onsdag 4 mars 2015

Det trista allrummet får nytt liv



I vår gamla skola finns bland annat ett litet allrum på övervåningen. I skolans glansdagar lär det ha varit en slöjdsal. Någonstans på vägen har salen delats upp och idag finns två sovrum, ett allrum utan fönster och ett oisolerat förråd där. Jag vet inte säkert men troligtvis var vårt sovrum, som finns på andra sidan av den vägg du ser på bilden, aldrig del av slöjdsalen för i det finns en kakelugn samtidigt som det i slöjdsalen idag finns en tom plats där en kamin en gång stått. Men detta är bara gissningar från mig.

Så här såg rummet ut när vi flyttade in.

Vi tog bort den fula mattan och lät sängen och det shabbiga skrivbordet stå kvar. Men sambon retade sig i det oändliga på det fula, oavslutade taket och laminatgolvet som sett sina bästa dagar för många år sedan.


Någon gång strax efter jul beslutade vi oss för att sätta igång med renoveringen. Vi inledde med att fatta beslutet att laminatgolvet skulle bort. Vad som fanns under det var vi inte säkra på. Det såg dock ut som det skulle kunna vara ett trägolv. Vilket skick det var i vågade vi inte ens gissa på.


Vi började med att måla tak och panelväggar. Eftersom allt var av obehandlat furu, fullt med kvistar, skulle det tagit en mindre evighet att kvistlacka allt. Vi valde därför, efter råd från Stuvbutiken i Karlstad, att använda en vit sealer som vi penselmålade med två gånger. Gissa om jag hade ont i armarna efter det?

Tanken med att använda en sealer var att slippa måla med vanlig färg. Det skulle helt enkelt bli vitt ändå. Men när vi var färdiga med två lager tyckte ingen av oss att det täckte riktigt, dessutom var sealern väldigt matt och nästan lite kalkig i sin struktur. Vi valde därför att även måla ett lager med lackfärg i nyansen äggskal. Båda färgerna var oljebaserade och luktade ganska starkt. Jag kan meddela direkt att detta är första, enda och absolut sista gången jag använder oljebaserad färg inomhus.


När så taket var färdigmålat var vi dödsnyfikna på vad som låg under laminatgolvet. Vi tog upp några bitar, och så några till. När vi kommit så långt som bilden visar ställde vi oss upp, stirrade på golvet och funderade på om den galne snickarwannabeen som hade renoverat huset inte behövde spärras in för sitt och omgivningens eget bästa. Golvet vi hittade var näst intill perfekt som det var. I alla fall om man betänker att det legat där i 160 år. Och i merparten av dem används dagligen.

Vi funderade länge på vad vi skulle göra. Skulle vi låta det vara, slipa lätt för hand och måla, hyra slipmaskin och sedan måla, ta in en hantverkare? Det enda vi visste var att golvet skulle vara ljusgrått. Vi hade faktiskt redan köpt ljusgrå färg.

Det var då vi tog en paus. Satte oss med var sin dator och googlade. Men det var inte förrän vi stod i färgbutiken i Forshaga som vi beslutade oss för att våga oss på att slipa golvet själva. Eller ja... Tim slipade. I ungefär sju timmar tills han nästan fick en astmaattack. Men när han var klar var vi ungefär lika lyckliga som små barn på utflykt.

Vi beslutade oss för att strunta i den gråa färgen och istället betsa golvet vitt med en fantastisk produkt som heter Zar. Bets är som bekant lite svårt att lägga på eftersom det omedelbart går in i träet och för varje strykning där man stryker dubbelt lämnar märken, ja det är i alla fall min begränsade erfarenhet. Zar är oljebaserad och ger aldrig ojämnt resultat eftersom det tar så pass lång tid för betsen att sugas upp av träet. Lättast att applicera är genom att doppa en liten frottéhandduk i betsen och stryka ut på samma vis som när man stryker ut en hudsalva.


