of may favourite layouts and a minialbum.








För min och min familjs del bjöd året på många ”första” men också på några ”sista”. Man skulle kunna tro att de ”första” alltid är början på något trevlig medan de ”sista” är förknippade med sorg och vemod. I mångt och mycket stämmer det, men inte helt och hållet.

För första gången i mitt liv fick jag erfara att leva i en verklighet som jag inte trodde existerar i Sverige 2008. Jag tvingades stänga min blogg och erkänna att tryck- och yttrandefrihet inte existerade. Jag blev trakasserad av en psykopat med stor makt över mitt liv. Saker och ting hände som jag aldrig kommer att glömma. Skulle jag ha tiden att skriva ner allt i en bok skulle ingen tro mig, för så otroligt var det, men vem vet, kanske jag gör det en dag... Vissa saker är ju svårare att släppa än andra.

För första gången i mitt liv sade jag upp mig från en fast anställning utan att då veta om jag hade en anställning att gå till. Som väl var ordnade det hela sig och oron blev kortvarig.

För första gången i våra liv blev vi stugägare och levde torparliv i skogen.

För första gången i våra liv blev vi husvagnsägare och bodde på camping med allt vad det innebar. Båda erfarenheterna var ganska trevliga och på något sätt okomplicerade. Livet lite så som det ska vara, utan krav, utan måsten och bara skön och lättjefull avkoppling. Nära tillsammans som en familj!

För första gången var vi i Helsingfors tillsammans hela familjen. T åkte ju dit regelbundet via jobbet men jag och Isabel hade aldrig fått följa med. På ditresan åkte vi i första klass på Silja Symphoni och blev bortskämda med privat lounge. Det är sådant som jag kan uppskatta löjligt mycket. På hemresan var vi alla halvkrassliga eftersom vädret varit allt annat än varmt i Finland.

För första gången i sitt liv fick T lugninflammation, och jag trodde han var sjåpig.

För första gången i mitt liv fyllde jag 40 år! (jag lovar dock inte att det är sista gången)

För första gången började Isabels bästa väninna på dagis följa med oss hem på torsdagar. Vänskapen mellan männin i familjerna utvecklades snabbt och de båda barnens pappor åkte till Sälen tillsammans med barnen veckan före jul. Jag blev ensam hemma i fyra dagar! Första gången sedan Isabel.

För första gången på länge jobbade T hemifrån under hösten och allt för ofta blev det han som både hämtade och lämnade på dagis vilket ledde till att Isabel blev väldigt pappig. Mycket konstig känsla för mig.

För första gången i våra liv firade vi jul ensamma hemma hos oss. Vilket var en himla tur för jag blev sjuk på julaftons kväll och sedan följde hela familjen efter.

För sista gången, i juni, åkte jag till Solna, till mitt gamla jobb. Det jobb jag trodde jag skulle arbeta på många år till och trivas på. Tyvärr blev det ju inte så. Jag hade däremot den stora lyckan att hitta ett nytt jobb, som jag verkligen trivs på, med en chef som är fullt normal och oerhört duktig på sitt arbete.

För sista gången i våra liv åkte vi till Uppsala och Linnékliniken i september. Veckan efter min födelsedag. Inte den här gången heller blev det någon bebis med hem. Nu står det också klart att det inte finns några möjligheter till fler barn.

Det var årets ”förstor” och ”sistor”. Det finns säkert många fler men det är nog dessa som lämnat störst avtryck.

tisdag 23 december 2008

Prima Hybrid

Som en del av er vet har jag under året som gått varit med i Prima Hybrids designteam. När jag blev antagen var jag oerhört lycklig. Det kändes som ett riktigt erkännande. Tyvärr blev mitt uppdrag inte riktigt det som jag hade hoppats på. Bara någon månad efter att jag blev en Prima Hybrid Flower Girl bestämde sig företaget för att omstrukturera sin verksamhet och i avvaktan på det skulle vi i dt inte få något nytt att arbeta med. Omstruktureringen drog ut på tiden, ända till i början av december. Strax innan jul fick vi alla ett mail om att designteamet för Hybrid skulle upplösas och istället skulle några få av teamet erbjudas en plats i det ordinarie Prima-teamet. Jag utgår ifrån att jag inte hör till dem då jag varit långt ifrån aktiv under den senaste tiden på Prima Hybrid. Det innebär alltså att mitt uppdrag för Prima Hybrid tar slut nu, innan det ens har börjat. På ett sätt är det trist samtidigt som jag måste erkänna att det som sagt inte riktigt blev det uppdrag jag hade trott att det skulle bli. Men lite sorgligt är det som sagt… för Prima är och förblir mitt favoritföretag, dessutom sporrade uppdraget mig att göra en massa hybridloer, många av dem bland mina absolut bästa.


As some of you may know, I have had the great honor of being a Prima Hybrid Flower Girl the passed year. Unfortunately this DT-position is now ending and to be quite honest, it never really got started. I was the happiest person in the world when I was accepted as a Flower Girl, however, shortly after I started, Prima decided to re organize Prima Hybrid, and in waiting for the grand re-opening we in the DT didn´t have much to work with. The re-opening kept getting postponed and when it finally took place, in the beginning of December, Prima decided not to keep al the Hybrid Flower Girls.

It was actually a sad thing cause I loved the challenge of doing hybrid layouts, and I also love the products Prima have. My dream, like so many others, remains still… to become a dt-member for a crap book supply company. But not just any company thoug, it has to be one that has products I love… I know this is a dream that won´t come true…

God Jul! Merry Christmas! Boldog Karácsony!






lördag 20 december 2008

God jul!

