lördag 24 januari 2015

Must have a planner

If you are even vaguely familiar to the scrapbooking world, by now you know that this year we al MUST have a planner. Without a planner, there is just no way we are going to be able to keep on scrapbooking… or heaven forbid… doing our project life pages.

When I saw these beautiful, super expensive, planners flood the market and everyone around me going crazy over them I actually did my very best to motivate why I would need one. I couldn’t figure out one single reason accept that this is yet another thing that the scrapbooking industry designed to make me spend a lot of money. On a rather useless thing at that to, cause I have not used a physical planner since 2001 when my boyfriend gave me a digital planner. Today I would be totally lost without Outlook. 

If I by chance would figure out a reason to go get a planner, and use it as it is meant to be used, I am sure my entire family would die laughing at me. But, this is of cause just me. Don’t misunderstand me, I am sure there are like hundrads of reasons to have a planner and for some people I´m sure they are the gift of God. And that is totally ok cause than you will keep sharing your pretty planners and I can keep trying figure out a reason for me to have one.


This is the size of the pockets. Slightly smaller than a two 4x3 inch pockets. 
But anyway…
As you see...
Eventually I did find a reason to get a planner. But I wasn’t prepared to pay some 300+ kronor for it, especially as I wouldn’t be using most of the stuff in it. Not even mentioning that the one I want wont be avaliable until like september 2018 here in Sweden. 

So instead, I went to one of my favorite stores, Claes Ohlsson and got myself a little binder that is supposed to be used for business cads. It has the perfect size of approximately 13x14 cm and it comes with a number of clear plastic pockets and a set of a-z dividers. All for 56 kronor. 


I used some PL-cards as deviders for each of the projects that I am documenting or working on. 
So what am I going to use my “planner” for then?
Well, as you might have noticed we are in the middle of refurbishing an old schoolhouse built in 1856 that we bought this summer. We do things like painting, wallpapering, putting in new floors and I paint a lot of furniture. Its so much fun! We love it, both me and my hubby. So far we have given two bedrooms a makeover and we are now working on a family room upstairs. You can see more about this under Vintage living.

So… looking at all these beautiful planners I realized I need a planner for our continuing work on the house. I need to save things like costs, colors, wallpaper samples, manufacturer and so on cause when we are in the store picking out a new color, it is good to know the exact hue of the ones we have already used. We want a color scheme that matches together regardless of which room we are doing. We also need to keep track of costs, we need to write down a budget for each room and we need to make shopping lists and plans.

This is why I made this little binder, it is small enough to fit in my hand bag and I costume made the lists we will need. So far, I am quite happy with it. 
One of the dividers, this one is for the "plans" section. 

One of the finnished projects, the bedroom. I dont use or own a lot of washi tape but this one is perfect for this project. 

This is one of the lists I costume made for the planner. This one is for the budget. Not that we are all that good at making and keeping one :)
In front of every type of list I placed a divider, they are slightly taller than the page it selfe.


onsdag 21 januari 2015

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Egentligen är det ganska konstigt att jag lyckas bli nöjd med det jag skapar, oavsett om det gäller en sida till mitt PL-album, ett skåp som ska målas eller ett rum som ska tapetseras. Det är nämligen ytterst sällan någonting ens ser ut i närheten av vad jag planerat och föreställt mig. Det kanske är en av mina bästa egenskaper - att jag på något sätt ändå oftast lyckas rädda situationen. Om det sedan handlar om att gilla läget eller att det faktiskt blir bra på riktigt... det vet jag inte.

Nu undrar ni förstås vad de här fantastiska stolarna kan ha med saken att göra. Jag tror att de kan vara från någonstans på 1800- talet och möjligtvis kan stilen heta nyrenässans? Men det kan lika väl vara helt och fullständigt skrattretande galet. I så fall får du gärna rädda mig och rätta mig.

Den vita färgen ser ut att vara original, men jag har nog nästan aldrig sett 1800-talsmöbler som varit vitmålade. Men jag är ju ingen direkt kännare.
 Ja just det... vad hade nu mina misslyckade projekt att göra med dessa stolar tro?