Jag behandlade golvet två gånger för att få den så vit som vi ville ha den. När det torkat i tre dygn, vilket för oss innebar två veckor, lade vi på två lager med sidenmatt Ronseal hårdvaxolja. Jag strök på den med hjälp av en roller. Det är förmodligen inte rekommenderat att göra det utan ska helst strykas på med mjuk pensel, men när man har ganska breda springor i sitt golv som vi har så är det omöjligt att inte med penseln dra upp en massa damm och partiklar från springorna. Det blir definitivt ännu sämre kan jag meddela.


När golvet så var färdigt var det dags att tapetsera. En helt egen historia som skulle kunna bli hur lång som helst om jag berättade för er hur svårt det var att enas om en tapet i rätt prisklass och vad rätt prisklass faktiskt betyder, hur jobbigt det var att spackla och slipa väggen och exakt hur roligt det var att tapetsera.

Jag ska bespara er de detaljerna.

Vi enades slutligen om en tapet från Duros kollektion Gammalsvenska 2011 med namnet Liljesal.


Jag behöver kanske inte säga att jag är förälskad i den? Min lite galna plan är att hitta ett gammalt månbord eller något i den stilen, måla den i liljornas blåa färg och ställa här, mot just den här väggen.


Innan vi tapetserade, målade, självklart jag, alla lister med Nordsjö Ambiance Superfinish i nyansen Glowing Le Havre. En nyans vi båda trodde var grå och som vi valde när vi planerade att måla väggen grå. Den visade sig ha en vacker gråblå ton som passade perfekt till tapeterna.



Taklisterna fick nyansen äggskal av samma färg. Dörrarna till de båda rummen var tyvärr i ganska dåligt skick. Eftersom huset inte stått uppvärmt under vintrarna hade mycket av färgen börjat flaga och spricka så det var bara att skrapa, slipa och måla. Jag målade först med lackfärgsgrund och sedan med samma färg som listerna. Färgen är matt och ger en helt perfekt finish där du knappt kan ana penseldragen. Det förutsätter förstås att du har en kvalitetspensel att måla med.



Allt som nu återstår är att köpa soffor till skolsalen på nedervåningen så att hörnsoffan som står där nu kan flytta upp hit. Dessutom ska en kamin installeras här också eftersom röret i skorstenen funkar perfekt.


söndag 15 februari 2015

The end of December Daily - Project life


This is the end
Hold your breath and count to ten
Feel the earth move and then…

Well, maybe not really. But this is definitely the end of my December daily. Im very pleased and a little bit surprised that I actually managed to finish this project. I´m not sure that doing a project life on day to day basis is my thing but looking in this album is quite fun so maybe…


Do you know which song the lyrics are from by the way?


The text on the blue card is the words of a famous swedish poem about Christmas Eve.


All papers are from my Christmas freebie kit that you can down load from this blog and my Facebook page.


One of the things I like the most with this size of album is the possibility to add really big photos to a spread. Like this one. The size is 6x8.


I know I have said it before, but that is what I like about Project life, the focus being on the photos and not on all the thousands of decorations you are supposed to add to a page where the photo is only a necessary evil.






As you might have noticed, I usually blur the text. In this case there is a reason. I managed to print the card without noticing I missed the most important word on it. But I am sooo not going to print it again

tisdag 10 februari 2015

Mer digitalt


När man väl börjar med något är det liksom svårt att sluta. Jag slängde ihop 3 layouter till den där helgen när skrivarfärgen tog slut. Nu har min beställning med färger kommit men tror ni jag hunnit/fått tummen ur att skriva ut något?

Nej, det tror inte jag heller faktiskt. Å andra sidan har vi varit i stugan hela helgen och på vardagarna blir det inte så mycket pysslat. Min energi går åt till att ta mig fram och tillbaka till jobbet, jobba, komma hem och vara lite social med familjen. Sedan är det liksom slut på dagen.


