torsdag 8 december 2016

Digiscrap

Just nu är mitt scrappande inte lika intensivt som det ibland har varit. Men det är inte heller helt nere och ett gnagande dåligt samvete. Istället är det som att ha hittat tillbaka till en gammal kär vän. Vi ses när vi hinner, och gör vi inte det på ett tag så blir ingen sur. Inga skuldkänslor. När vi ses är glädjen precis lika stor även om samvaron inte alltid resulterar i något underbart. 

Jag hoppas det fortsätter så här. Jag gillar vänner som inte ställer krav men ständigt finns där för en. 

Min vackra trädgård. Jag älskar alla blommor. I år hade jag blommor att ta in och sätta i vaser till långt in i oktober. 

Mycket av växtligheten har jag ärvt, men inte rosorna och pionerna. 

I början av sommaren var jag och Isabel i Lidköping. Eftersom jag höll på som bäst med att planera vilka blommor jag skulle köpa till trädgården så blev det ett inspirationsbesök i Stadsträdgården. 

Vi var inte iväg på semester i år. Istället byggde vi en pool. Här är sommarens enda långa roadtrip - till Charlottenberg för att köpa värmepump till nämnda pool. 

Jag kan inte komma över vissa ord i Värmländskan. Det låter ganska lustigt när de säger jämt. Jämt. 

Vissa bilder behöver komma in i albumet även om de inte visar någon speciell händelse. 

tisdag 6 december 2016

Bullet journal

Min bullet journaling har stått lite stilla de senaste veckorna och jag har inte hunnit ikapp med att föra dagbok. Typiskt, när det är som mest hinner jag inte. Men vad gör det om hundra år?


Detta är en sida i boken där jag tänkt föra dagboksanteckningar. Jag gjorde ett helhjärtat försök att skriva ner saker jag är tacksam över. Jag har kommit till lite drygt halva månaden men sedan blev det stopp. Tiden jag hade gick åt till att sy gardiner, ta fram julsaker, baka och små vardagliga detaljer. Livet hände, helt enkelt. 

Här är en sida med alla de projekt vi redan genomfört i huset. Jag önskar att jag varit noggrannare och antecknat både tid och kostnader. Kanske också färger och nummer. Jag gjorde det ett tag i en egen bok men likt mycket annat blev det bortglömt och bortprioriterat. 

Jag har aldrig tänkt på att ha en önskelista. Vem mer än jag skulle bry sig om att fråga mig vad jag önskar liksom? Men jag fyller ju faktiskt år ibland. Och mors dag kommer regelbundet liksom jul. Och då kan det ju vara bra att veta vad jag ska ge mig själv. Eller ha tydliga instruktioner om någon skulle fråga. 

Detta med login, lösenord och allt annat man ska komma ihåg... Jag vet inte hur folk förväntar sig att man ska komma ihåg allt, det är ju snart lösenord på toa till och med. 

Så här såg november månads försättsblad ut. December fick ingen, eller har inte fått det än. Tveksamt om det kommer få heller, då tiden går åt till så mycket annat just nu. 

söndag 20 november 2016

Vintage Christmas - in my kitchen


Det är snart ett år sedan vårt kök, större delen av det i alla fall, blev klart efter renoveringen. Ändå känns det fortfarande som nytt och inte färdigt och det har inget att göra med att det bara är några veckor sedan jag äntligen fick målat fönsterkarmarna vita istället för blåa som de var när vi köpte huset. Jag vet inte riktigt varför det fortfarande känns så nytt, men det är en bra känsla. Jag älskar mitt kök. Mitt hus faktiskt. Trots att det återstår så mycket arbete. Men det är mitt hus. Vi får bestämma hur det ska se ut. Och vi gör det tillsammans. Även om jag inte är så mycket för att snickra och gubben inte så mycket för att måla och sy.


Jag har tänkt länge att ja ska fota köket ordentligt. Du vet sådär fint som i mäklarbilderna. När var sak står på sin plats och allt ser ut att vara kritvitt och gnistrande nytt.

Det är sällan var sak står på sin plats i vårt kök. Det är inte så att det är uppenbart stökigt och berg av disk på bänkarna, även om det också förekommer ibland. Det är mer som att jag städar undan allt och tänker att nu kan jag fota, går och hämtar kamera och stativ och ser man på... Någon har ställt en kaffekanna på bänken. Någon annan har lämnat en kniv efter sig...


