lördag 28 mars 2015

Dagens bild - Förväntan


Nej, jag är inte lika fanatiskt galen i påskpynt som i julpynt. Faktum är att jag är precis raka motsatsen inför påsken. Den fyller mig sällan med förväntan på samma vis som julen och kanske är det just därför jag inte heller är galen i att göra påskfint. Eller så är det för att jag varken tycker om påskris eller fjädrar? Eller kanske beror frånvaron av förväntan på att våra påsktraditioner är långt ifrån lika tydliga som jultraditioner. Hur har du det med traditionerna vid påsk? Är det en stor helg hos dig eller är det bara en bra anledning att få några extra dagar ledigt att börja göra fint i trädgården?

Dagens ord... Ja ni har kanske märkt att jag haft det några gånger. Jag lovar inte att det kommer bli en vana, jag känner mig själv alldeles för väl för att kunna göra det, men så länge det känns rätt kommer dagen att sammanfattas i både bild och ett ord.

Dagens ord är förväntan.
Idag är faktiskt huset fyllt av förväntan. Min kära dotter ska åka på bio med sin bästis. En planering som pågått sedan mitten av veckan och nu när det börjar dra ihop sig är hon fylld av förväntan. De får nämligen gå på bio själva på Heron City. För er som är lantisar (skriver det med viss avund) kan jag berätta att det är ett ganska stort komplex som inte bara innehåller ett drygt tiotal biosalonger utan dessutom ett antal butiker och smabbmatsrestauranger. Lycka för så små liv att få gå på bio där själva. Mindre lycka för hönsmamman som blir nervös av blotta tanken.

Jag är också lite förväntansfull. Idag hoppas jag att sambon kan skruva ihop planken vi hade med oss från landet som ska bli en ny bordsskiva till mitt gamla symaskinsbord. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att se ut. Du lär bli den första att se det.

Fotot ovan är denna gång tagen med min systemkamera, en Canon EOS 550D och ett Sigmaobjektiv 17-50 mm, f 2:8. Ett prisvärt och hyfsat rättigenom ljusstarkt zoomobjektiv. Redigerat i Photoshop med ett filter från Nik.




fredag 27 mars 2015

Dagens bild - lågvatten



Ingen kan anklaga mig för att ha gröna fingrar.

Det har faktiskt gått så långt att jag inte längre köper gröna krukväxter. Jag vet att ingen överlever hos mig ändå. Möjligtvis orkidéerna medan de blommar och penséerna på balkongen. Men de är ju inte bara gröna å andra sidan. Dessutom har penseernas överlevnad mycket litet att göra med mig, desto mer med moder natur som får sköta dem vare sig hon vill eller inte.

Under en period bestämde jag mig för att bara blommor som överlever min behandling, det vill säga sporadisk bevattning, stekande sol eller mörkaste skugga, skulle få vara kvar, de fick helt enkelt anpassa sig till mig precis som de gjort genom evolutionen. Jag menar, hur svårt kan det vara?

Följden blev att blommorna vägrade följa överenskommelsen. De vann helt enkelt. Visserligen en ynklig vinst eftersom alla dog och ingen av dem fick vara kvar, men ändå. De vann.

När man är sådär handikappad när det gäller gröna växter är det himla tur att det faktiskt finns ganska hyfsat okej plastblommor och framför allt så mycket annat som är vackert. Som till exempel de här söta små krokusarna jag köpte i veckan på Åhéns. Till min stora förvåning och för ovanlighetens skull var de dessutom prismärkta helt rätt när jag kom till kassan med dem.

Dagens ord är faktiskt lågvatten. Ni får själva fundera på vad det innebär.


torsdag 26 mars 2015

Frigolit - DIY


Jag var extremt sugen på att måla mer. Och på att testa på ännu mer decopage. Så jag köpte helt enkelt små frigolithjärtan, stora hjärtan och en fågel på Panduro.
Värmeljushållaren är ännu ett försök av mig i lera. Jag blev inte helt nöjd med den här blomman heller.


