fredag 9 februari 2018

Fler sidor i fotoboken 2017


Det har blivit ett antal uppslag till fotoboken och nu är det inte många sidor kvar. Dock har arbetet stått stilla större delen av det nya året då jag haft annat att göra.



Katterna får givetvis ett eget litet kapitel i boken. Alma är en kattunge fortfarande och så tacksam att fotografera. Det skulle säkert gå att fylla en hel bok med bara bilder på henne.


Jag försöker att få lite liv i sidorna och inte föra allt i samma stil även om jag tycker det är svårt. Efter så många år av skapande har jag nog kört in i ett spår som är svårt att avvika ifrån.




Det här fotot på Isabel och Alma är säkert en av favoriterna. Svarta tavlan i bakgrunder är perfekt för porträttfoton.Det här skulle kunnat vara ett studiofoto. Däremot är jag inte förtjust i svart som bakgrund på layouter, det gör att skuggor inte syns vilket i sin tör gör dekorationerna plattare.


Jag skulle önska att jag tagit fler foton i julas, men tiden försvann med att se till att alla var mätta, nöjda och glada. Men framför allt gick tiden åt för att umgås med dem jag älskar mest.

Det här uppslaget har jag gjort med material som till merparten är egen design. Det är ett litet minikit som snart kommer finnas att hämta gratis via bloggen eller min fb-sida: https://www.facebook.com/scrapbymoma/


tisdag 6 februari 2018

Nu har turen kommit till skolsalen - Spännpapp, tapeter och masonit

Vi fortsätter att renovera också. Vi bygger inte bara nytt. Eller så skulle man kunna säga att på sommaren bygger vi nytt och på vintern renoverar vi. Denna vinter har vi legat på latsidan en del. Det beror dock bara delvis på att vi är lata. Delvis beror det på att det inte alltid är helt enkelt att renovera ens ett ytskikt i ett hus byggt 1860.

I den gamla skolsalen har vi ett relativt nytt och fräscht laminatgolv som ska få ligga kvar. Vi har en bröstpanel som säkert är lika gammal som skolan och målad med hundra lager färg som flagar. Det ska bara målas i en ljusare kulör och kompletteras med golvlist på ett ställe. So far so good. En herrans massa jobb med att slipa, tvätta och måla två gånger, men inte någon hjärnkirurgi direkt.

En gammal bild på salen. Numera har vi bytt ut fåtöljerna till en tresittsoffa med scheslong.
 Sedan kommer vi till väggarna. De flesta menar att tapeten, som går i mörkblått med någon typ av medaljonger i en färg som skiftar beroende på hur ljuset faller, är vacker. Annorlunda, fin... "den behöver ni inte byta" heter det. Problemet är att jag inte gillar blått, inte den mörkblåa. Jag gillar inte de optiska illusionerna mönstret skapar. Jag gillar inte hur den mörka färgen stjäl allt ljus i hörnen. Ett ljust rum blir med dem mörkt, murrigt. Året om.



Men det är också här som problemen börjar. Vid väggen. Om jag förstått det hela rätt så har vi ett hus byggt av liggande timmer. Detta timmer är förmodligen lerklinat som isolering. Det är helt ok och normalt för 1800-talets byggnadskonst. Sedan är det oklart vad som sitter på timmerväggarna som ger en slät yta att fästa en tapet på. Det är inte gips, så det kan vi utesluta direkt. Det kan vara masonit, tretex eller rent av papp. Det kan vara så att väggarna är pappspända. En gammal metod för att få släta väggar, som jag avser att använda mig av i lärarinnans rum.