Jag skickar sällan julkort. Av någon anledning får jag knappt några heller… Undrar var det beror på?

I år har det på något märkligt sätt blivit mängder med egenpysslade julkort. Jag är ingen kortmakare, det skriver jag ofta men jag har haft jätteroligt med de här korten och kanske är det just därför det blev många. Fler finns i Söndagsbilagan av Allt om Scrap (den 21/12).

Jag ska villigt erkänna att jag inte hade så höga krav på mig när jag började med korten. De skulle vara enkla och snabbgjorda. Jag har inte riktigt varesig tid eller tålamod att lägga timmar på ett kort. Därför är de på samma tema egentligen och med massor av inspiration från Tette/Theresa.



Det rutiga bandet hittade jag på Coop Konsum (tror jag eller om det är ICA). En pytteliten butik som ligger vid Södra station. Förälskelsen blev omedelbar. Jag fick gå tillbaka och köpa två paket till. En annan förälskelse är mina stansar. Jag avgudar dem.

söndag 14 december 2008

Konsten att bygga en snögubbe


Man måste så klart prova alla grejjer, helst inomhus och riktigt ordentligt så att de verkligen fungerar när man väl ska börja bygga snögubben. Sedan är det förstås bra med rikligt med blötsnö och smältgrader, något som Sälen bjöd på när vi var där i mellandagarna förra året.

Snögubbepappret från Skaparlustens helt fantastiska december kit 1 tycker jag är en perfekt bakgrund för de här tokiga bilderna. Jag har kompletterat med några småsaker men det mesta kan du hitta i butiken.

De silvriga stjärnorna är utstansade av silvertape. Den köpte jag för ett bra tag sedan på Bauhaus, för den skulle minsann vara perfekt till... ja jag visste inte exakt vad men säkert skulle den kunna användas till mycket. Det här var första gången den kom till användning kan jag meddela.

söndag 7 december 2008

Mera pyssel




I helgen hann det bli ett kort och en layout från Skaparlustens superfina julkit. Det bästa är att det finns material för så mycket mer... en karamell att suga på efter jul också, när årets julkort kommer. Julkortet är inte stämplat utan en restbit av pappret jag använde till kalendern nedan.

Layouten handlar egentligen om mina egna barndoms jular. Vi hade lite andra traditioner, det var aldrig en tomte som rent fysiskt uppenbarade sig i vårt hem, istället smögs gran och klappar fram när vi barn sysslade med annat. Det var Jesusbarnet och änglarna som kom med dem. På det viset var magin kvar länge, speciellt för min lillebror som helt enkelt vägrade sluta tro på julens sagor. Och helt ärligt... det var väl då som jularna var allra vackrast...


Det är inte bara magi i bloggen idag. Jag gjorde ett litet pennställ till Isabels nya pysselplats för några veckor sedan. Tyvärr är burken lite vass inuti, men det löste jag med att tejpa runt omkring. Den supersöta stämplen är från Rachel Ann Miller. Jag bara älskar alla hennes barnsligt söta motiv, och givetvis måste alla flickor få svart hår. För det har ju min egen lilla sötnos. Och nog vet hon att det är henne jag har som förebild när jag färglägger...





fredag 5 december 2008

Hur man gör en ful kalender fin

För ett antal veckor sedan fick jag syn på den här fula kalendergranen. Den säljs på Rusta för 149 kr eller något liknande.


Trots dess fulhet insåg jag självklart genast dess fulla altingspotential. Jag nämnde granen för sambon. Sambon är en barnslig typ som kan tänka sig att ge vår dotter nästan vad som helst, i synnerhet om det handlar om allehanda julsaker så som kalendrar och annat som hör julen till. Han for genast iväg till ovan nämnda butik och kom snart hem igen med kalendergranen.

Den stackars fula granen blev liggande i en påse och trots mina goda föresatser hände inget mer med den. Tiden ville helt enkelt inte infinna sig. Den första advent packades den upp och Adventsänglarna började komma med små gåvor till dottern varje morgon. Så i onsdags kväll fick jag slutligen ett ryck och använde en del av Skaparlustens fantastiska månadskit 1 till att altra granen. Jag kan förresten, i vanlig ordning, varmt rekommendera detta vackra kit som innehåller de mest fantastiska julpapper jag någonsin sett.

Tror ni dottern blev glad och nöjd när hon fick syn på granen som över natten fått ett nytt utseende? Icke! Det utbröt kaos, hysteri och fullständig ilska. Granen är ful, den är förstörd, den ”fina” röda fasaden överklistrad! ”Ta bort det genast mamma”! Gissa om modern åkte glad i hågen till jobbet den dagen???

Nu är det dock så väl inrättat detta med barnasinne och barnaminne att tårarna är för länge sedan glömda, det enda viktiga är att adventsänglarna fortsätter att komma. Lika punktligt varje morgon.

Ja, alla luckor går att öppna, bandet är skuret på lämpliga platser och blommorna placerade strategiskt. Kanske inte precis något för små barnafingrar, men adventsänglarna lämnar sällan gåvor som får plats i lådan.

onsdag 26 november 2008

En till för Skaparlusten


Den här layouten har legat färdig och fotad sedan i helgen men det är inte förrän nu som jag fått möjlighet att lägga ut den.

Ännu en layout av november månads dt-kit från Skaparlusten. Ett kit så full med underbara saker att jag bara hunnit använda hälften av dem. En av favoriterna i detta kit är Eyelets / Snapsen som sitter i blommorna, de är helt enkelt underbara.