Jag fick stolarna i julklapp av mina föräldrar. De hade varit snälla och frågat mig ganska långt innan jul om jag ville ha dem och mejlat mig en bild. Självklart ville jag ha stolarna! Och de skulle självklart stå i det nya sovrummet. Men...

Saker blir inte alls som jag tänkt dem alltid. Faktiskt blir de nästan aldrig så. För trots att det vackra gula tyget mycket väl kunnat passa mot sovrummets nymålade, antikvita väggar, och trots att jag var fullständigt övertygad om att de skulle vara som gjorda för ena hörnet i sovrummet så hade jag jag helt fel.

När jag väl ställde in stolarna var de faktiskt inte det minsta rätt. Snarare helt fel. Gissa om jag blev besviken? Hela min omsorgsfullt uttänkta plan totalhavererade. Det var bara att tänka om. Tänka snabbt. Och flytta stolarna 4 meter till höger, utanför sovrummet.
Här i hallen blev de helt perfekt.

Eller ja... de KOMMER att bli helt perfekt när väggen bakom är målad, golvet upprivet och det (troligtvis) fina trägolvet under är slipat, betsat och vaxat, taket är målat och reparerat, snedväggen tapetserad och...

Oj... nu får jag nog lägga mig. Jag blev lite matt.

God natt.

torsdag 15 januari 2015

Finally Christmas Eve in my December Daily

And finally it was Christmas Eve.

In Sweden we celebrate Christmas Eve, the 24:th, more than the 25:th. This is the day family gets together, we eat the famous Swedish “Smörgåsbord”, or rather “julbord” and give each other gifts.

It was a beautiful day, cold and sunny. Inside we had candle lights and sparkling fires everywhere we could.   
As always, I kept this spread as simple as I could.  I used my own freebies and a couple of elements from Kaisercraft.

On the 25:th, it was only the three of us and we went for a drive on the countryside to take some photos. I got some great photos but I decided only to use the absolute best of them.

The day after, on the 26:th my parents came to se us with my brother and his family. During the night we had -25 degrees and it was rather cold inside when we woke up. Plus the hot water had frozen!

My hubby went in to town to get new plumbing and I had to do all the cooking and serving by myself. Which is partly the reason to me not having that many photos from this day.   

I love when the Gazelle works as it is meant. This is one of the cards I made wit it. The number is from my freebie kit that you will find links to on my fb-page. 

tisdag 13 januari 2015

Simply December Daily

 We spent our Christmas in Värmland, in our house.  We arrived at the 20:th and was meat by a beautiful wintery landscape. I took some photos that I really love and I didn’t want anything to take focus of them so these spreads are really simple.

I have always loved really big photos. They make such a statement on a page scrapbooking page, or as in this case, on a pl-spread. Love how this turned out.

My daughter don’t always like me being such a mamarazzi but she actually asked me to take Christmas photos of her. And she suggested that we should go out. I didn’t force the poor child to sit outside in the freezing winter. Just so you know!

I rarely take the time to sew on my cards but the machine was just beside me and I decided to do it for a change. It looks really nice so I should do it more often. I also sew a frame around the photo.
The deer was cut out from a free font with my Gazelle and the rest of the decorations are all part of my freebie kit that you can find the link to from my fb-page.   

This is the third page, and a really simple one again.


fredag 9 januari 2015

Bed room make over


Vi var inte riktigt nöjda med vårt sovrum i den gamla skolan. Att den skulle vara bland de första rummen ut som skulle målas om har jag nämnt tidigare. Jag har också visat en smygtitt på ett halvfärdigt rum, men nu är det dags att visa det helt färdiga rummet.

Vi valde att måla en bit ner på väggen med takfärgen. Resten av rummet har en nyans av Nordsjö Flourish som heter äggskal. Jag målade en tunn grön linje mellan de olika färgerna för att lyfta fram dem ytterligare och göra en klar gräns.