Ibland... ganska ofta undrar jag faktiskt vad vitsen är med att leva på det viset, bara stressa till jobbet, stressa hem och varken hinna eller orka annat. Nej, livet skulle vara mer som den här layouten, fylld av värme, vänner och frivilligt pyssel.


torsdag 5 februari 2015

Digital scrapbooking Project life... sort of

När jag skulle sätta mig ner och göra klart min December Daily tog naturligtvis bläcket i skrivaren slut. Utan foton - ingen pl för mig. Jag klarar inte av att dekorera tomma plastfickor utan bygger allt mitt skapande på själva fotona.

Nöden är uppfinningarnas moder och jag satte mig framför datorn för att göra några digitala sidor. Jag fick sådan fart att det blev hela sex stycken innan veckan började och orken och kreativiteten tog slut.

Den översta layouten bygger på en template som jag gjorde för ett tag sedan när jag var inne i en digital period. Jag har aldrig testat den på riktig men den verkar faktiskt fungera.


Fotona på den här sidan hade ganska spretiga färger. Jag valde att tona ned dem en aning för att få det lite mer enhetlig.



Det sista jag gör på en digital layout är att dra i skuggorna. Först lägger jag på samma droppskugga på nästan alla element men eftersom papper och dekorationer sällan ligger helt platta och perfekta på en layout så gör ju inte skuggorna heller det. Därför använder jag funktionen warp i Photoshop och drar lite i skuggorna så att de får lite mer liv. Dessutom kan de behöva få lite mer suddiga kanter eller ljusas upp. Leka med skuggor skulle jag kunna göra hur länge som helst men ibland får det helt enkelt duga som det är.

tisdag 3 februari 2015

Vintage roses


Det slog mig att man faktiskt kan återanvända inte bara sina saker utan också sina kunskaper. Så jag ägnade några timmar åt att damma av mina något ringrostiga sockerblommekunskaper och bestämde mig för att göra rosor i lera.


Leran är från Slöjdetaljer och faktiskt nästan lika trevlig att jobba med som riktigt bra Flowerpaste. Skillnaden är att leran känns lite mer stadig och kanske mindre kladdig. Den här är vackert vit och lufttorkande. Jag antar att man skulle kunna spraya på lite klarlack för att få en mer glansig yta men jag tycker om dem precis som de är, lite vintage, lite som keramik.


Eftersom jag bara ville testa som hastigast så blev det bara tre rosor denna gång men självklart ska de bli fler. Jag såg genast ett enormt behov av dem. De är vackra i ett ljusfat eller i denna söta fågelbur, eller varför inte på mitt vackra tårtfat eller kanske bara liggandes på det gamla skåpet i stugan. Ja, jag tror jag ska börja massproducera dem helt enkelt. Jag kanske rent av kan ta några beställningar.

Ja, det där sista sa jag lite ironiskt. Det är ju nämligen så att när jag visar mina alster i FB-grupperna för pyssel och DIY så får jag inte en endaste liten gilla eller kommentar. Andra alster, sådana man ser sju dussin av varje dag... ja de får en himla massa gilla och kommentarer. Så jag antar att jag är ganska ensam om att tycka att det jag målar och skapar är fint. Å andra sidan så delas vissa av mina alster ganska flitigt på Pinterest och sybordet i tidigare inlägget delades till och med av några färgbutiker.

Oh well. Huvudsaken är ju att jag är nöjd även om jag nu råkar vara den enda. För det är ju inte precis så att mina alster drar ner några jätteovationer här hemma heller. Gubben skulle kunna snubbla över något jag skapat hellre än att uttala sitt gillande.

Bitter? Skulle jag?
Nej då. Vad är väl lite beröm? Du ska inte tro att du är något heter det ju, inte helt utan anledning.


söndag 1 februari 2015

Annie Sloan och Beckers rosa dröm

Beckers Elegan Aqua Dimrosa, Annie Sloan Chalk Paint, Annie Sloan Dark Wax, Nik effex
Det var väldigt länge sedan, mer än ett år faktiskt, som vi åkte på just den här Blocketutflykten. Jag tror vi var i Tyresö eller liknande. Jag hade hittat det här söta lilla sybordet och jag visste genast att det skulle vara perfekt att måla om. Det dröjde dock ganska länge innan jag var lika säker på vart den skulle stå och hur den skulle målas. 