Princesskronan har jag chalkat och glittrat kanterna med glitter glue och jag belv riktigt nöjd med resultatet, trots att jag inte är så mycket för just glitter. Men så nöjd blev jag att jag fortsatte med glittret på blommorna. De rosa blommorna tror jag är från det där svenska företaget vars namn jag inte just nu kan komma på. De är mycket plattare än Primas blommor så jag har skrynklat, vikit och chalkat dem lite för att få lite mer dimension.

Idag kom december månads kit från Skaparlusten och det kliar seriöst i fingrarna på mig med att sätta igång genast. Kruxet nu är bara att hitta de där perfekta julfotona. Jag scrappade många av dem redan i januari så frågan är om jag hittar några som är tillräckligt bra för de vackra papper som låg i kitet. För de här pappren är verkligen så vackra att de inte kan utgöra bakgrund till annat än helt perfekta foton…

söndag 23 november 2008

Skapat för Skaparlusten

Det är inte svårt att bli inspirerad av allt det vackra material Ilona stoppar ner i sina kit. Det märkliga är att hon på något sätt alltid, dessutom, lyckas skicka material som passar perfekt till min stil och smak. Ibland undrar jag om det bara är så att vi faktiskt har samma smak eller om hon känner min stil så väl att hon med sådan precission kan välja exakt rätt produkter till mig.

Hur det än är så gör hon mitt skapande mycket enkelt.


Här är en layout som jag nästan inte törs säga att jag gjort för på något sätt så gjorde den sig själv, så snabbt och smidigt att jag bara förundrades hur något kan bli så rätt med så lite ansträngning. Å andra sidan, återigen, så händer det ofta när jag skapar från Skaparlustens material. Kanhända det har med butikens namn att göra? Skapar – Lust!?

Vem kan egentligen motstå denna underbara Lace Cardstock med hjärtan? Det var inte alls svårt att välja foto när jag såg den. Och jag visste genast vad jag ville förmedla med layouten. Den bruna bakgrunden som är lite svagt prickig är också helt underbar. Både färgen och mönstret passar mig perfekt, för att inte tala om dessa helt underbara eyeles & snaps som kommer från We R Memory Keepers. De fungerar som en helt vanlig eyelet och har så himla fina mönster att jag knappt kunde välja.

De små biljetterna och journalignspotsen är inte från Skaparlusten, de är min egen design. Det bruna bandet har suttit runt ett paket med Prima blommor.

Det här med kort är inte det enklaste, tvärt om tycker jag det är svårt, men när det blev två blommor kvar i pappret jag hade till förra layouten (ett tidigare inlägg) så var det inte minsta tvekan om vad jag skulle göra med dem. Jag skar ut dem och satte dem på 3D-kuddar. Card Stocken har jag stansat med en kant stans från Fiskars.

torsdag 20 november 2008

Ett litet kort

Jag är ju ingen kortmakare men på sista tiden har det av någon anledning ramlat ner några söta små stämplar genom brevinkastet. De är helt oemotståndliga, dessa fina stämplar från Bildmålarna.

Min favoritbutik har ett stort urval av Pro-markers och dessa har också hamnat i min brevlåda av någon märklig anledning. Först var de bara några få men samlingen växer hela tiden. Egentligen vet jag varför jag sällan stämplar, det är däremot ingen gåta. Detta med att kladda med färger är inte riktigt min sak, jag gillar helt enkelt inte kladd. Därför är ProMarekersen perfekta för mig.

Det mesta av materialet till det här kortet kommer från Skaparlusten. Den lilla sidenblomman är loppisfynd och datumtagen och biljetten är min egen design, inte så märkvärdigt eller originellt, men jag är lite trött på att köpa en massa journalingspots och alltid upptäcka att de inte är helt rätt för just den layouten eller kortet jag vill ha dem till. På det här sättet kan jag åtminstone alltid få rätt färg. Nu gäller det bara att samla på mig mer inspiration så att jag kan göra fler modeller. Programmet jag använder för att rita sådant här är gamla goda trostjänaren Corell Draw.
Nu återstår bara att hitta ett lämpligt födelsedagsbarn så jag kan få skicka iväg kortet.

onsdag 19 november 2008

Förseningsbolaget SL

Jag upphör aldrig att förundras over den uppfinningsrikedum SL dagligen visar. Det går numera inte en enda dag då detta bolag som kallas Stockholms linjetrafik inte kommer på en ny bortförklaring till hur de ska göra sina resenärer försenade till jobbet. Är det inte spårhalka så är det signalfel, växelfel eller något annat outgrundligt fel, som man i bästa fall får veta om en minut innan utsatt avgångstid. Det tycks mig som om deras anställdas huvuduppgift är att hitta på nya ursäkter till förseningarna istället för att faktiskt frakta passagerarna från punkt A till B, något som de flesta av oss trodde var den huvudsakliga uppgiften och är vad vi betalat för.

Jag upphör aldrig att förundras över hur man helt plötsligt kan komma på att ett tåg är försenat när det står på stationen före min egen. Jag menar, tåget har ju åkt en timme för att komma till den stationen och följaktligen passerat ett antal stationer, och följaktligen varit försenad till alla, eller ett stort flertal av dem.