Att pappspänaa en vägg är i sig inget problem, inte heller att klä den med masonit eller annat liknande. Men med åren har pappen eller masoniten blivit lite lös, och ett par av de släta ytorna har börjat bukta inåt. Det är förmodligen inte helt onomalt heller att det sker med åren, huset har ju trots allt stått här i 170 år snart. Men det ger oss en del huvudbry. Vad gör vi med väggen som buktar inåt? Struntar i det och tapetserar om och stör oss på det i år framöver? River ner allt och... ja då är det ju kanske lika bra att sätta dit ny isolering och hur gör man det? Det är ett större jobb än någon av oss har lust och ork att göra just nu. Eller ska jag göra en kvick fix som är helt ovetenskaplig? Slå i några spikar så att den buktiga väggen håller sig mot timmerväggen och sedan lägga på spännpapp att tapetsera på? Eller ska vi ha hit en snickare som sätter upp renoveringsgips?

Inget av alternativen är klockrena. En del av dem kostar mer och andra mindre.

Men oh well, vad vore livet utan lite huvudbry? Just nu väntar vi på att snickaren ska höra av sig och säga sitt. Sedan fattar vi, läs mestadels jag, beslutet.


Att välja tapet är inte helt enkelt heller i vår familj. Vi vill gärna ha något tidstypiskt, och jag vill ha blommigt. I söndags lyckades vi faktiskt enas om denna. Låt gå för att jag fick göra en deal med Isabel för att hon skulle gå med på det, men ändå. Att enas om en blommig tapet var en bedrift. Vi har ju redan det i köket. Den här tapeten kommer från Boråstapeters Falsterbo 2 och heter Lilacs. Hela boken andas svensk kultur, lantligt, gammalt. Jag är ganska säker på att när den här tapeten sitter uppe, alla bröstpaneler är vitmålade, taket och murstocken likaså, nya taklister uppsatta och kristallkronorna hänger från vackra takrosetter så kommer rummet andas "dagen före skolavslutningen, fågelkvitter, bisurr, solsken och lätt sommarbris i de vita linnegardinerna"- hela året om.

Nästa huvudbry i denna renovering är taket som givetvis är spännpappat och i riktigt fint skick, bortsett från en knappt synlig spricka och den tråkiga färgen. Att måla om ett spännpappstak är tydligen inte så bara det heller vad jag förstått. Gör man fel kan man riskera att pappen slpper och börjar bukta sig den med. Eller att färgen lossar. Men efter att ha läst på lite och frågat några personer på Stuvbutiken så började jag måla. Med helt vanlig oljefärg. Jag valde alltså bort linoljefärg och även limfärg, som rekommenderas av byggnadsvårdare. När man har ett tak på ca 40 kvm kan man få vara lite bekväm tycker jag. Dessutom är det en inte helt föraktlig ekonomisk aspekt också. Vet ni vad linoljefärg kostar? Det vet jag.



I lördags och söndags hann jag måla halva taket, det är också ungefär så långt tre liter färg räckte. Än så länge ser det lovande ut. Pappen sitter kvar som det ska och färgen täcker bra. Tyvärr inte så bra att det inte ska behöva strykas en gång till. Och det är väl då jag ska börja oroa mig för att allt rasar ner.


söndag 4 februari 2018

Make-over av ett sminkbord

 

För några veckor sedan bestämde jag mig för att jag måste ha ett sminkbord. Man kan nog inte påstå att jag sminkar mig speciellt mycket, inte ens nu när jag faktiskt investerat i lite nytt smink och tar mig tid att ibland göra något som skulle kunna kallas för make up. Inte för att det har någon effekt direkt... Men hur som helst. Ett sminkbord behövde jag. Helst i samma stund jag tänkt tanken. Kanske inte för att sminka mig mest utan för att få måla den.

 

Några dagar efter att jag tänkt tanken dök det här söta sminkbordet upp på Blocket. Lagom litet för att både rymmas i min bil och i vårt sovrum, för att inte nämna min budget. Det var väl kanske inte lika romantiskt och gammaldags som jag hade hoppats på men priset var perfekt och jag slog till.