 Jag förstår att många av er tycker jag är rent ut sagt dum som målade om det vackert målade lilla skrinet på sina svarvade ben. Faktiskt är det så att jag själv börjat gilla det med sina handmålade blommor. Men inte tillräckligt mycket för att det skulle få stå kvar i ett hörn och inte passa in i vårt hem, vare sig här i stan eller på landet.

Missförstå mig rätt. Vissa gamla möbler är så vackra i sig att de passar in nästan i vilket rum som helst. Som till exempel det här vackra skåpet. Det här sybordet kanske är just en sådan möbel, men trots det köpte jag den för att just måla om den. Ingenting annat. Dessutom anser jag att om valet står mellan att inte användas eller målas om så bör man måla om. En vacker gammal möbel förtjänar ett bättre öde än att hamna på tippen eller på vinden.

Beckers Elegan Aqua Dimrosa, Annie Sloan Chalk Paint, Annie Sloan Dark Wax
Jag valde att måla med Beckers Elegant Lackfärg i nyansen Dimrosa. Eftersom bordet redan var målat så hade jag behövt slipa ner det helt för att få ett slätt resultat, alternativt grundmålat ett antal gånger och slipat dess emellan. Jag valde att grundmåla en gång och sedan gå direkt på med lackfärgen. Resultatet blev att penseldrag och mönster blev synliga som en svag relief.

Beckers Elegan Aqua Dimrosa, Annie Sloan Chalk Paint, Annie Sloan Dark Wax
 Eftersom jag ändå planerade att gå ganska hårt åt färgen med sandpapper så gjorde det inte så mycket. Tvärt om blev det en fin effekt här och var.

Beckers Elegan Aqua Dimrosa, Annie Sloan Chalk Paint, Annie Sloan Dark Wax
 När jag slipat och kände mig nöjd med det tog jag fram Annie Sloan Dark wax och penslade på här och var med en rund, kraftig pensel. När man tar vax på lackfärg går den in direkt i färgen där man slipat mycket, men där ytan inte är ruggad går den att torka bort igen tills den härdar vilket tog cirka ett dygn i det här fallet. Det gjorde också att jag hann få lagom mycket vax överallt.

Använder man Annie Sloan Chalk Paint som underlag bör man först ta ett lager ljust vax och sedan lägga på det mörka för att man ska ha lite kontroll över slutresultatet. Ett bra tips är att alltid testa på en dold yta först.

Beckers Elegan Aqua Dimrosa, Annie Sloan Chalk Paint, Annie Sloan Dark Wax


fredag 30 januari 2015

Hemma i stan

Jag har den senaste tiden nästan bara visat bilder från vårt hus i Värmland, i alla fall när det gäller heminredning. Men vi har faktiskt turen att bo i en väldigt vacker lägenhet med en fantastisk utsikt, ljusa rum och fönster från golv till tak i två plan. 

Ganska länge hade vi ett vitrinskåp och två rokokostolar i den här delen av vardagsrummet. Det blev ett helt outnyttjat utrymme som vi aldrig använde och som vi till slut knappt ens såg. Innan vi flyttade in hade de som bodde här satt upp en vägg och haft denna del som sovrum till ett av sina barn. Vi tyckte det var onödigt med så många sovrum och väggen revs. Men som sagt. Det var länge ett outnyttjat utrymme.

För ett drygt år sedan gjorde vi om i köket och med det fick vi också en "matsal" i vardagsrummets "döda" del. Det dröjde förstås närmare ett år innan vi fick upp fotoramarna på väggen och byrån kom på plats. Lampan är ett provisorium, fast det ska vi tala tyst om för det har jag inte berättat för gubben än.