Här om dagen var man så ivrig i sina försök att inte göra sina passagerare besvikna med att faktiskt, för en gång skull komma i tid, att man stannade tåget, utrymde en vagn och stängde av den, för att ETT av dörrparen var trasiga. Resten av den resan ägnade sig tågföraren åt att skrika på de påstigande för att de skulle snabba sig med att kliva på tåget, gå längre bak eller bara låta bli att försöka gå på den vagn som var avspärrad. Detta efter att tåget redan var en kvart försenat på grund av utrymningen av vagnen. Den som vet hur fullsatta dessa tåg är vid rusningstid förstår att folk som fått en sittplats inte gärna ställer sig upp och lämnar den. Än mindre gärna gör man det när man inte får information om varför man ska flytta sig och är den information man får fullständigt ologisk så sitter man kvar i det längsta. Och de som faktiskt flyttat sig till nästa vagn har inte flyttat tillräckligt långt bort för att resten ska få plats.

Igår trodde jag för ett svindlande ögonblick att jag faktiskt skulle komma på utsatt tid till jobbet, för ja, märkligt nog har detta företag faktiskt en tidtabell. Vad de har den till är för mig outgrundligt då inget av pendeltågen någonsin passerar en enda station på den tid som står angiven i denna så kallade tidtabell. Ibland annonserar de till och med att de ändrat tidtabellen till sommar- eller vintertidtabell, vilket förefaller mig näst intill skrattretande. Skulle denna annonsering sammanfalla med första april skulle jag ha betydligt större förstående och avfärda det som aprilskämt för det enda man kan vara säker på när man pendlar med SL är att man inte kommer fram när man blivit utlovad.

Men igår som sagt. Då trodde jag att jag skulle få uppleva något världsunikt – komma till jobbet utan förseningar. Jag var en hållplats ifrån jobbet, hade packat ihop datorn och gjort mig redo att kliva av. Tåget skulle just rulla från perrongen… Tre minuter kvar. Trodde jag i min enfalld… Trodde några tusen andra i sin enfalld. Alla packade som sillar, stående, ihopträngda, helt utan minsta mänsklig värdighet.
Det var då som elbolaget insåg att SL glömt betala sina elräkningar och stängde av strömmen. Eller något annat lika makabert. Tåget blev strömlöst. Likt packade sillar stod vi där och väntade och hoppades. Tusentals morgonpendlare. Utan information, utan möjlighet att avgöra vad vi ska ta oss till härnäst, när vi skulle komma fram och hur det skulle gå till.

Detta förträffliga förseningsbolag har en resegaranti. Man får ta taxi om man riskerar att bli mer än 20 minuter sen. Jag har för länge sedan beslutat mig om att vid minsta försening utnyttja denna resegaranti. Jag har hittills inte kunnat göra det en enda gång. Av Stockholms alla taxibolag fanns inte ett enda som svarade. Jag fick kliva av tåget och ge mig ut på sightseeing på en buss som stannade var 100:e meter och vara tacksam för att jag är så morgontidig att jag ändå inte missade något morgonmöte, trots att den normala, onormala restiden som är en timme drygt nu blev två timmar drygt. Jag får också vara djupt tacksam över att tåget faktiskt fick stopp vid en perrong och vi slapp bli sittande i en överfull vagn mellan två stationer… vilket också förekommer.

Jag skulle önska mig en resegaranti som ersätter min förlorade arbetstid, inte en taxiresa som inte ens kan bokas. Men det är väl det SL vet, när de är försenade finns ingen taxi att få. En tandlös garanti som bara garanterar denna föråldrade, okundvänliga, företag sin fortlevnad.

Men hör och häpna, jag ska avsluta denna klagovisa med att ge en eloge. Inte till SL, inte till busschaufförer i allmänhet utan till en av dem. Han som körde bussen i morse. En herre med utländsk bakgrund som inte var sur, inte svor åt sina medtrafikanter och som inte en enda gång tvärbromsade så att någon trillade omkull. En herre som log glatt och hälsade vänligt, som lyssnade på trevlig musik och sjöng med.

söndag 16 november 2008

Kanske lite väl djupt men ändå...

Jag har lärt mig att blunda

Nästan varje vardag dag passerar jag Södra station på väg till eller från jobbet. Det har jag gjort de senaste närmare fem månaderna. Varje dag passerar jag den äldre herren som står där med sin käpp i ena handen och ”Situation Stockholm” i den andra. Han står där oavsett vilken tid jag kommer. Varje dag går jag förbi honom utan att köpa tidningen, trots att jag vet att behållningen går till en god sak – de hemlösas växande skara. Varje dag ser jag honom, men jag har lärt mig att blunda och gå förbi.

Varje dag går jag in på Svd.se och DN.se. Varje dag kan jag där läsa om svält, ond bråd död, krig och krigets oskyldiga offer, sjukdomar, naturkatastrofer och global uppvärmning. Jag läser, jag förstår men jag tar inte åt mig, jag känner inte, jag påverkas inte. Jag har lärt mig att blunda även för allt detta. Jag har lärt mig att inte tillåta mig själv att bli berörd, och de rubriker som jag vet att jag inte kan blunda för hoppar jag helt enkelt över.

Jag lever i en skyddad värld där jag själv valt bort det som är smärtsamt och jobbigt.

Men ibland händer saker som jag inte kan blunda för...

En kvinna jag aldrig mött, som jag bara känner via internet, berättar om sin syster som just gått bort efter en hjärnblödning. Hon var yngre än jag. Och jag tänker skrämmande tankar, på Isabel och hur hennes liv skulle te sig utan sin mamma.

