söndag 19 mars 2017

Påskpyssel


Egentligen är jag urusel på att påskpynta. På sin höjd att jag har några kvistar inne och köper lite blommor så att man får lite vårstämning. Men ibland har jag stora planer som aldrig direkt genomförs.



I år var det, inte helt otippat, små lerfigurer jag fick för mig att göra. Och till min förvåning lev de ungefär så som jag föreställde mig när jag fick idén.


Jag har aldrig varit särskilt förtjust i påskfjädrar men i fjol hittade jag prickiga fjädrar som jag inte kunde motstå. Jag hittade liknande på samma ställe i år med. I butiken säger de att fjädrarna är slakteriavfall. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det stämmer.



lördag 11 mars 2017

Den färdiga fotoboken från Photohome

För en dryg vecka sedan kom min efterlängtade fotobok! Det var ganska nervöst att öppna paketet och se hur det färdiga resultatet skulle motsvara mina förväntningar och krav. Som ni kanske vet vid det här laget är jag perfektionist och kontrollfreak. Att lämna bort mina älskade layouter för print var inget jag gjorde med lätt hjärta. Nu är dock boken klar. Jag blev i det stora hela nöjd, men också lite besviken.

Vill du veta varför så kommer här en liten film om boken.
När du sett filmen och känner dig sugen på att kanske vinna en egen fotobok (med dina lyouter och foton) så kan du gå in och rösta i tävlingen Årets fotobok, där min fotobok är en av finalisterna under temat årsböcker. Rösta på bok nr åtta för att vara säker på att vinna. Välj dessutom två böcker till bland finalisterna :)

Rösta här: http://www.photohome.se/omrostning/arsbocker


torsdag 16 februari 2017

Fotobok 2016 via Photohome - plus och minus

Ni som följer min blogg har fått se de flesta sidor jag gjort till min fotobok. Tidigare år har jag printat ut varje sida allt eftersom men i början av 2016 beslutade jag mig för att prova på att spara layouterna och istället beställa en fotobok. Jag var ganska säker på att jag inte skulle klara av denna uppgift, att tåla mig med utskrift nästan ett helt år! Men det visade sig gå ganska bra faktiskt. När jag blev sugen på att se bilderna var det ganska enkelt att gå tillbaka till min Facebooksida och ta upp bilderna på skärmen. Dessutom innebar detta att det blev ännu enklare att inte layouta bilderna kronologiskt utan snarare utifrån vad jag själv hade lust med för stunden. Det berodde förstås på att jag hann bygga upp ett lager av foton innan jag började på 2016.

Här kommer den digitala versionen av boken. När jag får den fysiska boken så kommer ett nytt inlägg. Jag vet att många är nyfikna på kvalitén.


Innan jag bestämde mig för Photohome som tillverkare av boken var jag inne och tittade på flera andra alternativ men de flesta stupade på att jag ville ha en bok i storleken ca 30x30 cm, layflat-sidor och sidenmatt eller obestruket papper. 

Jag tog kontakt med Photobox, som också har ett samarbete med Ica, och ställde frågan om jag kunde få denna kombination på min bok hos dem. Till svar fick jag: "ja formatet 30x30 är kvadratiskt"! Jag kände inte direkt för att nyttja deras tjänst som kostar ungefär lika mycket som Photohomes. På det sistnämnda företaget kunde jag inte chatta med kundtjänst, men jag fick inom en timme svar via mejl, från en person som hade exakt koll på alla alternativ och möjligheter och som lämnade korrekt svar. Under proceduren att sätta samman boken och beställa den råkade jag på flera frågor som jag inte orkade leta efter svaret på. Jag fick till och med svar på kvällstid av Photohome. 

Kostnaden för min bok, som slutligen landade på 48 sidor, storlek L (27x27 cm) och extra allt, blev dryga 1000 kr inklusive frakt. Dyrt kan tyckas men å andra sidan kostar fotopapper och bläck till skrivaren också. Faktum är att om jag skulle ge en kvalificerad gissning så är nog den kostnaden den dubbla mot fotoboken. 

På minussidan är dock att jag inte får min utskrift direkt och jag har ingen kontroll över att slutresultatet blir så bra som när jag skriver ut själv. Photohome har visserligen färgprofiler att ladda ner men de är endast för tryck och visar alltså inte resultatet för skärm, i alla fall lyckades inte min it-sambo klura ut det. De har också en testutskrift att beställa vilket jag gjorde och utifrån den kan man antingen kalibrera sin skärm halvbra eller helt enkelt gissa sig till hur boken kommer att se ut jämfört med skärmen. I mitt fall stämde färgerna hyfsat överens men utskriften jag fick var mycket mörkare än min skärm. Jag ljusade därför upp alla mina foton på ett ungefär. Här hade det förstås varit jättebra att kunna göra några testutskrifter och se hur mycket jag faktiskt behöver ljusa upp bilderna men en kvalificerad gissning måste alltså duga. Just för det valde jag tillägget "förhandsgranska" vilket innebär att en van person på Photohome kommer granska mitt tryckoriginal innan det trycks. 