Och förresten. Fotoramar i en klunga som ni ser skymta här är inte alls svårt att få upp, helt utan att behöva slå en massa hål i väggen. Min sambo hittade dubbelhäftande kardborrband på Coops byggavdelning. De är gjorda just för att hänga upp tavlor på ställen där man inte kan spika eller inte vill borra.

Innan jag bestämde mig för placeringen av ramarna lade jag allt på golvet i vardagsrummet. Jag flyttade runt på tavlorna länge och när allt var klart kunde jag gå upp en trappa och titta ner på allt på avstånd. Självklart blev det inte alls så när det väl kom upp på väggen men det blev tillräckligt bra tyckte vi. Och det bästa är att man både kan byta fotona och utöka antalet. Vilket faktiskt påminner mig om att jag måste skriva upp fotoramar på min IKEA-shoppinglista.


Den här underbara skönheten är vårt senaste tillskott i vardagsrummet. Många av er har säkert redan sett den. Jag kan inte komma ihåg när jag började drömma om att få äga en sådan här gammal telefon. Den tillverkades runt 1910-talet och om vi bara hade en analog telefonlinje är jag ganska säker på att den skulle funka än.

När jag köpte den var den alldeles mörk och smutsig och jag var nästan lite besviken på mitt köp, men sedan köpte jag lite Häxans mässingsputs och vips... Den fula ankungen blev verkligen som ny!


lördag 24 januari 2015

Must have a planner

If you are even vaguely familiar to the scrapbooking world, by now you know that this year we al MUST have a planner. Without a planner, there is just no way we are going to be able to keep on scrapbooking… or heaven forbid… doing our project life pages.

When I saw these beautiful, super expensive, planners flood the market and everyone around me going crazy over them I actually did my very best to motivate why I would need one. I couldn’t figure out one single reason accept that this is yet another thing that the scrapbooking industry designed to make me spend a lot of money. On a rather useless thing at that to, cause I have not used a physical planner since 2001 when my boyfriend gave me a digital planner. Today I would be totally lost without Outlook. 

If I by chance would figure out a reason to go get a planner, and use it as it is meant to be used, I am sure my entire family would die laughing at me. But, this is of cause just me. Don’t misunderstand me, I am sure there are like hundrads of reasons to have a planner and for some people I´m sure they are the gift of God. And that is totally ok cause than you will keep sharing your pretty planners and I can keep trying figure out a reason for me to have one.


This is the size of the pockets. Slightly smaller than a two 4x3 inch pockets. 
But anyway…
As you see...
Eventually I did find a reason to get a planner. But I wasn’t prepared to pay some 300+ kronor for it, especially as I wouldn’t be using most of the stuff in it. Not even mentioning that the one I want wont be avaliable until like september 2018 here in Sweden. 

So instead, I went to one of my favorite stores, Claes Ohlsson and got myself a little binder that is supposed to be used for business cads. It has the perfect size of approximately 13x14 cm and it comes with a number of clear plastic pockets and a set of a-z dividers. All for 56 kronor. 


I used some PL-cards as deviders for each of the projects that I am documenting or working on. 
So what am I going to use my “planner” for then?
Well, as you might have noticed we are in the middle of refurbishing an old schoolhouse built in 1856 that we bought this summer. We do things like painting, wallpapering, putting in new floors and I paint a lot of furniture. Its so much fun! We love it, both me and my hubby. So far we have given two bedrooms a makeover and we are now working on a family room upstairs. You can see more about this under Vintage living.

So… looking at all these beautiful planners I realized I need a planner for our continuing work on the house. I need to save things like costs, colors, wallpaper samples, manufacturer and so on cause when we are in the store picking out a new color, it is good to know the exact hue of the ones we have already used. We want a color scheme that matches together regardless of which room we are doing. We also need to keep track of costs, we need to write down a budget for each room and we need to make shopping lists and plans.