Så här såg det ut tidigare:


Vi valde en tapet från Rusta för fondväggen. Jag ville ha en ljus, somrig känsla i rummet och de fina små rosorna passade perfekt tyckte jag. Det rosa bäddsetet och de flesta av kuddarna är från IKEA. Som så många andra bäddtextilier har dessa olika fram- och baksida. Det gör att man enkelt kan variera sig. Jag valde att inte köpa ett helt överkast utan bara ett till enkelsäng och istället använde påslakan som matchar rummet. Det kan man ju göra när man ändå måste köpa nytt.


Jag fick ett bäddset av mamma i julklapp och trots att den inte är rosa funkar den fint men ger rummet ett lite annorlunda intryck.


Sängen är en historia för sig själv. Vi åkte till IKEA för att handla den. Det är 6 mil sammanlagt, tur och retur till Karlstad. När vi kom hem slängde vi snabbt ut den gamla sängen och satte igång med att montera ihop sängen. Eller ja...

Vi packade upp sängen. Längre än så kom vi inte. Alla skruvar och alla knoppar fattades nämligen. IKEA har minst sagt en bit på vägen i sin kvalitetssäkring.


Allis tappar bort lite av sitt vanliga kaxiga själv på vägen till Värmland varje gång vi åker. Hon blir en riktig katt som gärna sover i vår säng och myser på denäven dagtid.



Det finns nog inget som jag älskar så mycket som att somna till skenet av en brasa i kakelugnen. Jag låter luckan vara öppen men mannen stänger den genast. Jag förstår ju att han har rätt säkerhetsmässigt, men halva glädjen är att se och höra elden.

 Kuddarna förvaras på den gamla stolen om nätterna.




torsdag 8 januari 2015

My winter wonder land


I have been photographing for ever it seems. In the beginning it was just to save the memories but later on I bought an SLR camera. This was probably during the stone ages and all cameras still had real film in them. You know, like little black plastic rolls that you had to send to a company to get developed. Yes developed, not printed.

Actually… it isn’t all that easy to imagine those times if you weren’t there. One didn’t take like a 1000 photos of snowy weeds. Perhaps, if you were feeling lucky you took one, after careful consideration whether or not you should waste that precious shot on weeds. And then you waited and perhaps, by mid summer you sent in that roll of film and got the paper copies to look at.

Oh yes... Those were the good old days. And each and every photo was treasured in a way no photos are today.

Today I take hundreds of photos at each occasion. In my heart, I am more of a photographer than a scrapper or project lifer. For me, the photos are the main thing, the story they tell is just a part of it.
And taking the photos is just the beginning. Because when I get home, or get the time rather, then the fun begins. Hours and hours of playing and testing in Photoshop. 

All of these photos are taken with my Canon EOS 550.

Most of them are taken with a Sigma 17-50 mm 1:2,8 lens.

All of the photos are edited in Photoshop CC and most of them has a Nik HDR Fx Pro 2 filter on it.


I would love to hear your opinion of the photos. 











onsdag 7 januari 2015

My vintage Christmas


Jag flyttade hemifrån för ungefär 26 år sedan. Under alla dessa år har det bara hänt två gånger att jag fått fira julen hemma hos mig själv. Det är inte så att jag inte velat, men mina föräldrars vilja har alltid fått styra och julen har därför firats hos dem för gemenskapen med familjen har varit viktigare än att få min önskan uppfylld.

Julen 2013 beslöt jag mig, för kanske 20:e gången, att nästa år minsann. Då ska julen firas hemma hos mig. I mitt hem.

Det blev både så och inte så. Vi firade julen i Värmland i vår gamla skola. Mitt hem fast inte det hem jag trodde att jag skulle fira julen i när jag gav mig själv löftet förra julen. Föga anade jag ens i mina vildaste fantasier att jag skulle få glädjen att fira julen i min egen stuga, i ett hus som är 160 år gammalt och trots kylan ute så full av stämning, värme och ljus att jag knappt kan komma ihåg någon jul som ens kommit i närheten. Utom möjligtvis på film. Eller i sagor.

Idag tänkte jag dela med mig av mina bästa foton från denna jul.