För ett år sedan pågick renoveringen här för fullt. Det var 16 grader varmt och ett helt kök väntade på att skruvas ihop. Och ett helt kök tar ganska mycket plats. Lägg därtill att inte en enda vägg eller golv var helt rak från början och att golven i både lärarinnans rum och köket behövde slipas så börjar ni kanske ana vidden av renoveringen. Och som om inte det räckte var det någon som kom med snilleblixten att mitt i allt det där också frilägga väggen ni ser och även tegelväggen på bilden nedan.

Det var inte så mycket renovering som ett nybygge. Även fast golvet fortfarande lutar.


Ett tag levde vi i allt det där. Tim gjorde det hela tiden, plus började ett nytt jobb och roddade dessutom i installationen av vår sprillans nya vattentoa. Jag beundrar att han orkade.


Så här efteråt är det förstås väl värt mödan. Vi har ett kök som är mer än jag någonsin vågat drömma om. För första gången på många år har jag med glädje sytt julgardiner.


Allt är förstås inte klart. Blir det någonsin det i ett 160 år gammalt hus? I köket återstår hörnan med vedspisen. Den ska få ny puts och kakel. Låter enkelt men tyvärr inget arbete vi känner oss speciellt trygga med att påbörja eftersom ingen av oss kan det minsta lilla om vare sig puts eller kakel. Men det ska bli gjort. Så klart. Som allt annat.

Vill du se hur köket såg ut innan vi började renovera?
Observera speciellt skåpet bredvid spisen och tänk er att det mesta lutade på samma vis.



söndag 13 november 2016

Bullet journal - What is that?


Ni som troget besöker mig har sett den här bloggen gå från scrapbooking, stämplar, till tårtor, till heminredning, foton och nu... Tadam: Bullet journal.

Vad är nu detta kan man fundera på? Jo, enkelt uttryckt är det att skapa sin egen kalender, komplett med dagliga anteckningar, planering och inte minst; listor på saker man inte vill glömma och "trackers" på sådant man vill se ett mönster i eller påverka.

Jag har under långa perioder skrivit dagbok, vika scrapbookingen har jag dokumenterat vårt liv så gott ja kunnat och jag har alltid (i perioder) älskat att rita och kladda. Tror att det är något jag hållit på med så länge jag kan minnas. En boullet journal, eller bujo, kombinerar allt detta i en enda liten bok.



Som alltid när jag gör något, gör jag inte som alla andra. Jag har inte fasta veckouppslag och ja planerar inte mina veckor i boken, jag gör det i outlook som enligt mig är oöverträffbart kalenderverktyg. Däremot dokumenterar jag det som hänt. Vad har jag gjort idag? Känslor och tankar kommer med i mån av tid. Det gör att jag inte kan ha fasta gränser för en dag utan skriver så mycket eller litet jag behöver.


I en bullet journal kan man också skapa listor och avdelningar för sådant man behöver komma ihåg. Eftersom jag inte hittade rätt avseende bok så har jag nu två böcker. I den ena tänkter jag ha mina listor, i den andra mina dagliga anteckningar. Mina listor skapar jag i en anteckningsbok med prickar och 120g papper från Nuuna. Mina dagliga anteckningar finns i en bok som heter Leuchtturm.

Man behöver givetvis inte dekorera sina böcker. Det fina med en bullet journal är att allt du behöver är en penna och en anteckningsbok. Kanske en linjal också. Sedan är du redo att starta. För mig är detta ett sätt att få vara kreativ förstås och jag har därför skaffat en uppsjö av pennor och gjort en inventering av de anteckningsböcker som finna på marknaden. Mer om allt detta längre fram. Jag vill dekorera mina sidor, det gör mig glad och det är min avkoppling på kvällarna. Men en bujo blir precis vad du gör den till. Vill du se mer om vad man kan göra så finns det massor med inspiration på YouTube, Pinterest och Instagram. Här finns en film som väldigt bra förklarar vad det är.

söndag 6 november 2016

Digiscrap

De här bilderna tog jag runt den 13 september. De enorma spindelnäten brukade bädda in hela skogen vid vår förra stuga, här har jag knappt sett dem men så en morgon var alla granar inklädda. Spindelnäten försvinner på eftermiddagen och de syns bara ett par dagar, max en vecka om hösten. 

 Det är ett tag sedan jag bloggade mina alster så jag tänkte lägga upp en drös idag.
Jag har äntligen fattat beslutet att göra en fotobok. Det var inte helt enkelt att komma fram till det och fortfarande har jag vissa betänkligheter, jag förlorar all kontroll över färgåtergivningen och det kan innebära att jag lägger ut en massa pengar och får en bok jag inte ens vill titta i. Jag är perfektionist på det området. Det hela blir heller inte lättare av att jag just bytt dator och bara där har färgåtergivningen förändrats.