Från början såg de inte mycket ut för världen och jag kände mig smått löjlig som satt med de små vita, fjäderlätta hjärtanen.


Med lite Annie Sloan Chalk paint så blev hjärtanen ganska fina till slut. Jag använde färgerna svart, grått och vitt. Lite slippapper och så ljus vax för att det hela ska fastna. Det var inte speciellt svårt och inte heller tog det någon större tid.

Blomman bakom stenar... förlåt, frigoliten, har jag gjort i lufttorkande lera. Inte det mest lyckade försöket men det får stå där så länge.



Det stora hjärtat fick en söt liten bild på sig som passade perfekt ihop med det gråa.


Jag lyckades bryta av både en bit av fågelns näbb och hela stjärten men det bidrog faktiskt bara till att det ser ännu mer ut som en stenfigur som fått stå ut med en del väder och vind.


Det fina med frigolit är att det är så lätt, det skaver inte sönder underlaget och skulle man tappa det så slår det inte hål i golvet. Helt perfekt för mig med andra ord.


Man får dock vara väldigt lätt på handen när man slipar så att man inte slipar fram frigolitens struktur av prickar. Den är inte speciellt vacker.


onsdag 25 mars 2015

Dagens bild - värme


Det blir ingen tur till landet till helgen men väl till påsk. Då ska det påskpyntas, hallen ska bli klar och jag tror faktiskt jag ska börja måla möbler. Jag tänker att det är dags att dra igång de små projekten som snabbt blir klara så att vi hinner vara ute i trädgården och fixa där när vädret är vackert. Det innebär förstås att köket får vänta ytterligare en tid, men den lär ju finnas kvar i befintligt skick antar jag. 

Vem vet, kanske jag drar en vinstlott och får råd att ta in en hantverkare för hela jobbet?

Drömmar är som bekant gratis.


Under tiden får denna bild vara dagens bild, tagen med mobilen, behandlad med Instagram.

Orden är harmoni, värme och välbefinnande. Känns som jag behöver en stor dos av alla tre. 

tisdag 24 mars 2015

Dagens bild - på min vedspis


Jag var på ett speciellt ställe för några år sedan. Det var strålande solsken och annalkande vår. Det var faktiskt ganska exakt tre år sedan. Det var ett ganska fint ställe detta, en slags mottagning. Fräscha stora orkidéer i receptionen, trevliga människor och tända ljus. Ljusen är en av de saker jag kommer ihåg från det här stället, jag vet att jag tänkte att det var så stämningsfullt att de var tända trots att det var så ljust både inne och ute. Sedan dess tänder jag ljus även när solen skiner. Som i lördags i stugan. Solsken utanför men på vår vedspis brann ljusen. Mysigt.

Den söta ljusstaken fyndade jag i vår egen "walk in kylskåp". När vi flyttade in i huset i somras hittade jag ljusstaken, nedfläckad med stearin och med röda ljusstumpar i. Jag slängde upp den på hyllan överst i skafferiet med avsikt att slänga den. Den blev inte bortslängd men när jag råkade titta upp i helgen insåg jag att den faktiskt är ganska söt och skulle kunna bli riktigt fin om jag bara gjorde rent den och bytte ut de fula ljusen.


måndag 23 mars 2015

Dagens bild - gammalt är vackert


Hm... mja... det blir väl kanske inte ett foto om dagen. Jag tänker inte skylla ifrån mig men hittills har det helt och hållet berott på tekniken. I min enfald trodde jag att det skulle gå att blogga mobilt från telefonen men appen jag laddade ned klarar inte av att jag infogar en bild i mitt inlägg. Ganska meningslöst att bildblogga då.