Jag läser en annan kvinnas blogg, en blogg jag aldrig läst förut och inte ens hittar tillbaka till nu. Jag läser om den fruktansvärda tragedi hon drabbats av då hennes man nyligen somnade på kvällen för att aldrig vakna igen. Han var mycket yngre än min egen älskling. Och jag kan inte blunda och låta bli att bli berörd. Jag måste genast vända mig om och krama min egen man. Berätta att jag älskar honom. Jag kan inte låta bli att känna och sätta mig in i denna främlings situation. Och jag tänker återigen skrämmande tankar, på mig själv och på Isabel och på hur våra liv skulle te sig utan hennes pappa.

Jag läser min goda bloggväns rader, hon berättar om hur hennes största skräck kanske kommer att gå i uppfyllelse nu, efter en lång kamp, och jag kan inte låta bli att rysa av obehag för återigen är det lätt att tänka skrämmande tankar på hur livet skulle te sig om det drabbade mig.

Vi översvämmas av intryck, både i verkliga livet och genom media, som idag har förmågan att i realtid rapportera om alla katastrofer och hemskheter vart de än tycks hända på denna jord. Vi kan få sekundfärska bilder av barn som svälter, drabbas av krig, naturkatastrofer eller annat hemskt från de mest avlägsna hörn av världen. Och ändå blundar de flesta av oss för dessa bilder. Med handen på hjärtat, när bidrog du sist till en välgörenhet som inte gick till förmån för att lösa gåtan bakom sjukdomar som främst drabbar oss som lever i välfärdssamhället? Eller åtminstone sjukdomar där behandlingen är förunnad i-landsmänniskan?

Jag har lärt mig att blunda för orättvisor som inträffar i min omedelbara närhet. Jag går utan minsta samvetskval förbi den mannen som dag ut och dag in, oförtröttligt, samlar in pengar till hemlösa i min egen stad. Det är allt för sällan jag sätter in pengar på UNICEF:s eller Röda korsets konto eller ger till någon annan insamling till förmån för människor som lever i avlägsna länder och kulturer som är så fjärran från vår att jag inte ens kan föreställa mig dem. Samtidigt är det en självklarhet för mig att köpa ett rosa band varje år.

Jag ger och berörs när jag vet att det kan drabba mig. Men jag blundar för sådant som är långt ifrån mig själv till och med när jag går förbi det varje dag. Jag tror inte jag är ensam. Jag tror inte heller att det är onormalt eller fel. Kanske är det ren självbevarelsedrift. Felet är när vi blir så upptagna av oss själva att vi inte ens överväger möjligheten att livet kan ta slut eller förändras i nästa sekund, utan behöver läsa om någon som faktiskt drabbats för att få en tankeställare. Felet är när vi skärmar av och går förbi den hemlösa, blundar för medias bilder utan att en endaste gång faktiskt tänka tanken att människan på bilden, i ett avlägset, långt borta land, är en människa precis som du och jag.

En ensam person, jag, kan inte förändra världen, det inser jag. Om jag slutar att blunda och börjar känna för varje bild media överöser mig med, för varje orättvisa jag går förbi, kommer jag att gå under. Jag vet att jag inte kan rädda alla barn som svälter, alla offer för krig och naturkatastrofer och jag kan inte ensam hindra klimatförändringen. Men jag kan börja med mig själv.

Jag kan fortsätta att varje dag komma ihåg vilken gåva min familj är, hur skört livet är och hur snabbt det kan förändras. Gör jag det, kanske jag blir en liten aning bättre mamma, sambo, dotter, syster, vän, kollega, medmänniska.

Jag kan fortsätta att ge lite av mitt överflöd och inte bara till insamlingar som gagnar mig själv och mina närmaste om olyckan skulle vara framme.

Jag kan sluta blunda en liten stund varje dag.

lördag 15 november 2008

Strandlekar


Jag har nog sagt det ett antal förut, men jag måste säga det igen. När Ilona på Skaparlusten plockar ihop ett kit, varesig det är ett DT-kit eller ett månadskit, så kan det inte bli annat än bra!

Så här mitt i november, när det är som deppigast väder ute och decembers julljus inte börjat lysa upp här hemma så var det lite extra roligt att scrappa just de här bilderna. Bilder från en av de tio riktigt varma dagar vi hade i somras.


Ni ser väl den fina rubriken?
Den har jag inte skurit ut för hand utan äntligen använt min nya leksak för att få fram. Leksaken heter Gazelle och inhandlades redan i början av sommaren, leverardes i september, kopplades ihop med datorn i oktober och och nu... äntligen.

Men den som väntar på något gott... Och väntat har jag, och gott var det, för jag tror jag håller på att bli käääär. Jag kanske ska passa på att berätta varför jag är kär? Jag menar, att maskinen skär ut en rubrik är ju inget oväntat, det gjorde Craft Robon med, vad som skiljer denna är att programvaran är så lätt att använda! Jag var till exempel ganska säker på att jag skulle få leta ihjäl mig efter funktionen som sätter ihop bokstäver till ett enda ord, som i denna rubrik, men se, det var riktigt plättlätt - flytta bokstäverna dit jag ville ha dem, markera och klicka på en ikon och visp så satt de ihop!

Men sedan ska jag inte sticka under stol med att jag inte lyckades koppla in den själv utan behövde få hjälp... fast det är en heeelt annan historia.

onsdag 12 november 2008

Sommarblommor


Oktober månads kit från Jommas innehöll papper med hallowentema som jag berättade i mitt förra inlägg. Det är ett svårt tema för en som inte firat halloween sedan före världskriget eller så. Så lite som jag bryr mig om denna högtid nu, så mycket älskade jag den då… när jag var ung och vacker och singel. Nu är jag bara och. Och vacker var jag aldrig direkt…

Men detta var nu en lång utvikning från ämnet.