Vi var på utflykt innan hösten hade satt fart, men jag fick i alla fall några fina bilder. 


I samband med att jag bytte format på mina alster så jag haft svårt att hitta en stil jag gillar. Dessutom har jag fotat betydligt mindre i år än tidigare så det har inte blivit särskilt många PL-stilslayouter. Denna blev jag ganska nöjd med. Ju mer jag skapar desto mer tycker jag om det stilrena och enkla och visst hjälper PL-stilen till att hålla en sida enkel och ordnad.


Här har jag faktiskt använt mig av en template från Becky Higgins. Jag har lite svårt med templates eftersom jag tycker de begränsar mig snarare än hjälper men om man ska göra PL-stil är det utan tvekan enklare att bara dra in fotona än att själv beskära dem. Dessvärre funkade inte denna template tillsammans med min fotoficka, så till slut fick jag ändå flytta på alla rutor så enda vinsten blev nog att jag fick alla hörn rundade på ett enkelt sätt.

lördag 5 november 2016

Ekorrn satt i granen...


De senaste veckorna har fått mig att fundera extra mycket på livet, på hur saker och ting händer, hur skört livet är och hur otroligt tacksam jag är över mitt liv. Tacksam över att få leva mitt liv här, nu och med de människor som finns i mitt liv. Jag har aldrig egentligen vantrivts med någon del av mitt liv. Aldrig känt ett enormt behov av att jag måste förändra något men jag kan inte heller komma ihåg att jag så starkt känt att jag just nu befinner mig precis där jag vill vara. På alla punkter.

En av de punkterna är vårt hus och det faktum att det ligger på landet, nära naturen men inte för långt ifrån staden. I stillhet och avskildhet men nära nog till de mest fantastiska grannar man skulle kunna önska sig. Nyligen gick det runt ett antal frågor på FB som man skulle ställa till sina barn, de gick nog mest ut på att se hur väl de känner sin mamma/pappa. På frågan vart reser din mamma helst svarade Isabel utan minsta tvekan; hem. Och hon har helt rätt. Att få vara hemma gör mig lycklig.


Men ibland är det faktiskt lite mer magiskt att bo på landet än jag ens kan beskriva. I förmiddags tittade jag ut genom vår 160 år gamla sovrumsfönster och tyckte mig se något i trädet andra sidan vår väg. Alltså ca 10-15 m bort. Hade det inte varit för att det bestämt såg ut som ett äpple, i en björk, hade jag kanske inte ens reagerat. För er som aldrig sett ut genom ett 160 år gammalt, handblåst fönster, kan jag berätta att det inte alltid är den bästa genomsynligheten, ens när fönstret är nytvättat. Och hemma hos oss är ingen speciellt road av fönstertvätt, delvis just på grund av fönstrens ålder.
Ekorren satt och smaskade på sitt äpple i sådan ro att jag hann springa nerför trappan, berätta både för Isabel och Tim och dessutom byta optik på kameran. Jag tror bestämt att nästa investering ska bli ett bättre zoomobjektiv.

lördag 29 oktober 2016

Long time no see

Japp... det var ju typ sedan i somras. När trädgården fortfarande var helt uppgrävd...
Eller.. det där var ju en dålig tidsangivelse. Ska vi vara helt ärliga så är väl förändringen på den punkten knappast överväldigande. Vi har visserligen en pool nu och några av hålen är igengrävda men vi har självklart skyndsamt grävt dit nya. Eller.. ja låt oss äga som så att den totala arean av den blottlagda jorden är konstant. Lite som summan av alla laster är kontant.

Men strunt i det nu. Jag har äntligen varit ute och fotat i mina omgivningar och tänkte bjuda på några fina bilder. Vän av ordning undrar förstås om jag inte skapat något, typ med händerna? Självklart har jag det. Jag har scrappat digitalt och jag har börjat med Bullet journalling. Mer om det senare. Nu några bilder.
















tisdag 12 juli 2016

A horror story

Jag erkänner. Jag tar alla mina bilder från den rätta vinkeln. Den som är mest fördelaktig. Där inte stöket eller det som ännu inte är renoverat syns. Jag tar bilderna ur en vinkel som får alla möbler att se ut som de stod rakt, fast de kanske lutar på vårt gamla lutande golv. Jag tar bilderna efter jag målat färdigt och har sällan förebilder. För förebilderna är ju inte perfekta.