Jag visste också att det stod en gammal rokokostol ute i ladan som jag nog hade glömt bort, med lite tur, vilket jag tydligen hade denna dag, så var den inte allt för ranglig utan tillräckligt stadig för att inte ens jag ska behöva oroa mig för att ramla ner i en hög, förmodligen också tvärs igenom golvet ner till salen, givet husets ålder.



Stolen fick också sig en make-over, i samma nyanser som resten av mitt sovrum. Och eftersom den redan från början var utrustad med sniderier så behövde jag inte otåligt invänta leverans av dito från Ali.



Däremot var, som du såg på före-bilden, inte resten av sminkbordet utrustat med några extra krusiduller alls. Det var ganska gulligt tyckte jag, liksom less is more. Men som ni ju säkert vet vid det här laget tycker jag att lite lagom more is more, helt enkelt.



Jag älskar de här ornamenten som på Ali Express kallas onlays. De finns i mängder av olika former och storlekar. Jag beställde självklart flera och hade planerat att använda ett par med rosor, men eftersom de fortfarande är ute på sin långa färd på kamelrygg och roddbåt från Kina har de ännu inte dykt upp. Möjligtvis står de på Arlanda i väntan på att posten ska orka bemöda sig. Tålamod är inte min starka sida, så jag tog helt enkelt de första som anlände i min brevlåda.



Ornamenten är omålade i trä när de kommer så dessa har fått ett lager grundfärg, två lager svart färg och två lager brunt. Sedan har jag slipat fram det svarta så gott jag kunnat.



När jag nu hade ett så här fint sminkbord var jag också tvungen att hitta lämpliga förvaringsbyttor att ställa på det. Jag inser att det kanske blev lite overkill men just nu får det vara så här.



De här söta burkarna köpte jag för att ha hyacinter i på julbordet. De kommer i sex-pack från IKEA och är egentligen konservburkar med metallspänne och gummipackning. Jag tog bort allt det där och tänkte sätta tillbaka dem när jag målat klart men ganska snabbt insåg jag att glaslocken funkade perfekt utan alla de andra delarna.


Jag har faktiskt hällt över både ansiktskräm, handkräm och ögonkräm i burkarna. De här är bra mycket sötare än originalburkarna som också är fina enligt Isabel. Men helt klart betydligt modernare i sin stil. För att kunna hålla isär vilket som är vilket fick jag gräva fram mina gamla dies och stansa ut några söta etiketter.
Note to self: Stansa ut ett gäng att ha till burkarna i skafferiet. Varför har jag inte tänkt på det förrän nu?



Det var fantastiskt roligt med decopage insåg jag när jag började. Jag råkade dessutom använda en oljefärg som var liksom lite kladdig väldigt länge, det gav mig idén att sätta fast servetten medan det var lite kladdigt och det i sin tur gjorde att servetten skrynklade sig minimalt. Annars brukar den alltid lägga sig i veck eftersom det tunna pappret sväller lite när det blir fuktigt. Nu gäller det bara att komma ihåg denna smarta metod, den går säkert använda med vattenburna färger också, för oljefärgen slängde jag direkt. Jag hatar oljefärg!


torsdag 11 januari 2018

Fler sidor i fotoboken

I somras var vi på en kort kryssning till Tallin. Trots att vi bara var borta tre dagar knappt så blev det ganska många foton.

Jag har inte layoutat bilderna i tidsföljd utan mer som tema. Här har vi en sida med tjejernas bus, en del av bilderna har de tagit själva. Och så bilder på oss... eller snarare mest på mig. Det är kanske en gång om året någon lyckas få bild på mig som jag faktiskt kan stå ut med.. Här blev det dessutom inte mindre än TVÅ bilder.

På det här uppslaget fick alla bilder från havet vara med och som en avslutning en bild på oss när vi just satt oss på hop-on-hop-off-bussen.