Det roliga med dt-kit är att de ställer stora krav på kreativiteten. Man får scrappa sådant som man aldrig skulle våga sig på att köpa själv. Man får scrappa teman man inte har foton till. Man blir helt enkelt utmanad, och för mig är det utmaningen som gör att när jag väl är färdig faktiskt känner mig dubbelt så nöjd som jag hade varit i vanliga fall. I det här fallet får jag nog ärligt erkänna att själva pappren inte var någon utmaning, de är sååå vackra och inspirerande, även om färgerna inte just är mina.

Den största utmaningen var dekorationerna Bodil hade lagt i kitet. Trots att de var så underbart vackra och häftiga och inspirerande på alla sätt och vis kunde jag bara inte få ihop dem med fotona och papprena. Så jag fuskade. De fick ligga kvar på bordet och vänta på att bli ett grattiskort så småningom. Istället lade jag till egna dekorationer. Men det betyder ju att jag snart kommer med fler alster från detta superfina kit…

lördag 8 november 2008

Tre loer på raken och lite småprat

För tvår veckor sedan var det scrappträff hos ”Jozebelle”. Jag som den långsammaste scrapparen i världen hann med tre hela layouter, förutom att tjata hål i huvudet på de närvarande. Två av de loerna ser du nedan, den tredje hittar du i novemberupplagan av Allt om Scrap. Den är väl värd att leta upp då den inte bara är ovanlig för att den var så snabbscrappad, den innehåller dessutom en bild på mig själv, något som är än mer ovanligt.



Den här layouten är inte heller riktigt vanlig för att vara gjord av mig, ovanliga färger och ovanligt arrangemang. Jag vet fortfarande inte om jag ska tycka om den eller inte.

Den här layouten är en hybrid som du säkert ser. Det digitala materialet är från Kay Millers ”Little meramaid” kit. Jag har skrivit ut den cirkelformade dekorationen två gånger, i två delar. Först gjorde jag det på bakgrunden och då bara texten, tillsammans med fotot och bakgrundspappret, därefter som en separat dekoration på ett eget papper. Den klippte jag sedan ut och klistrade fast på 3d-kuddar. Bilden på lilla sjöjungfrun, fisken och tagen kommer också från kitet.

Kay Millers kit är fyllda av vackra ritade dekorationer som går att skriva ut och använda i oändlighet. Isabel brukar sitta i mitt knä framför min dator och välja ut de dekorationer hon vill ha, jag arrangerar dem på ett A-4 i Photoshop efter hennes instruktioner, naturligtvis, förminskar till den storlek hon vill ha dem i och skriver ut åt henne. Sedan kan hon sitta i timmar och pyssla – klippa ut och klistra fast. De kiten är en investering som verkligen har betalat sig hos oss. Dessutom är jag också barnsligt förtjust i Kay Millers underbara dekorationer.


Den här layouten är gjord från Jommas senaste kit. Ett kit fyllt med underbara papper från bland annat Prima. Trots att vi egentligen inte firar så mycket Halloween så blev jag genast inspirerad när jag såg papprena den här gången.

Det roliga med dessa papper ät att jag faktiskt mailväxlar med Doris Castle som ritat dem. Faktum är att jag fick dem i digital version genom mitt Prima uppdrag långt innan de gick i tryck. Eftersom Doris från början skapade digitalt material för Prima bad hon oss ”Flower girls” att scrappa pappren för sommar CHA. Jag laddade ner filerna då men mitt i sommaren var det mycket svårare att hitta Halloweeninspiration än vad det var nu när helgen just passerat.

söndag 26 oktober 2008

En megahemlis

Igår var jag på scrapträff, och scrappade TRE layouter! Tre på en dag, inte illa va? Jag som i vanliga fall är snigelscrappare.

Men idag har jag inte ens haft tid att tänka på dem för jag ruvar på en grym hemlis, och hemlisen måste bli klar innan onsdag... så håll i er nu, glöm inte att titta in så ni inte missar något häftigt.

lördag 25 oktober 2008

Loppet

Samtal på morgonkvisten.
Isabel kommer in iförd sina Kitty sockeplast som är två storlekar för små.
- Mamma, de här kan vi ta till loppet för de är för små.
- Loppet?
- Ja, det hänger en lapp där nere och pappa säger att man kan ta dit saker.
- Jaha, ja det kan vi, vi kan ta dit en massa saker du vuxit ur, som dina skridskor till exempel.
- Ja! Jag behöver nya för de är för små och nu har jag lärt mig att åka.

(Hon vägrade åka i vintras, för hon hävdade bestämt att hon inte kunde åka. Vi har inte åkt skridskor sedan dess.)

onsdag 22 oktober 2008

Idag är en stor dag!

Min dotter har skrivit sitt första kärleksbrev, bett sin bästa väninna överlämna den och sett kärleken riva den i bitar.

Hon var lika lycklig för det!

torsdag 16 oktober 2008

Tankar från ett pendeltåg

Jag sitter på pendeltåget, på väg till jobbet. Det är fortfarande mörkt utanför men en liten strimma av ljus kan anas. Kanske är det bara gatlyktorna? Eller morgonen som randas? Jag upphör aldrig att förundras över hur denna stad, eller kanske snarare region, alltid är vaken. Sent på natten eller tidigt på morgonen spelar ingen roll, människor är alltid på väg någonstans. Pigga och vakna. Detta är märkligt för en kvinna uppvuxen i en stad som punktligt varje vardagskväll blev öde efter kl 18.00. Inte bara butikerna stängde utan själva staden!