Julaftonen firade vi tillsammans med mina svärföräldrar och min svägerska. Vi inledde dagen med att åka till kyrkogården och tända ljus för Isabels farmor och farmors mor. Det var en bitande kall dag och landskapet var inbäddat i några millimeter snö och krispigt vitt, glittrande rimfrost. Otroligt vackert i solskenet!


Tända ljus överallt självklart. I alla former. Det här är en ljusstake som jag hittade på IKEA. När vi började städa ut på övervåningen inför renoveringen där såg jag att jag redan har en likadan ljusstake, fast i koppar. Förmodligen med några fler år på nacken än denna.

Bilden är tagen i trappan. Jag vet att de flesta skulle målat om trappan genast men jag älskar att den är nött, bara lite grann, här och där. Det är så vackert. Jag vet inte hur många gånger jag denna jul tänkt "tänk om väggarna kunde tala". Tänk vad dessa trappor skulle kunna berätta.


Hemma hos oss, i vår gamla skola, har vi undervisning på självaste julafton. Eller ja... kanske inte. Jag tror faktiskt att Isabel håller på att göra julkort i sista stund.

Egentligen hade jag planerat en ädelgran. Men när vi kom till Karlstad tre dagar innan jul så var utbudet på granar inte speciellt stor. Utanför IKEA hittade vi denna skönhet som trots sin något udda form blev en riktig Disneygran och som dessutom doftade himmelskt. Jag tänker inte lägga upp någon bild på hur den såg ut när jag klädde av granen... men jag kan ju berätta att granen och barren, precis alla barr, åkte ut var och en för sig. Barren i en stor pappkasse.

Som några av er kanske redan märkt har jag snöat in på djur med horn. Denna köpte jag på Köpenhamns flygplats några dagar innan jul. 



Nej, sådär fint satt hon inte speciellt länge. Hon var en högst ovillig modell och rosetten hatade hon innerligt. Jag har säkert 50 foton där hon är ett enda sudd eftersom hon försöker göra sitt bästa att få av rosetten.


Hon var däremot, för ovanlighetens skull, en villig modell. Hon bad själv om att bli julfotograferad, precis som förra året. Något som händer sällan, när andan faller på. Jag passar givetvis på och tar cirka hundra bilder eller så många jag hinner innan hon tröttnar. 


Vår skolsal i väntan på att julaftonen ska börja på riktigt. Jag dukade i god tid så jag skulle hinna fota för jag visste att jag sedan skulle glömma eller inte hinna.

På annandagen kom mina föräldrar och min bror med familj. Tyvärr stannade de bara några fåtal timmar så det gällde att snabba sig på med matlagning och utfordring. Jag hann med att ta några foton, detta är en av de bästa. 

Samma morgon de kom vaknade vi upp till att det var 16-17 grader i hela huset, ute hade det varit -24 och våra luftvärmepumpar hade nog inte riktigt mäktat med. Tim hade inte satt på några element. Självklart ville vi ha upp värmen innan gästerna kom så Tim passade på att försöka elda i vedspisen, något vi inte lyckats med någon gång tidigare trots att den är godkänd och sotad. När jag kom ut i köket efter att ha startat brasorna i vardagsrummet och i kakelugnen på övervåningen var köket helt rökfylld så det gällde att vädra snabbt. Medan han gjorde det skulle jag ta en dusch... Tänkte jag ja... Det går förstås så mycket lättare att duscha när vattnet har flytande form, vilket det inte hade denna morgon. Varmvattenledningen hade frusit! Jag såg plötsligt framför mig hur vi alla skulle sitta på Molkoms enda pizzeria och mysa istället för att äta oxrullader som planerat.

Tur i oturen var att vi hade kallvatten in till köket och ännu större tur; min svärfar är rörmokare och kom direkt för att hjälpa oss. Vi är evigt tacksamma för hans hjälp! 



Vi tillbringade en hel del tid på diverse färg- och tapetbutiker denna gång. I brist på öppna loppisar. Den här fina fågelmataren hittade jag på Colorama i Karlstad där vi köpte färg till golvet där uppe. Historien om golvet, om stolarna, om den fantastiska vintern och mycket annat kommer en helt annan dag. Stay tuned!