Photohome har ett layoutprogram som är nedladdningsbar. Jag har bara lagt in mina pilder, från kant till kant, som högupplösta jpg. Det var enkelt och smidigt. Hur det är att arbeta med en layout i nämnda program kan jag alltså inte svara på. 

Ett slutgiltigt omdöme återkommer jag med när jag har min bok i handen. 


tisdag 31 januari 2017

Mitt i naturen


Jag älskar mitt hem. Jag älskar att bo på landet. Har jag nämnt det?
Jag älskar möjligheten att få söndagsgäster som dessa. Som kom, åt och tackade för sig. Det var inte många ord som utväxlades men jag tror de var nöjda med den lilla mat vi kunde bjuda på.



onsdag 18 januari 2017

Skönheten bor i detaljerna


Julen dansas inte ut i småskolan. Här tar vi julen på största allvar och det var med sorg i hjärtat vi bar ut, den kanske vackraste i mannaminne, granen som vid tjugonde dag Knut var ganska... snustorr. Dock fällde den inte ett endaste barr, varken vid utbärandet eller under tiden den prydde vår skolsal.

Jag drog mig till minnes första julen vi firade i vårt hus. Den julen bar vi ut granens grenar och stam väl separerad från själva barren som nogsamt förpackades i egen papperskasse. Vilken miljövårdare som helst hade kunnat vara stolt över den sorteringen, om nu det skulle visa sig att det finns vinster med att göra den typen av sortering.


Eftersom jag verkligen hade förälskat mig i vår underbara gran, dess vackra ljus och årets ganska minimalistiska (för att vara mig) dekorationer, så var det verkligen en svår skilsmässa för mig. Jag var helt enkelt tvungen att go all in på nästa fas av året, den då vi påstår att det är vår men i själva verket är det bara drivhusodlade tulpaner som är det enda tecknet på att så skulle vara fallet.

Jag köpte inga låtsasvårtulpaner. Ja köpte en miniorkidé, murgröna och en mängd andra blommor och krukor för att pryda köksfönstret med.

Här går det bra att starta en vadslagning om hur länge de kommer att överleva min glömska.


Jag sydde också nya gardiner. Jag medger att jag faktiskt blev ganska nöjd med dem, även fast det är ett mindre mirakel att det blev något tyg kvar efter alla felplaneringar och ändringar jag gjorde.




Och jag medger också... Jag är lite lätt putt på att någon snodde min idé med lampa av durkslag, fotade och lade ut i flera inredningsgrupper på fb och lät påskina att det var hennes egen idé. Och fick hundratals kommentarer och gilla om det! Jag råkar ju veta att det var min idé eftersom jag lade ut det på både fb och instagram flera veckor innan. Utan att få speciellt mycket uppmärksamhet.

OCH.... jag är medveten om att det är ganska barnsligt att sura över det. Lägger man ut en bild får man räkna med att idén stjäls och används och att bilden kanske stjäls den med. Men lite barnslig får man väl vara?



Sista bilden och vi är tillbaka där jag startade detta inlägg. Vid jul. En ensam överlevande - en sockertoppsgran från IKEA. Vet ni om att den klarar -14 grader? Undrar lite stilla vad som händer när den utsätts för -15 grader?


lördag 31 december 2016

Årets sista dag


"This is not the end, it´s only the end of the beginning."

Så här på årets sista dag har jag äntligen fått till förstasidan på årets fotobok. En förstasida som verkligen representerar en början, inte bara på ett nytt år utan också ett nytt liv.

Det var vid årsskiftet vi stod mitt i flytten från Södertälje till Värmland. Från storstad till landet. Isabel skulle börja i en ny skola med nya klasskamrater, Tim hade just börjat sitt nya jobb och jag... jag hade ingen som helst aning om vad det nya året och det nya livet skulle föra med sig.

Men det nya året förde med sig ett nytt jobb. Nya kolleger och nya rutiner. För första gången på cirka 10 år bestämde jag själv när jag ville åka till jobbet, jag behövde inte sitta på ett pendeltåg och ständigt vara utsatt för SL:s evinnerliga förseningar. Jag och Tim åkte till jobbet tillsammans och Isabel började åka skolbuss. Istället för 2,5 timmars restid per dag har jag nu bekväma 1 timme per dag.