Bilden ovan...
Ja den har en historia också.
Vi var på landet i helgen och jag hann inte bara måla om hallen på övervåningen utan också utforska våra uthus. Gubben kallar det ena huset för ladan vilket låter fantastisk storslaget men ska tas med en nypa salt. I vilket fall som helst hittade jag diverse skatter i ladan. Allt ifrån gamla fönster, dörrar till takpannor. Tror att gubben var ganska lättad över att jag bara beslutade att släpa hem två gamla fönster, två takpannor och några mindre tegelstenar.

Som ni säkert märkt älskar jag det som är gammalt och nött. Jag lägger faktiskt ganska mycket tid på att få nya saker att se gamla ut, men de kan förstås aldrig komma i närheten av denna skönhet – helt äkta krackelerad färg, äkta rost, äkta smuts. Kan det bli vackrare? Inte för mig. Jag älskar att se på detta och veta att det blivit så här efter år av väder och vind och att det en gång var lika nytt och felfritt som de som idag säljs i affären. Kan ni tänka er vad detta fönster sett genom alla dessa år?

fredag 20 mars 2015

Solförmörkelse



Dagens bild - pic of the day


Igår blev det ingen bild. Vi arrangerade en heldagskonferens på jobbet och jag åkte hemifrån klockan 6 och var hemma igen klockan 22. Inte en sekund ledigt dessemellan. Det blev en lång men givande dag och allt klaffade perfekt. Talarna levererade, maten var god, lokalerna trevliga och tekniken fungerade. Kändes jätteskönt att lägga sig efter en sådan dag.

Bilden är tagen i förra veckan när jag unnade mig en bukett ranunkler. När jag ser på de blommorna blir jag helt förundrad över hur magiskt, perfekt och helt vidunderligt intrikat naturen kan vara. Jag förstår att människor tror på något övernaturligt, för vem, vilken människa skulle kunna uppfinna något som ens avlägset är så perfekt och invecklat som en ranunkel. Jag kan varmt rekommendera alla att köpa en bukett, sätta sig ner och bara iaktta dess fulländade perfektion, de tillsynes oändliga lagren av tunnaste och sköraste kronblad man kan tänka sig, perfekt veckade och rundade för att passa blomman.

Denna bild är tagen med min Sony Xperia Z3. Redigerad med Instagram.

onsdag 18 mars 2015

Dagens bild - Pic of the day

No worlds, just a photo. Every day, from today.
Lets see how long I can keep it up?



Love these colors. Wich are your favourites?

lördag 14 mars 2015

Ett litet rådjur i papier maché med Annie Sloan


Jag fick det här söta rådjuret i julklapp. Den är gjord i papier mache och säljs av Panduro. Jag hade sett den i butiken dagarna innan jul och genast förälskat mig. Isabel hade varit med och kunde rapportera till pappan vad mamman verkligen önskade sig. Istället för värmefilten och allt annat han hade planerat att handla till mig på Kjell och CO.


Ursprungligen såg rådjuret ut sådär och faktiskt tyckte jag den var jättefin utan dekoration också.


Men jag kunde självklart inte låta bli att gå lös på den med lite Annie Sloan Chalk Paint i flera nyanser, lite sandpapper, decopage och slutligen ljus och mörk vax.

Resultatet blev faktiskt precis exakt som jag föreställt mig. På håll ser rådjuret ut att kunna vara gjort i keramik och åldrats med behag efter många somrar i trädgården.


De båda sidorna av rådjuret blev inte precis exakt lika. Det blir det inte när man gör saker för hand och jag hade faktiskt inte ens önskat det.



Detta är andra gången jag testar decopage. Måste erkänna att det är en aning... adictive. Har väldigt svårt att låta bli att sätta på en fin liten ros på det jag gör. och det fina är att även om jag satte på rosen sist, efter att jag slipat och "shabbat" till rådjuret så lyser det igenom själva dekorationen.


Denna sida av rådjuret har, som ni ser, blivit utsatt för mer väder och vind under åren :)




Och så här ser det ut hemma hos mig där den just nu pryder mitt gamla symaskinsbord. Men det är just nu för saker har en tendens att flytta runt hemma hos mig. Ganska snabbt och ofta ibland.