På det sista uppslaget är det bilder från Tallin. Jag måste erkänna att ibland har jag svårt för att komma på vad jag ska skriva om bilderna numera. Jag märker också att när jag tittar i min fotobok är det sällan jag läser det jag skrivit, men å andra sidan är ju texten kanske inte till för mig utan för andra som bläddrar i boken.

Sista semesterveckan fick vi besök av mina föräldrar och Isabels kusin. Jag är lite fundersam hur den här layouten kommer funka i fotoboken. Vanligtvis skulle jag "draigt isär" bilderna så att det bildas en marginal i mitten. Eftersom jag planerar att göra en layflat-bok så hoppas jag att det här ska funka lika bra, kanske bättre. Men det återstår att se.

Eftersom jag i år har färre bilder än förra året så har jag mer plats i boken. Det är därför som flera av mina favoritfoton fått en helsida. Det är ganska häftigt att se ett lyckat foto på ett helt uppslag. Det är också just den här typen av bilder som sällan får vara med i mina album för jag vet att jag värderar bilder med människor på högre, samtidigt så tycker jag om att ta just den här typen av bilder, så varför ska de inte få vara med? Dessutom är det så att ju äldre min dotter blir, desto mer svårfångad är hon på bild. Så när mitt favoritfotoobjekt vägrar vara med måste jag hitta annat att fota.

Det här är sista uppslaget i fotoboken så här långt. När jag ser tillbaka på året som gått så förvånar det mig inte att jag faktiskt inte har några fler foton förrän när Alma kom till oss och därefter julen. Det känns som hösten, efter semestern, gick i en sådan fart att jag knappt hann med. Jag gick visserligen en keramikkurs, vi var hos mina föräldrar och i Ullared, vi firade min födelsedag och Tim var på kurs och i Makedonien flera gånger. Men inget av detta finns på bild. Det känns lite tråkigt och den känslan ska jag försöka ta med till 2018, jag måste hitta tillbaka till fotandet, till att dokumentera och att fånga vardagen också. Det är ju vår vardag, det som är livet, som jag älskar så! Så klart det ska finnas i mina årsalbum.

söndag 7 januari 2018

Jultårta


För första gången på länge bakade jag en tårta. Eftersom jag kände mig lite ringrostig och inte speciellt inspirerad valde jag ett säkert kort och gjorde en julklappstårta som hade stora likheter med en tårta jag gjorde för flera år sedan.


Trots likheterna var gästerna imponerade. Och dessutom var den riktigt god, även insidan var ett beprövat recept - Oreotårta från Lomelinos tårtor.

fredag 5 januari 2018

Creativity strikes


Sedan mitt senaste inlägg har jag gjort minst en sida om dagen till min fotobok för 2017. Det är knappt så jag tror det själv, för jag hade ju som sagt bestämt mig för att inte göra någon bok. Det betyder förstås inte att jag inte är glad. Sidan ovan är tänkt att vara högersida till den du ser nedan.


Denna sida har jag kanske redan visat. Det var en sida jag gjorde i början av 2017, innan jag tappade min inspiration och lust helt.

Den här är dagens alster. Större delen av tiden har Alma suttit framför skärmen och "hjälpt" mig. För dig som inte vet vad en Alma är så är det vår lilla kattunge på 6 månader. Då förstår du kanske vilken typ av hjälp hon hade att erbjuda. Uppslaget ovan är alltså en fortsättning på den med rubriken "Molkomsjön".


När jag nu började fundera på vad vi gjort under året insåg jag att jag faktiskt saknade några foton. Dessa hittade jag när jag gick igenom de minneskort som ligger spridda över mitt bord. Jag borde ha betydligt bättre ordning på dem men då vore jag inte jag kan man nog snabbt konstatera.

Fotona på uppslaget ovan hör ihop med två uppslag jag lyckades få till innan min stora kreativitetstorka, därav avsaknaden av plats, datum och text.