Men varje år, just så här års när det gått ytterligare ett år i huset och jag ska summera vad jag gjort så saknar jag de där förebilderna. Vi har mäklarens bilder, men de är tagna med vidvinkel, färgjusterade och får huset att se ut som ett slott. Som det ju inte är. Precis som jag försöker åstadkomma med mina bilder.

Men... Idag tänkte jag visa er något som är långt ifrån perfekt. Ett arbete på gång. Ett kaos utan dess like. Vår trädgård där vi under det senaste året lyckats gräva fler gropar än de flesta gräver under en hel livstid.

Varsågoda.





söndag 19 juni 2016

Sommartider


Hur har ni det i sommarvärmen? För även om det är mulet hos oss så är det ganska behagliga temperaturer. Jag försöker tillbringa all min lediga tid i trädgården. Och vet ni vad? Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag njuter av att gräva och plantera! Till och med att dra upp ogräs är ganska kul, och det har gått så långt att vi faktiskt planterat både morötter, ärtor och ett par tomatplantor.


Det var riktigt varmt en vecka för och vi hade sovrumsfönstret öppet. Lite läskigt var det allt när Allis upptäckte tjusningen i att hänga ut från andra våningen och diskutera med mig hur hon skulle ta sig ner. Till slut beslöt hon sig för att inte flyga.



Trots mitt arbete så är vår tomt ganska vildvuxen. En stor del av den är skog och just nu är resten av den uppgrävd och halvt utan gräs efter vinterns anläggning av infiltrationsbädd och avloppstank. Rören går i princip sick-sack över större delen av tomten, så det är långt ifrån vackert. Men jag blundar för det jag inte kan åstadkomma direkt och njuter av det som är vackert.


Jag har varit helt övertygad om att vår ganska så stora syrenhäck är alltigenom lila. Men till min häpnad upptäckte jag några vita blomklasar när det blommade. Kanske är den sjuk eller så är det vi som missat det bara.


Den här tokiga katten alltså... Hon njuter av att vara utekatt, men helst vill hon ha sällskap. Det bästa hon vet är när vi rör oss över tomten, eller ännu hellre går någonstans. Då låter hon oss gå före och kommer sedan som skjuten ur en kanon.


Det lustigaste är egentligen hennes gräns. Hon går ganska exakt lika långt åt båda hållen och skulle vi vilja gå längre så stannar hon kvar och jamar högljutt. Så högt att grannarna tror det är deras katt. Varken vi eller hon får gå längre bort. Och det är faktiskt ganska bra eftersom hon på det viset håller säkert avstånd till vägen.

Jag förstår att hon njuter av att vara ute. Raskatt eller inte, hennes natur är att vara ute och även om det är fåglarna som jagar henne och inte tvärt om så är det betydligt mer naturligt än att hon ska vara inne. Men van som jag är vid innekatter så är det inte utan att jag är lite nervös hela tiden när hon är ute, och hennes husse är det dubbelt upp. Det är ett svårt val detta, att släppa sin lilla älskling fri.

lördag 7 maj 2016

När man väntar på något gott väntar man alltid för länge


Känner ni igen det där?
Jag bestämde mig för att jag ville ha ett exakt sådant här skåp redan i julas. Jag var ganska nära att ge upp men plötsligt så hittade jag den. Och ni kommer inte tro mig, men jag vann skåpet på en Traderaauktion för hela 58 (FEMTIOÅTTA) kronor!!!

Min lycka var fullständig.



Mannen var kanske inte fullt lika lycklig då han insåg hur mycket skåpet vägde. Men till slut lyckades vi bära in den, nästan utan att döda varandra, och jag kunde äntligen börja måla! Och måla fick jag göra ganska länge, för skåpet är större än det ser ut och den mörkbruna betsen vägrade sluta lysa igenom, trots Zinser spärrgrund.



Jag grundade som sagt med spärrgrund och målade sedan med Beckers Elegant Aqua antikvit, och dito "Bergsklippa". Båda glans 0 dvs helmatt.

Schablonen jag använde är från Wintage Paint, Jeanne D´arc living.


Sambon var snäll och installerade belysning i den. Det fina med min sambo är att han älskar belysning så jag behöver faktiskt sällan tjata för att få ljus. Ibland kan det förstås bli lite väl mycket ljus men det är en helt annan historia.


Matsalsstolarna passar nu perfekt ihop med skåpet, samma färger och samma nätta stil även om jag inte är tillräckligt bra på möbelstilar för att bedöma om det verkligen är ett rokokoskåp eller något helt annat. Vad det än är så är jag ganska nöjd.