Vi beslutade oss för en ny bil som jag får via mitt jobb. En elbil! Vi sålde Porschen. Det var ett stort steg men helt naturligt efter poolbygget i sommar. Nu står ett tillhörande trädäck högst på önskelistan. Poolen badade vi i ända till början av oktober då vädret slog om och det började bli kallare.

Hösten bjöd inte på stora förändringar, det blev snarare som att vi blev mer och mer bekväma i våra nya rutiner och med våra nya liv. Mitt jobb blev tydligare och jag kände mig till slut hemma bland kolleger, i huset, och i jobbet.

I slutet av sommaren blev jag sjuk och det tog större delen av hösten att få ordning på magen, många undersökningar senare fick jag veta vad som var fel.

Under året har vi lärt känna många nya människor, fått en ny familjemedlem i kaninen Arvid, umgåtts med världens bästa grannar, fått så mycket hjälp att vi inte ens trodde det var möjligt att människor kunde vara så hjälpsamma, vi har fått nya vänner och känt samhörighet. Idag när vi kör genom byn vinkar människor till oss om de ser oss, för ett år sedan var det bara två grannar som ens märkte att vi flyttade, efter 10 år på samma ställe.

2016 blev den stora förändringens år, men också året då vi hittade hem, för så känns det faktiskt när jag tänker tillbaka. Vi har kommit hem. Jag är där jag vill vara och längtar inte efter särskilt mycket mer, och jag vet att både Isabel och Tim känner exakt likadant.

Jag hoppas 2017 blir ett lika bra, om inte bättre, år.

Gott nytt år till er alla!

torsdag 29 december 2016

Bullet journal

Födelsedagskomihåg och presentideer. 

Det går lite si och så med att skriva bullet journal som dagbok. För tillfället är det sällan jag har tid, ro och lust att skriva. Annat är mer lockande. Som att scrappa, baka, njuta av julen, umgås, spela spel, och rita. Jag ritar självklart mestadels blommor. En del av dem blir bara lösa papper som jag fotar och tänker använda för mina digitala layouter. En del av dem hamnar i min Bullet journal som dekoration.

Bucket list. Med gott om plats att fylla på med drömmar.
Vive somnium tuum. Lev dina drömmar.
Det är ett bra motto.
Om man någon gång har stått inför hotet att livet tar slut inom en mycket snar framtid
 så vet man hur viktigt det är att göra saker man verkligen vill,
att leva sina drömmar och inte skjuta upp till morgondagen.
 Jag lever mina drömmar. 

Det finns en massa saker jag skulle vilja göra. Jag vet inte riktigt varför det är så svårt att komma på dem när jag sitter och ska skriva ned dem. Kanske beror det på att jag faktiskt har ganska realistiska drömmar, som snarare handlar om hårt arbete och disciplin är att någon eller något utanför min påverkan ska göra det möjligt för mig att genomföra. Och om det ändå bara är upp till mig så uppstår frågan varför jag ägnar tid att skriva ner mina mål/drömmar istället för att faktiskt förverkliga dem.

Jag älskar vårt hem. Det har självklart ett eget kapitel i min bok.
Kanske det längsta kapitlet eftersom vi bor i ett hus med oändliga potential.
Andra skulle kalla det för renoveringsobjekt.

onsdag 28 december 2016

Äntligen pysseltid!


Vi har haft en ganska lugn jul och konstigt nog har vi fortfarande inte börjat på något nytt renoveringsprojekt. Det kan förstås bero på att vi renoverat nästintill oavbrutet sedan vi flyttat in och det var ganska mycket på samma gång när vi drog in toa och byggde kök. Vi behöver få bara vara och bara bo ett tag också. Och framför allt njuta av julen.


Första året som fast boende och jag trodde nog att jag skulle gå "All in" för julen och ha massor med ljus och dekorationer. När allt kom omkring insåg jag att mycket få saker jag hade kändes rätt i vårt gamla hus där jag fortfarande känner gamla skolfrökens närvaro från 1860. Det blev mycket ljusslingor, granris, röda textilier och levande ljus. Vi har eldat i kaminen och i kakelugnen och njutit för fullt av de mörka kvällarna. Jag älskade mitt hus från början, än mer i advent och nu, när granen står där och tindrar och det stora matbordet är utdraget är det om möjligt ännu mer kärlek. Jag känner mig nästan farligt lycklig över att inte behöva åka bort på nästan två veckor!


Under året som gått har min dotter plötsligt gått från barn till tonåring. Till sommaren blir hon 13 så det är helt naturligt. Hon sover länge på morgnarna och föredrar att vara själv i sitt rum. Det, tillsammans med all julmat som blivit över, har gjort att jag fått massor med pysseltid. Det är knappt så jag vet vad jag ska göra med all tid. Just nu vill jag scrappa så att jag får färdigt årets bilder och kan få beställa men fotobok som jag längtat efter så länge att prova. När jag får den är det dags att ta ställning till vilket format jag ska fortsätta att layouta nästa år.