This is why I made this little binder, it is small enough to fit in my hand bag and I costume made the lists we will need. So far, I am quite happy with it. 
One of the dividers, this one is for the "plans" section. 

One of the finnished projects, the bedroom. I dont use or own a lot of washi tape but this one is perfect for this project. 

This is one of the lists I costume made for the planner. This one is for the budget. Not that we are all that good at making and keeping one :)
In front of every type of list I placed a divider, they are slightly taller than the page it selfe.


onsdag 21 januari 2015

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Egentligen är det ganska konstigt att jag lyckas bli nöjd med det jag skapar, oavsett om det gäller en sida till mitt PL-album, ett skåp som ska målas eller ett rum som ska tapetseras. Det är nämligen ytterst sällan någonting ens ser ut i närheten av vad jag planerat och föreställt mig. Det kanske är en av mina bästa egenskaper - att jag på något sätt ändå oftast lyckas rädda situationen. Om det sedan handlar om att gilla läget eller att det faktiskt blir bra på riktigt... det vet jag inte.

Nu undrar ni förstås vad de här fantastiska stolarna kan ha med saken att göra. Jag tror att de kan vara från någonstans på 1800- talet och möjligtvis kan stilen heta nyrenässans? Men det kan lika väl vara helt och fullständigt skrattretande galet. I så fall får du gärna rädda mig och rätta mig.

Den vita färgen ser ut att vara original, men jag har nog nästan aldrig sett 1800-talsmöbler som varit vitmålade. Men jag är ju ingen direkt kännare.
 Ja just det... vad hade nu mina misslyckade projekt att göra med dessa stolar tro?

Jag fick stolarna i julklapp av mina föräldrar. De hade varit snälla och frågat mig ganska långt innan jul om jag ville ha dem och mejlat mig en bild. Självklart ville jag ha stolarna! Och de skulle självklart stå i det nya sovrummet. Men...

Saker blir inte alls som jag tänkt dem alltid. Faktiskt blir de nästan aldrig så. För trots att det vackra gula tyget mycket väl kunnat passa mot sovrummets nymålade, antikvita väggar, och trots att jag var fullständigt övertygad om att de skulle vara som gjorda för ena hörnet i sovrummet så hade jag jag helt fel.

När jag väl ställde in stolarna var de faktiskt inte det minsta rätt. Snarare helt fel. Gissa om jag blev besviken? Hela min omsorgsfullt uttänkta plan totalhavererade. Det var bara att tänka om. Tänka snabbt. Och flytta stolarna 4 meter till höger, utanför sovrummet.
Här i hallen blev de helt perfekt.

Eller ja... de KOMMER att bli helt perfekt när väggen bakom är målad, golvet upprivet och det (troligtvis) fina trägolvet under är slipat, betsat och vaxat, taket är målat och reparerat, snedväggen tapetserad och...

Oj... nu får jag nog lägga mig. Jag blev lite matt.

God natt.

torsdag 15 januari 2015

Finally Christmas Eve in my December Daily

And finally it was Christmas Eve.

In Sweden we celebrate Christmas Eve, the 24:th, more than the 25:th. This is the day family gets together, we eat the famous Swedish “Smörgåsbord”, or rather “julbord” and give each other gifts.

It was a beautiful day, cold and sunny. Inside we had candle lights and sparkling fires everywhere we could.   
As always, I kept this spread as simple as I could.  I used my own freebies and a couple of elements from Kaisercraft.

On the 25:th, it was only the three of us and we went for a drive on the countryside to take some photos. I got some great photos but I decided only to use the absolute best of them.

The day after, on the 26:th my parents came to se us with my brother and his family. During the night we had -25 degrees and it was rather cold inside when we woke up. Plus the hot water had frozen!

My hubby went in to town to get new plumbing and I had to do all the cooking and serving by myself. Which is partly the reason to me not having that many photos from this day.   

I love when the Gazelle works as it is meant. This is one of the cards I made wit it. The number is from my freebie kit that you will find links to on my fb-page.