Mitt emot mig på tåget, som idag är den äldsta varianten med slitna men mjuka blåa plyschsoffor, sitter en man som redan, trots den tidiga timmen, rökt så många cigarretter att jag känner mig som en passiv rökare och får en hostattack. Hostan beror säkerligen på mer än hans inpyrda rökdoft, kanske den där förkylningen som inte riktigt kan bestämma sig för om den ska komma eller gå.

Mina morgnar på tåget brukar faktiskt vara ganska trevliga. Jag har min ständiga följeslagare med, Acer, tillsammans sitter vi och läser mail och tar den första titten i forumen. AOS-forumet, mitt hem på nätet, som verkligen är mitt, och så det nya forumet för projektet jag håller på med. Ett spännande och stort projekt utifrån en gammal dröm jag haft länge. Tydligen har den drömmen inte varit så hemlig som jag trodde för åtminstone en av medlemmarna påpekade igår att hon känt till den i nästan ett år. Inte trodde jag att jag var så genomskinlig. Fast det är klart, hon fick veta den i förtroende. Ett förtroende hon behållit för sig själv. Heder åt henne!

Idag kan jag inte ta min lilla forum- och mailrunda för min lilla grunka, den där som jag kopplar upp mig med på nätet, har ramlat ur väskan och blivit kvar hemma. Det är egentligen konstigt hur strukturerad och logisk jag kan vara i ena stunden för att i nästa vara väldens slarvmaja.

Men det gör kanske inte så mycket. Ibland är det ganska skönt att ha tid att även strukturera sina tankar. En lyx jag inte haft de senaste dagarna för livet, speciellt den del som försiggår på nätet, har de senaste dagarna gått i 180. Tid för reflektion har inte funnits, istället har jag haft fullt upp med att hinna med i både händelserna och de idéer som ramlat ut ur alla inblandades kloka huvuden. Vägen på resan till det stora projektets mål har varit guppig de senaste dagarna. En virvelvind har blåst genom livet och mitt förtroende för människor har än en gång satts på prov. Sådana prov har jag genomgått många, speciellt i mitt tidigare liv, den jag levde i småstad som singelflicka, för att inte tala om då jag arbetade på mitt förra jobb. Ändå hade jag lyckats glömma hälften av mitt motto – ”tro det bästa om alla men var beredd på motsatsen”.

Nå väl, de guppiga och gropiga vägarna brukar oftast leda fram till större och bättre vägar, en del till fyrfiliga motorvägar, och de som inte leder fram till bättre vägar tar oftast slut av sig själva. I det här fallet är jag nu ganska övertygad om att vi snart är inne på en riktig Autobahn av tysk standard. De människor som valt att ställa upp på mig och tro på min dröm är människor jag är stolt och glad över att kunna räkna som vänner. De är kreativa och engagerade och tillsammans vet jag att målet vi kommer nå, vida överstiger de drömmar jag hade från början, de drömmar som vissa tror sig kunna stjäla ifrån mig och göra till sina egna.

Nu börjar jag se målet och snart… mycket snart kommer ni också att få göra det!

Men jag måste ändå erkänna, kanske mest för att jag är så förundrad, att jag aldrig någonsin kommer att upphöra förvånas över den mänskliga naturen och de tankar och idéer människors hjärnan producerar. Det finns människor av alla de slag och sanningen är den att det är mycket få som har en realistisk självbild. Det finns människor som gladeligen stjäl en annan människas idé och sedan hävdar att den är fri att stjäla på grund av att den inte är unik samtidigt som de hävdar att deras egna idéer som bygger på allmänt vedertagna företeelser i vårt avlånga land, är unika och tillhör dem, de är därför inte fria att stjälas. Nu är jag inte den person som lider brist på idéer, både stora och små. Jag är inte intresserad av att ta någon annans idé, men om enkla saker, så som Halloween och farsdag är en nu levande, namngiven människas idé så kommer jag nog också gladeligen bli en simpel tjuv.

Nu vet jag ju att det sällan räcker att få en idé. Ska den betyda något måste den genomföras. Hur många gånger har vi inte suttit i glada vänners lag och efter några vinare löst problem stora som global uppvärmning och fattigdom. Men vad har våra idéer lett till? Ingen förbättring som jag kan se. Nej, en idé räcker inte, den måste genomföras och i det här fallet är idén bara ett sandkorn i botten på ett hav. Själva havet består av de människor som är villiga att tro på idén och beredda att engagera sig, förverkliga den och faktiskt skapa något unikt. Lika unikt som idén i sig är och som vi själva är.

Mitt tåg har nu kommit till Älvsjö. Det är dags att samla ihop tankarna och leda dem i fållan det står jobb på. Idag är en ny dag, med spännande utmaningar, trevliga människor och uppgifter att bita tag i.

Nästa Årstaberg.

Dags att avsluta och gå den gryende dagen till mötes.

onsdag 8 oktober 2008

Kalas i gamla stan

Igår kväll bjöd min nya arbetsgivare, den som hyr ut mig till det företag som jag trivs så bra hos, på föreläsning med Tina Thörner, god mat och vin. Kalaset gick av stapeln i Gamla stan på fin lokal, ja i alla fall tycker en lantis som jag det, och jag kände mig lite bortskämd. Den här typen av arrangemang är inget som min gamla arbetsgivare någonsin bjudit på.