Den vänstra sidan av det här uppslaget gjorde jag ganska direkt efter skolavslutningen. Eftersom den blev ensam, utan någon vänstersida så fick jag improvisera lite och lägga till en av de foton som jag ursprungligen ratat.

Det här uppslaget är jag högst tveksam till. Den känns varken klar eller rätt. Kan hända att jag gör om den trots att det egentligen är emot mina principer. En sida jag inte är nöjd med är ju också en dokumentation.










onsdag 3 januari 2018

Keramikblommor och julklappar


Innan jul fick jag inspiration och skapade några keramikalster. Ett gäng med underlägg till koppar och glas på soffbordet. Undertill har jag satt fast filttassar så att de inte ska skrapa bordet.


Det här är samma modell av blommor jag visade tidigare. Tanken är att ha dem i trädgården på armeringsjärn. Den här glasyren som jag tycker är otroligt vacker är dessutom ganska svåranvänd och minsta skillnad i temperatur ger skillnad i resultatet. De två bortre blommorna är brända vid ett annat tillfälle än blomman närmast. Förutom att den är så känslig för temperaturskillnader rinner den också väldigt mycket. Ett av mina alster sitter fortfarande kvar på sättplattan. Glasyren är från Cebex och heter vit kristall.


Att jag älskar blommor är väl ingen större hemlighet. Här har jag arbetat vidare på samma blomform och gjort ljusfat av dem, tillsammans med blad som jag kavlat in från björnbärsbusken.




Här är samma blommor, modell mindre, lagom att ha i en vanlig blomkruka inomhus. Dessa fick min mamma i julklapp.

måndag 1 januari 2018

Ugnsform


Mina trevande försök med keramiken fortsätter. I julas fick faktiskt både mamma, svärmor och svägerska handgjorda julklappar som jag hoppas och tror att de uppskattade.

Ugnsformen på bilden är mitt första försök att göra något annat än mindre saker. Jag ville ha en form som är lagom för oss tre. För att vara första försöket med att faktiskt bygga något annat än blommor av det jag kavlat får jag säga att jag blev nöjd. Glasyren som jag fick chansa med avseende tjocklek blev också bra, kanske hade jag kunnat önska lite mer bruna skiftningar i det blåa, men i det stora hela blev det över förväntan.


Även om jag känner mig nöjd med just den här formen så är detta en hobby där varje liten sak jag gör är ett led i en lärprocess. Det svåra är att det finns så många fallgropar och risker i varje liten sak man gör. Först ska man forma leran, det är nog faktiskt det lättaste. Sedan ska det jag format torka utan att spricka eller att jag har sönder det. Innan det blir helt torrt ska eventuella justeringar göras - utan att den spröda leran går sönder.
När det torkat ska det skröjbrännas - utan att det spricker. Sedan ska det glaseras, utan att jag har sönder det och på ett sådant sätt att glasyren i nästa steg kan bli en fin, jämn och glansig yta på godset.
Slutligen ska det brännas igen, utan att det spricker, eller att glasyren rinner, eller lämnar fläckar eller bildar bubblor eller... Ja tusen saker kan gå fel och jag har inte minsta kontroll över det. Svårt men roligt.

lördag 30 december 2017

Fotobok trots allt


Så här på årets näst sista dag kom jag på att jag måste ta tag i årets fotobok. Någonstans hade jag faktiskt beslutat mig för att lägga ner den tanken och strunta i det, men när jag nu målade om vår TV-möbel och hittade 2016-års bok så blev jag sugen. Det är klart jag ska ha en fotobok för 2017 också, även om den kommer bli i tunnaste laget.


Fyra dubbelsidor fick jag ihop idag och än är jag nog inte klar för dagen.



Även om det inte är så vidare värst somriga bilder jag valt att skapa med så är det ändå en påminnelse om hur året har varit. Ett år som egentligen bara gått sin gilla gång, utan stora händelser, men med många bra dagar. Även fast det snöade den 24:e april.