Det här blev ett dubbeluppslag av samma bild som ovan. Den första sidan tänker jag ha som inledning på sidorna om julen, denna kommer vara ett uppslag mitt i det avsnittet. Jag älskar det här fotot, älskar vår julgran, tåget under, mina röda filtar, vår skolsal och den värme jag känner här. Bilden förmedlar allt det där tycker jag. Min julgran kommer inte åka ut än på länge, den ska stå kvar till minst 20:e dag Knut.

tisdag 27 december 2016

Last Christmas, I gave you my heart....


Det var kanske inte förra julen, utan för 2,5 år sedan som vi båda förälskade oss i det här huset. I år firade vi vår första jul som fast boende här. Det var en precis så fantastisk jul som jag hade föreställt mig på nästan alla vis. Vi firade den med mina svärföräldrar som är underbara och de bästa svärföräldrar man kan tänka sig att ha.

Jag hade förstås löjligt nog, återigen, in i det längsta hoppats på att mina föräldrar skulle kunna tänka sig att resa de strapatsfyllda, långa 23 milen till oss och fira jul med oss men så blev det inte i år heller. De valde återigen att fira julen hemma och inte ge sin dotter glädjen det skulle givit mig om de varit här. Vad jag önskar mig är självklart inte så viktigt, det finns viktigare saker i deras liv och framför allt viktigare personer.  Jag börjar bli van vid att jag och min familj, mitt barn, kommer i sista hand, år efter år och att vi väljs bort till förmån för det enda barnbarn de faktiskt älskar och bryr sig om. Det barnbarnet är inte min dotter. Vilken tur att hon får kärlek och glädje av oss och av sin farfar och hans fru.


I år köpte vi en kungsgran som även för att vara kungsgran var ovanligt perfekt. Svärfar trodde till och med att den var oäkta så täta och fina barr har den och så perfekt i formen är den.


Jag vet inte varför men tåg är något speciellt tycker jag. Jag såg det här tåget på Jula redan förra året men då var jag så klart för sent ute och det var slutsålt. I år var jag snabb med att åka och köpa det och under granen, mellan julklapparna, gör den sig helt perfekt.


I år var det inte riktigt så många julklappar under granen som vi brukar ha. En del julklappar lade jag inte fram, för de är till mina föräldrar och mina brorsbarn, dessutom så skulle Isabel få ett piano och det låg kvar i svärföräldrarnas bil tills det var dags att öppna klappar.



Jag hade letat länge efter porslinet jag slutligen hittade. En servis från Karlskrona porslinsfabrik. Fabriken var i drift från runt 1920 till runt 1940 då det gick ihop med Uppsala porslinsfabrik. Min servis är från perioden då fabriken var självständig så den är närmare 100 år.


Servisen är säkert inte den vackraste i sitt slag men jag tycker så mycket om den enkla sköneten, benvitt porslin med enkla små blommor och en diskret guldkant. Den passar vid alla tillfällen tycker jag.

söndag 11 december 2016

Summertime

I somras kom jag plötsligt på att jag skulle börja filma mer. Och jag gjorde det. Det resulterade i att det faktiskt inte blev så många foton som jag brukar ta. Efter sommaren, när jag började jobba igen och vardagen kom så insåg jag att den där stora planen jag hade, om att redigera filmbitarna till en längre film om sommaren, inte skulle bli av i första taget. Så jag slutade filma. Premiere Pro är ett fantastiskt program, i liket med PS så är den omfattande och det finns säkert mycket lite i övrigt man kan önska sig om man gillar att filma, men är man som jag amatör så är steget till tillräcklig kunskap för att klara sig ganska stor. Men även om mina stora planer kanske inte infrias i år så står filmredigeringen kvar på listan över saker jag vill hinna göra. Under tiden var det faktiskt riktigt roligt att gå igenom alla små klipp och återuppleva sommaren. 


Jag vet inte om små filmklipp är ett bättre sätt att återuppleva saker än genom att scrappa fotona. En sak är jag dock säker på, det finns inget bättre än just att återuppleva alla minnen när jag sitter och skapar en lyaout. Kompletterat med film så blir upplevelsen bara bättre. Nu gäller det bara för mig att faktiskt göra båda delarna mycket mer än jag gör idag.


De här två layouterna är med bilder från skolavslutningen. Ja säger som alla andra föräldrar vid varje skolavslutning och skolstart: Vart tog tiden vägen!?!?! Var det inte nyss vi lämnade henne på dagis för första gången?