Tina är en helt vanlig kvinna på 42 år, en av världens bästa kartläsare i rallysammanhang och dessutom med en helt fantastisk utstrålning. Hon pratade om att hitta sitt inre driv. Jag gillade föreläsningen men kanske mest den biten som handlade om hennes liv och erfarenheter. Resten, motivationspratet, kändes inte riktigt aktuellt för mig just nu, men det har inget att göra med att det hon sa var dumt eller irrelevant på något sätt utan snarare vart jag befinner mig i livet just nu.

En trevlig bit av kvällen var att få träffa andra konsulter. De arbetar alla med kommunikation av något slag och alla i olika företag. Mycket intressant att höra om deras erfarenheter. På det hela taget var det en mycket trevlig kväll, kanske just vad jag behövde, i alla falla för stunden.

måndag 6 oktober 2008

Att skapa är terapi

När det händer saker i livet som man helst skulle vilja slippa vara med om så finns det ingen bättre terapi än att skapa. Det är nog ingen nyhet, jag tror att många har upptäckt det. I helgen insåg jag hur sant det är.

Vi åkte till stugan och medan min kära sambo jobbade och slet i stugan med att spackla och måla satt jag och Isabel i husvagnen och skapade. Precis som det ska vara eller? Två layouter blev det för min del, båda med material från det där fantastiska kitet jag fått av goa Ilona på Skaparlusten.




Det som inte är med i kitet på den här lon är primablommorna,
fjärilsbraden, bandet, spetsen och ovalen för anteckningen,
men nästan allt det där kan du hitta i Skaparlustens butik för
det mesta är köpt där eller har ingått i ett annat kit.


På den här layouten har jag bara lagt dit det stämplade
motivet som jag färglagt med Promarkers. För er som inte vet
finns även de på Skaparlusten, i precis alla färger skulle jag tro.
Chipboardblommorna ingår i kitet och dem har jag färgat först med
Color Box fluid chalks i en mörkrosa ton och sedan med
Color Box Bronze Pigment pad.

Stugan förresten. Det är riktigt kul att se förvandlingen nu. Golvet i rummet som en gång var kök är utbytt till ett fint gammaldags klickgolv, platsen för kaminen är kaklad med blekbeige kakel som också ser lite gammalt och nött ut, och bakom den kommande kaminen är det en vägg med tegelimitation. De övriga väggarna är också utbytta till nya gipsskivor och vi valde tapeter i helgen. Tim har målat alla lister och fönsterkarmar i gråblått, ton i ton med tapetens mönster. En säng/dagbädd/bäddsoffa och en garderob från IKEA finns på plats. Garderoben ska göras om lite så att det passar den gamla stil vi försöker få och det saknas några möbler samt kaminen förstås men nu börjar jag kunna se det hela framför mig och framför allt, planera det roligaste, nämligen textilier och möbler. Det kommer nog att bli riktigt snyggt tror jag. Det enda som grämer mig lite är att jag inte fotograferat hela processen, det hade varit ett roligt bildcollage. Kanske gjorde jag inte det för att det i början inte alls såg ut som om det någonsin skulle bli ordning i det rummet… eller i stugan över huvudtaget. Jag trodde nog att vi skulle behöva riva hela allt.

Nu är det bara köket kvar… och verandan… och uthuset… och trädgården… och lekstugan…

Och sedan kan vi faktiskt börja bo där!

fredag 3 oktober 2008

Raindrops

Oh regniga natt
Aldrig mera kan livet bli glatt
För jag har mist min dröm….
…och sorgen känns tung...
...Vägen syns mig så lång
Som en smal tröstlös gång…

tisdag 30 september 2008

Svampen



Det känns nästan lite tjatigt att skriva att jag fick ett underbart kit av Ilona på Skaparlusten för jag får alltid underbara kit av Ilona. När jag hämtar paketet på posten är jag nästan rädd för att öppna det för jag vet att jag kommer vilja scrappa omedelbums, vilket jag sällan kan just då.

Den här gången fick vi alla samma kit i teamet och det ska bli så kul att se vad de andra gör med det. För min egen del kan jag bara säga, återigen, att jag inte kunnat välja bättre material själv, för så perfekt stämmer det som fanns i kitet med min egen smak.

Den här layouten har jag kompletterat med några småsaker, en liten kristall swirl, några pappersblommor även om de flesta var med i kitet och en filtblomma. Allt ifrån Prima, något som passade extra bra eftersom det mesta i kitet vi fick var just från Prima (behöver jag säga att det är mitt favoritmärke?).

Utöver detta hittade jag stjärntråd på Rusta, som jag bara var tvungen att ha och genast prova. Dessutom har jag gjort egna biljetter, som jag tycker är en liten rolig detalj. Layouten handlar om min fyrtioårsdag, som vi firade med mina föräldrar i Örebro. Eftersom jag var sent ute med att boka restaurang fick det bli Svampen som visade sig vara det perfekta valet. Vi hade aldrig varit där tidigare så det kändes lite annorlunda och nytt att äta sådär högt över marken. På vägen ut tog vi ett gäng informationsfoldrar och i ett av dem fanns en minibild på de första hissbiljetterna som såldes ungefär tio år innan jag föddes, när Svampen invigdes. Biljetterna i foldern fotade jag av och printade ut. Resultatet blev just sådär gammalt och slitet som jag ville ha det.